...För hon har äntligen fått ta hål i öronen! SOM hon har väntat vecka in och vecka ut.  Det har pratats om länge men aldrig liksom blivit av.
Men idag åkte vi iväg, gick till flera salonger med drop-in och hittade till slut ett ställe med tid på en gång.

Jag tror att jag var mer nervös än Emilia.  Hon hoppade upp kaxigt i stolen, valde örhängen och sedan skulle hon räkna tillsammans med tjejen som tog hål.  "ett... två.... tre..." och så flög Emilia tio meter upp i stolen!
"Men jag trodde att vi skulle räkna till tio" sa hon i chock.  Men sedan började hon fnittra och skaka.
Sedan var jag beredd på att ta emot gap och skrik, tårar och 'jag vill inteeee' men icke.  Hon satt kvar, hur lugn som helst och ryckte på axlarna när det var dags för hål nummer två.

Nu är hon stoltast i stan.
Nej men Emilia är ju lite feg av sig emellanåt.  Jag trodde aldrig att hon skulle våga.  Hon har tjatat och tjatat i flera veckor men jag tänkte att när hon väl sitter där så kommer hon banga.
Men hon var ju som sagt hur duktig som helst!