/ Lillasyster Elise / Vardagslivet /

Första dagarna

Åh, dagarna bara springer iväg.  Det är redan fredag och för en vecka sedan så visste jag på något sätt att jag skulle bli trebarnsmamma samma helg.  Jag ville inte skriva alldeles för mycket om det på bloggen OM jag nu skulle ha fel (haha), men jag bara visste.  Jag skall få med allt om det i förlossningsberättelsen.
Såhär har lillasysters första dagar sett ut via mobilen i alla fall:
 
 
Alldeles färsk, bara timmar gammal.  Hon kom ut och var världens lugnaste.  Knappt något skrik, hon bara låg och tittade sig omkring och verkade gilla läget.  Sedan somnade hon och pappan en stund, medan mamman var helt uppe i varv, låg och stirrade på bebis och slumrade till i max tio minuter.  Sedan åkte vi hem några timmar senare.
 
 
En massa, massa, massa bebismys.
 
 
En smått ihoptryckt Elise som såg ut som en liten tant, på väg hem från BB.  Och sedan två extremt stolta storasyskon som är så fina, så.
Dagen efter förlossningen så mjukstartade vi vardagen.  Elian skulle lämnas i skolan och folk tittade misstänksamt mot mig och magen.  Den stora runda kulan var ju helt klart borta MEN någon form av mage fanns kvar.  Två personer vågade i alla fall fråga.  En på skolan som sa något i stil med "ingen bebis?" (kan ju tolkas på olika sätt), svaret blev "Jo då, bebis kom igår men väntar i bilen med pappa nu".
Nästa person var någon okänd på ICA som frågade om Elise var nyfödd.  Jepp.  Sedan tittade hon storögt på min mage och frågade "Men kommer det en till?".  Eh nej, jag födde barn för ett dygn sedan, min mage FÅR vara svullen.
 
 
Första dygnen var kaotiska.  Elise hade så himla ont i magen och skrek flera timmar i sträck på kvällarna och nätterna.  Vi lyckades dock ta igen lite sömn på dagen, skaffade magdroppar, amningen kom igång ordentligt och sedan verkade lillasysters mage må bättre.  Nu har vi bara lugn och ro.  Så himla skönt, det finns ju inget värre än att se sitt lilla barn ha ont.
 
 
Det blev dags för återbesök, Elise godkändes av barnläkaren, klarade hörseltestet och skrek sig blå av PKU-provet.  Sedan somnade hon gott i babyskyddet och bockade av sitt livs första restaurangbesök: en tom amerikansk restaurang i Södertälje.
 
 
Vi har även varit ute med vagnen ett par gånger.  Hon sov som en stock och märkte knappt att vi var ute (jag lovar att hon uppskattade prommisarna mer än vad hon visar med fingret, hehe).
 
 
Och så har hon sakta men säkert även fått lära känna sin storebror.  Elian är himla försiktig och duktig med henne (i början var han mest rädd för att hon skulle börja skrika).  Han kallar henne för "den", rör sig långsamt och tyst i hennes närhet, ber ibland om att få mysa, men oftast räcker det med några snabba klappar på huvudet.  Han var himla snabb med att läxa upp sin mormor med att man måste vara försiktig med hennes huvud när dom var här på besök.  Det är bra att han har koll på läget och ser till så att alla är försiktiga, hehe älskade unge.
Både Emilia och Elian är extremt stolta över nya familjemedlemmen.  Jag vill inte säga för mycket, vad som helst kan ju hända, men hittills finns ingen svartsjuka alls.  Alla bara myser, är delaktiga och har välkomnat lilla Elise med öppna armar.
/ Lillasyster Elise / Vardagslivet /

När mjölken rinner till

 
Mina tjejer ♡
 
Tidigare idag rann mjölken till och jag säger bara: Hej hormoner och känslostormar! Att vi dessutom var på återbesök där lillasystern fick ett stick i handen var inte populärt för mammahjärtat.  Elise blev superledsen och mamman gick sönder inombords.  Sedan har jag mest stirrat på henne och blivit känslomässig av att hon faktiskt finns.  Jag har blivit helt blödig av tanken att hon skall bli stor, att för varje timme som går så blir hon därmed lite större och lite äldre.  Jag har tänkt på förlossningen, ögonblicket hon kom till oss och bara känt en sådan enorm tacksamhet.  Jag har fått beröm av min sambo och började grina pga det.  Jag har känt mig känslomässigt upp och ned helt enkelt.  Kärleken jag känner kan jag bara inte sätta ord på.  Jag kan inte be om mer, jag har allt jag behöver och lite till.  Jag har världens finaste familj.  De klassiska känslorna a la Bebisbubblan?
 
Hur som helst så gick återbesöket bra.  Hon väger 3578 g idag, men nu när mjölken sprutar så ökar det nog fort.  Jag har köpt en pump och snart skall vi sätta igång med mjölkfabriken där jag får känna mig som en ko.  Det spänner något helt otroligt och kommer hur mycket som helst.  Så pass mycket att Elise inte riktigt hinner med i svängarna.
På tal om mjölk och kossor så har jag en liten tjej här som börjar knöla och be om käk.  Man hinner inte göra så mycket annat just nu, hehe.  Amning, närhet och kärlek dygnet runt var det ja!
/ Lillasyster Elise / Vardagslivet /

20 September

 
Såhär sömniga känner vi oss nog, allihop.  Dagarna försvinner in i en enda dimma, man saknar på något sätt en ordentlig tidsuppfattning.  Hela livet kretsar bara kring att lära känna Elise och samtidigt få en vardag att gå ihop.  Man ammar, tröstar, byter blöjor och kläder, stirrar på sitt lilla mirakel och ammar lite till.  Och så har vi haft ett par vakna nätter hittills då hon verkar ha det lite tufft med magen och värst är det under ett visst antal timmar kvälls- och nattetid.  Men vi provar med magdroppar, massage och hoppas på att det skall ge med sig, hon är ju trots allt bara några dygn gammal.  Det är mycket som skall komma igång i den där lilla kroppen.
 
Tänk att det egentligen hade varit BF idag.  Mobilen plingade till av olika notiser i morse, som påminde mig om att den stora dagen var här.  Men vi fick turen att möta henne några dagar tidigare.  Jag är så extremt förälskad i den här lilla flickan och när jag ser henne tillsammans med sin pappa och sina storasyskon så känner jag mig rik.  Så oerhört rik.
 
Hur som helst så skall vi på återbesök på sjukhuset i morgon och innan dess hoppas jag på att få vila upp mig lite.  Jag går runt och känner mig lite febrig och har värk i kroppen.  Med två livmoderinflammationer efter tidigare förlossningar så är jag såklart på min vakt denna gången också.  Men tydligen kan man känna sig lite febrig och sjuk precis innan mjölken rinner till? Så man får avvakta och ta det i morgon.
 
Nu skall jag återgå till att amma och pussa på min nyfödda dotter.  Och tusen TACK för alla fina hälsningar och gratulationer!