/ Tankar & Åsikter /

Mitt 2010

Årets sista dag börjar närma sig sitt slut och jag har funderat hela dagen på år 2010.  Ett år som har gått väldigt snabbt men som också har varit otroligt tufft.

Vi började med att fira in det nya året i lugn form.  Elian låg i magen och jag kände mig stor, tjock och utanför.  Men framför allt otroligt ensam.  Jag höll på att anpassa mig efter det nya livet som ensam mor och ensam gravid.  Det var hårt... graviditeten var en plåga och jag kan erkänna att jag inte alltid älskade det.  Jag önskade ibland att jag kunde få allt ogjort så barnet skulle komma till en hel och lycklig kärnfamilj senare i livet.
Det är väl inte så konstigt att jag tänkte i dom banorna, men jag visste att jag inte kunde trolla bort det... att jag behövde gilla läget och acceptera mitt nya liv.

Vintern och början av våren var en enda väntan på Liten.  Han var beräknad till 4 April men jag hade fått beskedet att jag aldrig skulle gå över tiden, förmodligen inte ens gå hela graviditeten ut.  Så det blev en lång väntan redan från vecka 34 då jag gjorde mitt första besök på förlossningen.
Vid vecka 37-38 började jag dricka hallonbladste, gick på äckligt långa promenixer och var allmänt desperat.  Jag ville få ut ungen, jag var såååå less! Men den 4e April närmade sig och ingen bebbe kikade ut.
Den 14e hade jag en tid hos barnmorskan som gjorde en hinnsvepning och sedan gick det undan.  Äckelpäckel slem och annat tjaffs fram till sent på kvällen den 15e då jag kände första värken.
Många timmar och en intensiv och traumatisk förlossning senare föddes min evigt älskade son Elian den 16e April och gjorde hela mitt liv komplett.

Året rullade vidare, vi anpassade oss som en nybliven familj på tre pers.  Jag, Emilia och Elian.  Jag har uppfostrat och tagit hand om båda två helt på egen hand och även om jag känner mig enormt sviken och arg på situationen emellanåt så är jag SÅ himla stolt över mig själv.  Mina barn skulle inte kunna ha det bättre.

Sommaren och värmen gjorde Sverige och jag och min familj spenderade en månad ute hos mina föräldrar.  Vi hade det skönt som attan! Grillade, solade, badade och bara var.

I slutet av sommaren slutade jag amma, något som var jobbigt för mig.  Jag ville verkligen inte, jag kände mig nekad och övergiven av min egen son.  Jag försökte dock blunda för mina tankar och efter ett tag kändes det helt okej ändå.  Jag hade ju hållt igång i fyra bra månader i alla fall.

När hösten kom så skapade Emilia ett nytt kapitel i sitt liv.  Hon började skolan och även det var en jobbig tid.  Jag tvingades släppa taget om min bebisdotter och fick inse att hon nu börjar bli stor.
Hon har utvecklats hur mycket som helst på det här halvåret.  Hon har skapat sig en helt ny personlighet och är så himla självständig nu.

Men mitt uppe i skolstarten tog jag med mig kidsen på en 11-dagars semester på den underbara ön Malta.  Där bodde vi hemma hos Amanda och hade det såå himla bra.  Jag tänker ofta tillbaka på resan och längtar tillbaka. 
Det var förmodligen den bästa resan jag någonsin gjort i mitt liv och då har jag ändå rest en hel del.
Det var så häftigt att kunna ge Emilia den möjligheten, att få se något annat än Sverige.  Det var ju liksom på tiden! Hon njöt och var jättefascinerad hela resan.  Vi var verkligen värda den resan och det var perfekt att komma bort lite just då.

Väl tillbaka i Sverige flöt livet på som vanligt.  Tillbaka till skolan, tillbaka till min mammaledighet och att se Elian utvecklas för var dag.
Mina föräldrar kom även och landade hemma hos mig och spenderar vintern här.

Nu är det bara ca. sex timmar kvar av det här året och jag är glad över att få spendera dom timmarna med dom jag älskar mest av allt.

Gott nytt år, underbara läsare.  Tack för i år!

/ Våran vardag /

Gårdagen, natten och nu:



Elian sov dåligt i natt igen.  Fan.  Jag hade hoppats på att vi var tillbaka till vanligt igen efter två hyffsade nätter... men det var väl bara gudarna som var schyssta och tyckte att jag kunde vila upp mig ett tag.

Jag hade räknat med att han skulle vara tvärdäckad efter gårdagen.  Det blev ju en lång och sen dag.
Vi hängde med M i stan hela dagen.  Eller nja... det var väl han och Emilia som hängde och jag och Elian var på något annat ställe... men ändå.
Jag försökte hitta rea-fynd "bara för att" och hittade märkligt nog en del plagg åt mig själv och till Elian.  Just Emilias storlek var rätt svår, men hon fick en hel hög med kläder i julklapp så hon överlevde.
Jag köpte även ett nytt objektiv, ett nytt 50 mm 1,4.  Älska!

Inne på en affär fick Emilia och M i uppdrag att hitta ETT plagg som var finast och skulle passa mig bäst.  Emilia var jätteengagerad och sprang runt som en tok och rotade.  Hon kom till slut med en svart klänning med djup urringning.  Då sa jag att "nej den är fin, men man måste ha tuttar för att den skall funka" och face it, efter amningen kan vi kalla maman för plankan. 
Så Emilia sprang iväg med klänningen och ropade till M "Okej, då letar vi efter något som mamma inte behöver tuttar till".  Jag fick en del märkliga blickar och flin.  Ibland glömmer jag nog bort att Emilia är ett barn när vi pratar, hehe.

Hur som helst, dagen slutade lite jobbigt när tåget var inställt, klockan var mycket, Elian var trött och hungrig osv.  Då brast mitt tålamod och jag svor argt över att jag bodde ute på landet.  "Mitt nyårslöfte skall fan vara att flytta därifrån!" tänkte jag mååånga gånger. 
Men efter många om och men så kom vi ju hem, Elian däckade snabbare än blixten och jag fick andas ut lite.

Sedan sov han förstås dåligt i natt men förhoppningsvis tar han igen lite nu på dagen!
För tillfället är han på väg mot gardinen eller min datorsladd och säger "näää aah".  Jag antar att han har lärt sig att jag säger "nej, ajaj" och tar bort honom från ställena han inte får vara på.  Synd bara att han inte har hajat att jag säger det av en anledning och att han inte FÅR dra ned mina gardiner.
/ Våran vardag /

Vi har varit i stan hela dagen. Nu sitter ...

img_1304 (MMS)

Vi har varit i stan hela dagen. Nu sitter vi äntligen på tåget på väg hem efter en massa shopping!