/ Vardagslivet /

Bönans förskolevagn, Gotland osv

 
 
Tredje gången gillt med vagnen.  Som jag skrev på Instagram så är det ingen skönhetsvagn i mitt tycke, men hon ville ha en helt vanlig sulky.  Så det fick bli så.
MEN! jag inser att dagarna har gått så pass fort att jag inte ens har nämnt här att bönan börjat på förskola.  En mellanlandning till den som vi har som förstahandsval, men ändå.  Så himla stort! Tredje bebisen blev ett barn.
"Hon är ett förskolebarn" hade vi ju hela tiden fått höra och vi upplevde det lite själva också och nu har hon fått sin start.  Inskolningen gick kanon.  I början struntade hon bara i oss och gjorde sin grej.  Men nu har lämningarna blivit lite tuffa.  Hon klamrar sig fast vid mamma och har svårt för avskedet.
Fan.
Ytterligare ett barn med detta avskedsbeteende.
Ni som hängt med länge vet ju att jag år efter år fick lämna en gråtandes Elian om morgnarna.
Det brister i mammahjärtat, det gör det verkligen.  Men igår stod jag kvar vid ytterdörren och lyssnade och hon tystnade efter några sekunder.
Idag skedde lämningen utomhus och det var lite nytt så det var förstås krångligt, men det var inte riiiiiktigt lika tufft som igår, inget panik-klamrande i alla fall.  Men nej usch att lämna ett gråtande barn varenda morgon är förfärligt., trots att man vet att dom har skitkul så fort åsynen av mamma försvunnit.
 
Och sulkyn ja, den passar finfint.  Vi har en bit att gå varje morgon, ca 35 min (30 om mamman får småspringa när och om hon börjar ledsna).  Men det är alltså första vagnen som hon accepterar och sitter snällt i.  Underbart för mamman!
Hon sitter tyst, bortsett från att emellanåt peka på en "vov-vov" eller en "mammaaaa!".  Alla kvinnor med fluffig päls på luvorna är nämligen mamma.  Annars chillar hon på vägen till föris och det är en nyhet för oss, då vi aldrig kunnat ta vagnpromenader på det sättet tidigare.
 
Anyhow.
Kiddosarna har varit på Gotland också.  En vistelse per månad, kommer det bli så tro? Vi får se.  Min kära faster ville ha barnen i alla fall och vi tackar aldrig nej till avlastning.
Dom hade haft det helt fantastiskt som vanligt.  Elise sov hela nätter sen fick de bara mysa i kapp.
Själva så fick vi lite egentid, vi storshoppade julisar, åt god mat och sov ut.  Jag tog igen en massa sömn och det var lika välbehövligt som sist.
 
 
 
 
 
Sedan så hämtade vi hem dom, jag bjöd snabbt på lite glögg som barnen älskar, sedan var det tack och godnatt.  Men jag ville fira första advent en liten snabbis i alla fall.
 
 
/ Lillasyster Elise / Vardagslivet /

Spex & gos

(null)

Så mycket kärlek och energi i den där lilla kroppen numera.  Hon kan göra en gråhårig men samtidigt bjuder hon på så många spexiga anfall också, som gör så man nästan ligger dubbelvikt av skratt.  Så himla envis och egen!

(null)

(null)

Kärleksfull Brud som sagt, som gärna pussas och gosar in sig.  Framför allt om mamman o pappan kramas, då måste hon in emellan, haha svartsjuk much?

(null)

Här har hon lärt sig "vart är nääääsan?". Snyggt va? Fler kroppsdelar finns det också ❤
/ Morsan - Denize / Vardagslivet /

En dag med mig

(null)

(null)

(null)

Snön lyckades pricka in min vistelse utomhus idag.Först låg det som ett vitt och tunt litet täcke.  Nästa gång var det bara slask kvar.

Jag har varit på sjukgymnastik (men var för "smärtpåverkad" för resultat).  Sedan hann jag kamma hem lite egentid i form av att fixa naglarna hos någon ordentlig! Hon suckade och skakade bara på huvudet över hur förstörda mina naglar blivit av det förra stället med förskräcklig personal.
Men jag fick sitta en extra halvtimme så gjorde hon de mycket tunnare och snyggare.  De blev lite mörkare än tänkt, men jag ville inte ha något åt det ljusrosa hållet denna gången.  Beige/brunt och roséguld i fyra veckor framöver!

Hur som helst så drog pappan iväg till jobbet när jag var klar med sjukgymnasten.  Nu väntar jag på samtal från läkaren, då alla bara skickar iväg och vidare på mig. Puh...