31 december 2009

Mitt 2009

Våran vardag

Årets sista dag är nu här, något som är skönt.
Jag skulle kunna sammanfatta hela året och ärligt talat har jag försökt några gånger nu.  Det finns dock för mycket som har hänt som tydligen är alldeles för svårt för att skriva om.  Annars har jag ju lättare för att skriva om känslor och händelser än att prata om dom.

Det har i alla fall varit ett enormt blandat år.  Många relationer kraschade och jag förlorade otroligt viktiga människor på vägen, det är väldigt mycket som har förändrats på bara ett år.
Jag skulle kunna säga att det finns mycket jag ångrar, jag anser att jag begick en rad olika misstag det här året som nu aldrig går att reparera MEN nu är det nyår och nu ser vi framåt.

Men som sagt, blandat var det.  Jag och Emilia byggde upp vårat livs trygghet och det ser jag som det viktigaste.  Jag jobbade otroligt mycket i början, Emilia började på ett nytt dagis och vi fick en stabil bostad - något som ni vet att jag kämpade för väldigt länge. 
Jag anser att vi "settled down" ordentligt.  Jag skapade äntligen det livet jag hade strävat för länge.

Till sommaren fick jag beskedet om att jag skall bli mamma för andra gången.  Det hände alldeles för snabbt och det var verkligen skräckblandad förtjusning från dag ett.  Samtidigt som det var en lycka så visste jag att det skulle bli långt ifrån lätt.
Därefter kom de hårda smällarna och jag fick istället vänja mig vid att vara ensam gravid.  Våran plan sprack och nu har jag fått lära mig vad ensamhet är på riktigt.
Sjukskrivning plus ett mörkt psyke resulterade i att jag isolerade mig totalt.  Något som nu skall bli mitt nyårslöfte: Jag skall tvinga mig själv att aldrig tillåta total ensamhet, jag skall inte stänga in mig själv igen.  Jag skall ta tag i mitt sociala liv igen och våga lita på människor och våga lita på att det finns dom som vill väl och kan hjälpa till.  Att isolera mig själv gjorde jag nu för sista gången.

Hur som helst, år 2009 är snart över och det har varit väldigt blandat.  Långt ifrån händelselöst i alla fall men som jag skrev för någon dag sedan; 7års olycka vänder nu.  Det har gått 7 år sedan allt började och jag vägrar tro på att det kommande året kan vara lika jävligt. 

Jag tackar de människor som hjälpt mig igenom det här året... framför allt mina föräldrar och även min faster med familj för all tid och kraft ni har lagt ned för att få allt att bli så bra som möjligt för oss.
Självklart även de vänner som har orkat finnas kvar och ställa upp.  Jag tackar er alla för allt stöd, alla roliga stunder och alla minnen som sitter kvar för livet.

Gott nytt år på er, underbara läsare!
Bilder kommer senare.