/ Foto - Allmänt / Tillbaka i Sverige /

Efter regn kommer solsken

 
Igår packade vi ihop för att bege oss ut i skogen.  Vi skulle se om blåbären fortfarande ville bli plockade.  Vi köpte med oss ett par pizzor på vägen, för att luncha i solen på en äng.  Jag blev lite nostalgisk då vi brukade hänga just på den ängen, i den skogen - när Elian var bebbe och fick krypa runt där i vårsolen.  Det är så lustigt att den tiden känns som ett helt annat liv, men ändå minns jag det som om det vore igår.
Hur som helst så hann vi inte mycket mer än att sätta oss och ta en tugga innan solen försvann bakom tjockare och tjockare moln.  Lagom tills att vi kände oss mätta så började det ösregna.  Vi packade ihop och sprang tillbaka till bilen för att ta skydd.
Vi bestämde oss för att ändra på planerna lite, att gå i den blöta skogen kändes inte lockande längre.  Vi åkte en bit bort och besökte en stenstrand.  Där sken solen och regnet kändes så långt bort.  Dock var det riktigt blåsigt, så vi fick ingen direkt sensommar-feeling.  Men Elian kastade lite sten, vi njöt av utsikten ett tag och rullade sedan hemåt igen för att möta upp dottern min, som inte var så sugen på att följa med på vår utflykt.
 
Utöver gårdagens lilla utflykt så har vi som vanligt haft en mysig helg.  Vi har besökt ett köpcentrum, haft filmkvällar, ätit gott, umgåtts och tagit vara på kvalitetstid.  Som vanligt så beklagar man sig över att helgen försvann ifrån oss alldeles för fort.  Men nu har vi dragit igång den nya veckan och den lär bli precis lika intensiv som förra veckan.  Hoppas ni fick en trevlig helg och har en fortsatt fin måndag.
/ Morsan - Denize / Tillbaka i Sverige /

Fullspäckad fredag

Godkväll i stugorna.
Som jag skrev på Instagram så behöver jag väl knappast påminna någon om att det är fredag? Helgkänslorna sprudlar.  Men om någon skulle ha råkat glömma vilken dag det är så förstår ni väl nu att det är Friyay i alla fall.
 
I morse var vi uppe med (innan) tuppen, jag sprang några vändor fram och tillbaka till tvättstugan och stressade för att hinna innan jag skulle lämna Elian och sedan jobba.  Det blev smått svettigt, men jag hann med tåget och pustade ut.
Väl framme inne i stora staden så tittade jag på klockan och undrade om något hade blivit galet.  Det var en timme för tidigt.  Jag hade alltså stressat som en tok helt i onödan, hade tänkt fel med tiden och hade en HEL timme över inne i Sthlm.  Jag vet inte varför, men det gjorde mig ännu mer stressad.  Den där timmen hade jag kunnat använda till redigering.  Idiotiskt.  Men jag strosade runt, köpte lite lunch, strosade lite mer och sedan begav jag mig mot dagens plåtning.
Allt gick smidigt som vanligt, tackade för mig, åkte tillbaka mot byhålan, kom fram till förskolan en halvtimme tidigare än väntat och möttes av en glad huligan.  Jag fick höra att han växt på sig under sommarlovet och blivit stor.  Han blir inte lika ledsen på morgonen och har dessutom börjat äta bra av maten (som ni vet så är han ju petigast i stan).  Känns alltid så skönt när allt bara funkar.
 
Hur som helst så har jag bara grabbar med mig här ikväll.  Emilia har varit i stallet och skulle sedan sova över hos en kompis.  Nu skall jag hugga in i alla onyttigheter som står framdukade, unna mig något gott att dricka, koppla av, varva ned och ta helg på riktigt.  Ha en myyysig fredagskväll, fina ni.
/ Lillebror Elian / Videoblogg /

Mammas bebis

 
 
 
 
För ett tag sedan kollade jag och kidsen på lite gamla videos från när dom var små bejbisar.  Alltså man måste älska Emilia i andra klippet "Åh vad stora öron du har".  Och så bebisskrattet i första videon, blir fortfarande rörd till tårar, kommer ihåg känslan så väl.
 
Tidigare idag tog jag upp Elian i min famn och sa något i stil med 'mammaaaas älsklings-plutt-gose-godis-bebis'.
Hashtag: Världenstöntigasteröst.  Han är ju det, min bebis alltså.  Han tog emot min kram men efter några sekunder sa han "Mamma! Ge upp, nu får du sluta... jag är ett stort barn nu!".  No way, tänkte jag.  Men ok då, han fick vinna den.
Någon halvtimme senare kom han fram och frågade om han kanske var ett "mellanstort barn" istället.  Men där kunde jag inte hålla mig, jag propsade återigen på att han alltid kommer vara MIN bebis.
Han var nog lite splittrad där, han ville vara stor... men fick lite panik och nöjde sig vid att vara liten tillsvidare.
Men kanske inte lika liten som i filmerna.