Hello Friday! Igår var det fullt ös, det blev en snabbis in till storstan och vidare för att lämna in datorn på service.  Sedan ställde jag mig som ett fån och tittade på en reservdator.  Jag trodde att jag var redo, påläst och visste exakt vad jag skulle ha.  Sedan kom beslutsångesten, några varv runt varenda dator där, lite kli i skallen och sedan kom en vänlig kille fram och hjälpte lite.  Jag gick åtminstone inte därifrån tomhänt, sedan var det bara att ta sig hemåt fort så att jag kunde dra fram de externa hårddiskarna och sätta igång med jobb igen.
Dock hade jag lite problem med skärmen och färgerna, det var lite läskigt att redigera... men jag fixar och donar och försöker kalibrera.
 
Hur som helst, ännu en vecka har gått och barnen trivs.  Elian har skoj, det enda som är jobbigt är väl lämningen, han klamrar sig fast och vill bara gömma sig bakom mig en stund, underläppen darrar och några tårar rinner ned för kinderna.  Men sedan vinkar han i fönstret och så är allt bortglömt efter det.  Det är tur att personalen är så jäkla bra, det märks att Elian ändå känner sig trygg.  Och idag släppte han faktiskt taget om mig utan en enda tår.  Efter några långa kramar så vinkade han och sa hej då.  Lilla älskling.
 
Och så Emilia då.  Där flyter allt bara på.  Hon har kommit in i det vanliga schemat, varit och simmat, fått någon läxa eller två och sedan är det bara kompishäng som gäller efter plugget.  Det är ett evigt fnittrande här hemma och det är superkul att hon redan har hittat så många nya kompisar.
 
 
Nu skall jag fortsätta med mitt och få lite gjort innan kiddosarna skall hem igen.  På fredagar slutar vi tidigt.
Anonym

Tack för ditt öppna inlägg! Det är guld värt för alla som genomgår något svårt att höra att man KAN ta sig ur det. Om man bara kämpar! Tack för en bra blogg å grsttis till två härliga kids😊

yasmine mamma till dennis

ha en fin lördag
kraam

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress