/ Tillbaka i Sverige /

Friyay

 
Fredag, efterlängtade fredag.  Hoppas att ni har haft en bra dag hittills? Här har halva dagen passerat i en jäkla fart och snart kan vi ta helg.  Jag har fotat en alldeles nykläckt liten bebis, haft ett sånt där möte med tomtenissarna såhär dagarna innan paketkalenderns start, redigerat klart andra människors julkort (tänk om jag själv var duktig och ute i god tid med mina egna) och sovit en eller två timmar för lite - vi var uppe alldeles för tidigt i morse.
Nu skall jag strax stänga ned alla program, logga ut, hämta min lille och vänta på att den äldre killen i mitt liv kommer hem till fredagsmyset.  Emilia kör en sleepover hos en kompis ikväll.
 
Jag måste även komma på något genialiskt att laga till middag ikväll.  Jag hade tänkt slänga ihop en Turkey Dinner med tanke på att det var Thanksgiving igår egentligen, men vi kör kalkon senare i helgen - så Emilia också får vara med och berätta vad hon är tacksam för.  Svaret kommer bli Mamma.  Såklart.
 
Trevlig helg på er!
/ Tankar & Åsikter /

Kärleken

 
Jag kikade på min header (headers för er som läser via en dator istället för mobilen) och insåg att det kanske är dags för en uppdatering där uppe snart.  Jag har även tagit bort ordet "ensamstående" från mitt bloggnamn, så det är mycket som skulle behöva en uppfräschning på bloggen.
Jag är lite kluven när det gäller det där med att vara ensamstående.  K rättar mig ibland, om jag benämner mig själv som en ensamstående mamma.  Det där med att stämpla sig själv är väl kanske inte så nödvändigt.  Först var jag en sådan där stämplad ung mamma och därefter en stämplad ensamstående mamma.  I själva verket är jag ju bara mamma som alla andra mammor.
Men hur som helst, för att återgå till det där med att vara kluven så är det för att jag ser det på olika sätt.  Som person så är jag ju absolut inte ensam.  Men jag är ju ändå ensam om ansvaret över mina barn.  Det finns ingen pappa med i bilden överhuvudtaget, barnen är hos mig på heltid och även om K verkligen visar intresse, finns här och hjälper till så är ju jag den enda vårdnadshavaren, den enda föräldern.  Kan man vara ensamstående som mamma, men inte som person, alltså relationsmässigt? Låter det jätteknäppt, eller förstår ni hur jag menar? Haha.  Jag känner själv hur röriga mina tankar låter när jag får ned allt skriftligt.
Jag har dock valt att ta bort ordet från mitt bloggnamn oavsett vad.
 
På tal om detta så vet jag att ni var flera som hade lite frågor ang vår relation, när jag bad om lite önskeinlägg osv.
Det finns så himla mycket jag skulle kunna skriva och berätta, men k är lite anti att visa sig själv på internet och sociala medier.  Och ändå väljer han att leva med en bloggare, whaat? Hähä, nej då.  Jag respekterar alla som inte vill vara med här (typ 3/4 av alla jag har känt och känner).  Därför är det enklast att nästan aldrig skriva om vem/vilka vi umgås med.
Dock är det ju svårt just när det kommer till K, det kliar i fingrarna ganska så rejält emellanåt.  Det finns så mycket att säga, det känns som om man undanhåller en extremt stor del av sitt liv.
Jag vill dock säga att han är världens bästa.  Så mycket som han ställer upp, så mycket som han får stå ut med.  Är bara så jäkla tacksam över att jag har honom i mitt liv, att han står ut.  För believe me, med mitt bagage och mina inre demoner så är jag knappast enkel att leva med.  Tack vare mig så har vi haft några svackor, men han kämpar för oss båda ibland känns det som.  Är evigt tacksam och så extremt lyckligt lottad.
/ Allt om Emilia /

Det går bra nu

 
Igår var det dags för terminens utvecklingssamtal för Emilias del.  Samtalet som beräknas ta 20-30 min tog tio.  Vi gick in, satte oss och läraren sa bara att jag troligtvis är van vid att höra samma sak varenda gång, men allt var bara bra.  Hon skriver bra och fint, klarar alla mål, sköter sig, är duktig - väldigt duktig och ja, det regnade beröm över dottern min.  Det enda som kunde vara en nackdel är i sådana fall att hon är lite tyst och tillbakadragen.  Hon skulle behöva ta för sig lite mer i klassrummet.  Men å andra sidan så syns en utveckling gällande det för varenda år som går.  Hon får lite mer skinn på näsan med tiden.
 
En stolt mamma gick i alla fall därifrån, eller jag tror nog att jag nästan skuttade ut från skolan.
Och jag kan då lova både läraren och er att hon inte är speciellt tyst utanför klassrummet.  Hon pratar, skriker och sjunger mer eller mindre konstant annars.  Till och med i sömnen.  Men det får hon gärna göra, är bara extremt glad för att hon sköter sig exemplariskt i plugget och lär sig allt hon skall.  Min kloka unge, keep up the good work! You make Mama so proud.