/ Vardagslivet /

Sömnbrist och de förbannade tvättpåsarna

 
Dessa bilder togs i farten med mobiltelefonen igårmorse.  Jag kom fram till att jag troligtvis har sovit klart för ett tag framöver i livet enligt min minsta dotter.  Sömn existerar liksom inte.  Det är bättre att bara acceptera det och inte förvänta sig att få sova.  Alls.  Ever.  Då slipper man ju den där sprängande besvikelsen och frustrationen.  Frågan är bara hur länge man pallar gå utan sömn? Någon som vet?
Nej men Elise måste gå igenom någon fas.  Det är väl dags för utvecklingssprång nu igen har jag för mig, så hon sover dåligt.  I natt vaknade hon t ex 8 gånger från att jag gick och lade mig vid 23, sedan bestämde hon sig för att göra morgon kl 3.30.  Om hon orkade göra morgon? Eh nej.  Hon hade ju varit vaken mer eller mindre hela helgen.  GÄSP! Jag får nog gå och lägga mig så fort hon somnar för natten om detta skall fortsätta.
 
Hur som helst, åter till bilderna då.  Igår på morgonen medan resten av familjen låg och sov så sött, så gick jag och bebis ut på promenad innan solen hade gått upp och återvände hem en stund efter soluppgången.  Jag hade skrapat ihop sisådär två timmars osammanhängde sömn det dygnet och jag kan väl säga att jag har varit trevligare än vad jag var igår.  Jag lyckades nog skälla ut sambo, barn, katt, alla som kom i min väg och även ett gäng tvättpåsar som hela tiden stod i vägen.  Den rena tvätten vek jag till slut mitt i ett moln av ilska och irritation.  Haha alltså idag är det rätt komiskt, men jäklar vad förbannad jag var på dom påsarna (tre st IKEA-kassar).  Sömnbrist kan göra en lite smått knäpp.
Stackars K förstod inte mycket medan jag yrade omkring där, sur som en citron och kastade omkring på de rena kläderna.  Men han sover igenom bebisens nattliga bravader och vakna nätter.  Jag vaknar ju så fort hon gnyr eller piper till och tar henne direkt.  Han har sagt flera gånger att jag måste väcka honom och säga åt honom att hjälpa men det känns så dumt.  Om jag ändå är vaken, då kan jag ju lika gärna bara sköta det.  MEN man skall nog undvika att tappa fotfästet helt, bara för att man är envis av sig.  Fler mammor där ute som vaknar av minsta lilla pip, men ändå delar upp nätterna på helgerna? Hur? Vad skall jag göra? Känns det inte jättekonstigt att putta på sin älskade som sover medan man själv ändå är vaken? Hmm..
 
Hur som helst så avslutade vi i alla fall dagen och helgen med middag hos lillasysters farmor och farfar (vi kom bara någon timme sent pga det vanliga kaoset).  Vi åt gott och kusinerna "lekte".  Bebisarna smakade lite på varandra och sympatigrät när den ena eller andra började gråta.  Det är bra att dom redan håller ihop, hehe!
 
Idag började som sagt dagen redan mitt i natten, men jag känner mig inte alls lika tvär för det.  Jag och kaffekoppen umgås, samtidigt som jag planerar veckan lite.
Förresten så har Elise sovit i över en timme nu.  BARA för att jag tänkte "det är ingen mening att lägga sig och vila, hon lär vakna efter en kvart som vanligt".  Klassikern.  Äsch, jag skall fortsätta svepa mitt fantastiska kaffe, sedan skall vi upp och hämta storebrodern från skolan.
 
Ha en finfin måndag!
/ Morsan - Denize / Vardagslivet /

Mamma & Dotter ♡

 
När mamman skulle bli stark tidigare idag så matchade bebis mina träningskläder så fint ♡
 
Jag jobbar sakta men säkert på att få lite kontroll över min stackars kropp igen efter en tung graviditet, x antal extra kilon och sedan fyra månaders kånkande på en älskad bebis dygnet runt.
Alla gravidkilon är borta men herregud så svag jag är och ryggen är helt sned efter vaggandet.  Men med lite hjälp att lägga upp en träningsplan så skall jag ta mig tillbaka till min starka kropp.  Jag kanske skriver ett lite mer utförligt inlägg om den träningen senare...
Det märks i alla fall att man är äldre nu.  Kroppen vill inte riktigt se ut eller göra som jag vill efter den här graviditeten, men jag kämpar!
/ Vardagslivet /

När allt kretsar kring sömn

 
Alltså den här lilla tjejens blickar, haha!
 
Jag satt precis och funderade på en sak.  Jo, det är det här med sömn.  Är inte det den mest vanliga funderingen man kan ha som småbarnsförälder ändå?
Det skall nattas och jag är knappast ensam i världen om svåra nattningar - så, när man har suttit där och kört hela processen i vad som känns som en halv livstid så tänker man att "nä, hon somnar inte, hon kommer aldrig att somna"... logiken är liksom glasklar där (?).
Och sedan så fortsätter det med hunger och flaskmatning, napp-tappande, gnäll och gnyande, blöjbyten and so on på nattetid och så tänker man att "jahopp, nehepp.. jag kommer aldrig mer få sova".
Får man frågan om vad man önskar sig mest av allt just i detta nuet? Svaret blir förstås: sömn! Funderar man på vad man skall göra den kvällen man någon gång skall prova att vara barnfri? Ja, då vill man nog innerst inne sova också.
 
Haha tänk att ens tankar kan kretsa kring sömn så himla mycket när man har en liten bebis i sitt liv.  Jag kan sitta och tänka på att aaaaldrig ta det för givet den dagen jag får sova igen.  Att jag lovar mig själv att uppskatta det ordentligt så fort jag får sova en hel natt.  OM det någonsin kommer att ske, för det är ju det där med att om Elise skulle sova längre stunder, då vaknar ju jag upp av mig själv ändå.
Sömn.... något så heligt ändå.  Någon dag skall jag få uppleva det igen.  Någon dag...
 
Men tills dess så accepterar man sina brutala påsar under ögonen och tar sig genom dagarna tillsammans med kaffekoppen.  Mammalivet.