/ Mat & Recept /

Grillat är godast

 
Valborg.  Det brukar oftast innebära grillat till middag enligt mina tidigare traditioner.  Det är ungefär den brasan vi har fått uppleva, den lilla glöden.  Hur som helst, i år bryter jag lite då vädret är lite sisådär och främst för att vi är bortbjudna på något annat.  Anywaaay, här är lite bilder från en grillmiddag häromdagen.  Kycklingfiléer i enkel vitlöksmarinad.  Något som passade bra till var Rydbergs 'Paprika och vitlök'.  Faktiskt.  Och det kommer från mig som är rätt van vid att göra det mesta från grunden.
 
Om någon störde sig på korvarna som stack ut lite extra på bilderna så kan jag meddela att dom serverades till ett par kräsna smågrabbar.
 
Trevlig Valborg..
 
-
Samarbete med Rydbergs.
/ Tankar & Åsikter / Tillbaka i Sverige /

Jag släpper inte taget

 
För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om att barn borde få vara barn.  Under dessa veckor som har gått sedan dess så har min dotter dragits in i den där bubblan där man tydligen skall växa upp lite för fort nuförtiden.
För ett halvår sedan lekte hon med sina kompisar, en massa tokiga och fnittriga lekar, dom letade efter krabbor på klipporna och samlade fisk i hinkar.  Emellanåt kunde dom leka kurragömma på stranden.  Huvudsaken; dagar och fritid handlade om lek.
Sedan var det dags för skolstart i det här landet.  Till en början klamrade hon sig fast i min hand, höll hårt, kramade ännu hårdare när jag skulle gå.  Det övergick sakta till att jag inte skulle krama när vi sa hejdå, sedan ville hon säga hej då innan vi gick runt hörnet till skolan, sedan ville hon gå halva biten själv och nu helt själv.
Det är inga problem för mig att hon går till och från skola själv, det är bara en liten bit - då vi bor i en liten håla.  Jag reflekterar bara över hur snabbt min unge förändras.
 
MEN, det finns så många men så jag knappt vet var jag skall börja.
Fundering numero uno; ni med 9-åringar som låter era BARN gå klädda till skolan i kort kjol, magtröja och högklackat.  Hur tänker ni? Jag är helt för att barn skall få uttrycka sig och klä sig bekvämt efter egen stil.  Men det finns ändå gränser.
Och VARFÖR skall en 9-åring sminka sig? Det är väl en sak att ha lite läppglans, men eyeliner och mascara och kladd på kinderna? Why, why, why?
Givetvis blir min egen dotter nyfiken på detta när andra håller på med det.  Hon smyger in lite frågor om smink men jag vill inte ens diskutera saken.  Hon är fin som hon är.  Och sminket kan ligga kvar på hyllan i ett par år till framöver.
 
Det värsta för mig är att jag känner mig så obekväm gällande hur saker ser ut så att jag inte vågar låta Emilia gå hem till kompisar.  Dom får vara hemma själva, dom har instagram och facebook, dom sminkar sig istället för att leka.  Jag känner ingen trygghet ALLS i att släppa iväg min dotter.  Självklart skall hon få umgås med vänner men det sker ute på gården eller hemma hos oss.  Det är tragiskt att jag skall behöva känna så, främst för Emilias skull som givetvis är nyfiken på sina vänners hem.  Men jag kan inte, det går inte, jag vill behålla mitt barn som just ett barn.
Alla barn är ju olika men jag tycker inte att min 9-åring är redo för ett "vuxet" liv, hon är inte redo för att vara hemma ensam utan vuxet sällskap, hon är för liten för att förstå vad internet och sociala medier innebär.
Hon har fått en telefon nu då hon har börjat gå själv, det tycker jag är viktigt.  Men den är till för att ringa.  Sedan har jag inga problem med att kidsen spelar på telefonen emellanåt och/eller tittar på film.  Men det är just dom där apparna, som främst Instagram, jag känner att hon är alldeles för liten för.
 
Jag respekterar att alla föräldrar tänker och uppfostrar på olika sätt.  Det gör jag.  Men tyvärr så kan jag inte respektera att saker och ting har gått över gränsen.
Låt barnen hålla fast vid sin barndom så länge som möjligt.  Dom har en lång framtid och hur mycket tid som helst framför sig som handlar om att vara vuxna.  Why rush it?
/ Tillbaka i Sverige /

Familjefoto - Familjen Kaos

 
Så mycket kaos, så mycket kärlek.