/ Tillbaka i Sverige /

Kyliga sommardagar

 
Med fleecejackor och stickade tröjor och kylig luft så hittar man ändå smultron vid grusvägarna.  Och så en cykeltur hem i ösregnet... det är den svenska sommaren det.
 
Idag vaknade vi upp till ännu en gråmulen dag med regn hängandes i luften.  Inte en plan, inga måsten, ingenting.  Vi får se var dagen tar oss.
/ Tävlingar /

Påminnelse

 
Vi är precis hemkomna efter ännu en lång dag.  Innan vi avslutar dagen så tänkte jag bara påminna om tävlingen som Sunsilk har fixat, där man har chansen att bli deras nästa modell.  Förra inlägget, hittar man HÄR.
 
Just nu pågår deltävling 3, mellan 23 juni - 13 juli.
Vill du också vara med och tävla? Då kan du göra det HÄR.
 
Lycka till.
/ Tankar & Åsikter / Tillbaka i Sverige /

Barn och kompisar

 
(bilden har inget speciellt med inlägget att göra)
 
Jag har funderat på en sak.  Tycker alla föräldrar om sina ungars kompisar? Själv har jag svårt för ouppfostrade barn i exempelvist parken.  Och elaka barn, det finns tragiskt nog alldeles för många elaka barn.  Men dom behöver jag inte bry mig om egentligen, sålänge dom håller sig borta från mina.
Men kompisar, jag måste erkänna att jag faktiskt inte förstår mig på alla av E&E's vänner.  Dom flesta är artiga och snälla men sedan finns det dom som..... ja, dom som är som dom är.  Man biter ju givetvis ihop, dom är ändå vänner och betyder något för mina kids, så man måste.  Men ibland måste man bita ihop riktigt ordentligt.  Riiiiktigt jäkla ordentligt.
 
Det viktigaste i livet verkar just nu vara vänner.  Elian har växt upp fort och förvandlats från mammas lilla pojke till en självständig och egen människa, på bara ett par månader.  Allt har förändrats, plötsligt blev han stor.  
Från att han slår upp ögonen på morgonen tills han skall lägga huvudet på kudden igen på kvällen så vill han bara ut.  Träffa kompisar, alla barn, bara gå ut och leka.
Likadant är det med Emilia, det är bara kompishäng som gäller.  Om dom inte är här, så cyklar hon iväg.
Det är ju skitkul att båda har kompisar, att dom fungerar i annat sällskap, är snälla och får ha skoj hela dagarna.
Men som sagt, vissa barn..! Det blir ju intensivt emellanåt.
 
Jag vet att mina föräldrar har berättat för mig att dom kände likadant gällande vissa kompisar när jag var liten.  Att dom ibland fick bita ihop när den enda viljan var att banka huvudet i väggen av frustration.  (Detta berättade dom såklart långt senare, inte när jag var ett barn).
Jag har tänkt tillbaka på min barndom ibland och haft full förståelse för deras känslor.  Som barn tänker man ju inte på oförskämda kompisar, respektlöshet eller gnälliga röster.  Man ser det bara som en kompis.  Det är väl så det skall vara.
 
Sedan funderar man ju på om någon känner likadant när det gäller mina? Haha.  När det kommer till Emilia så får man till 99% höra att hon är så lugn, uppfostrad och trevlig,  Att hon leker så bra och är rättvis.  Det har alltid varit skönt att veta när hon har varit borta.  Att hon sedan kan vara motsatsen hemma är ju en annan femma.  MEN nu kom jag av mig lite.
Däremot är min son lite av en huligan.  Nu går han ju inte bort, hem till folk, utan mig (bortsett från en gång då han rymde från gården och gick hem till en polare - men återigen; det hör inte heller hit).  
Det är inte så att han är elak, han är egentligen lite för snäll för sitt eget bästa, han tål mycket.  Men han hörs när han leker, han blir helt till sig och pratar lite högt.  Han har världens fantasi och det stör nog folk i parken/på gården ibland.
Fast så länge han inte är dum mot någon eller beter sig illa mot någon annans föräldrar så får han leka på bäst fasen han vill, den där fantasin är något bra.
 
 
Hur som helst, det blev lite rörigt i texten.  Men efter intensiva kompis-lekande-dagar så hamnar tankarna lätt där.