/ Vardagslivet /

Mitt 2016

 
Precis som jag skrev på Instagram (@denize) så har år 2016 varit ett händelserikt och känslomässigt år.
Strax efter nyår fick vi ett plus på stickan, vilket var så chockerande så att jag var tvungen att ta ungefär fem test till - bara för att förstå att det var sant.  Sedan följde många månader av illamående, foglossning, svullen kropp, humörsvängningar, galna cravings, ett vändningsförsök och allt som hörde till graviditeten.  Nio månader senare, efter en fantastisk förlossning, så föddes lilla Elise och gjorde år 2016 till ett av mina tre favoritår!
 
Mina två stora barn har utvecklats ordentligt.  Emilia har gjort bra ifrån sig i skolan, blivit en bättre och bättre ryttare och världens bästa storasyster till Elise.
Elian har gått från mammas lilla pojke/bebis till ett självständigt skolbarn.  Armpuffarna kastades i sopen i somras, cykeln byttes upp till en större storlek och så blev han äntligen storebror.  SOM han hade längtat.  Sedan blev det väl kanske inte riktigt som han trodde att det skulle bli (haha) med den saken.
 
Hela året har varit en enorm bergodalbana, men jag ser tillbaka på allt med glädje.
Tack för i år, kära bloggläsare! GOTT NYTT ÅR!
/ Lillasyster Elise / Vardagslivet /

3 månaders kontroll på BVC

 
Lilla skruttan ♡♡ Dessa bilder är tagna idag.  De två första precis innan vi drog iväg till BVC och de två andra togs nu precis.  Idag var det nämligen dags för 3 månaders vaccinet och det var INTE populärt.  Åh fyfarao vad hjärtskärande det var.  Jag hade förberett mig länge på att hon skulle bli ledsen och gjorde allt för att undvika att bryta ihop själv, men när hon väl fick sprutorna och grät på ett sätt som jag aldrig har hört förut så brände tårarna bakom mina ögonlock trots allt.  
Jag ville bara hålla mig samlad för hennes skull, så mina tårar torkades snabbt men det tog ett bra tag för henne att lugna sig och sedan var hon såååå trött.  Nu sussar hon sött efter att ha fyllt ett par blöjor och klämt fram några klena léenden.  Hoppas verkligen att hon kommer lindrigt undan med biverkningar... det känns som om hon har haft tillräckligt med bekymmer och smärta sina tre månader i livet.
 
Annars så väger hon numera 5,5 kg och är 62 cm lång.  Hon följer inte riktigt sin kurva viktmässigt, så jag skall försöka få henne att äta oftare.  Nattetid funkar amningen jättebra - det är på dagarna som hon inte riktigt kommer till ro vid matstunderna.  Men vi skall kämpa på i fyra veckor till, sedan får vi se hur det blir.
/ Vardagslivet /

En fantastisk julhelg

 
Julhelgen kom och gick lika fort som alltid.  Det stressades och ordnades lite i sista sekunden precis som vanligt, sedan har vi bara umgåtts, kört julfirande efter firande och hunnit med allt som hinnas med skulle.
Vi har ätit gott, tagit emot och gett bort presenter, kört julklappslekar och spel och så blev ju självaste julafton en enda väntan på att tomten skulle komma och ge klartecken på att man fick öppna paket.
 
 
Mina julfina tre!
De två större varianterna av dessa har nog känt en enorm glädje och tacksamhet efter dessa dagar.  SÅ mycket fint som dom har fått.  Önskelistorna bockades verkligen av i år.  Men precis som Elian så noggrant nämnde vid julbordet så "handlar ju julen om att få vara med dom man tycker om (och seeeen kan man öppna paketen)".
 
Hur som helst så delades dagarna upp lite och vi har firat med både min familj och släkt och K's.  Vi har verkligen haft det jättebra och jag är så tacksam över hur mina två större barn blir behandlade och inkluderade oavsett vad.  Det där med att blod inte alltid är tjockare än vatten har en ganska så självklar innebörd i vårt liv ibland.  Jag kan inte med ord beskriva värmen jag känner efter de två senaste jularna i mitt liv.
 
TACK till alla människor som vi har haft i vår närhet.  Barnens mormor och morfar, morbror, resten av min släkt som kom förbi, lillasysters farmor och farfar, faster och familj (som allihopa behandlar Emilia och Elian på ett helt otroligt vackert och lika sätt) och släkt.  Och till min K såklart.  Tack tack tack!
 
 
Sista svartvita bilden där.  Haha det gick så himla fort så jag hann inte riktigt fånga ögonblicket.  Hur som helst så blev Elians cykel stulen häromdagen (den stod låst) och han var sååå ledsen.  Elian är verkligen beroende av sin cykel då den används flitigt i vardagen.
Men så kom morfar med en skattkarta och fyndet blev en ny och större cykel i trapphuset.  Lyckan som uppstod.  Elian visste knappt vart han skulle ta vägen och blev helt till sig.
 
Som sagt så gick många drömmar och önskningar i uppfyllelse i år.  Så himla roligt att se och uppleva som mamma!
 
Och så lilla Elise då.  Hon blev helt mätt på nya intryck:
 
 
Hon kunde inte riktigt komma till ro och sova, varken på dagen eller kvällen.  Det var ju nya ljud, ljus och människor överallt.  Så hon strejkade och var inte blyg med att visa sitt missnöje.
 
Igår tog hon dock igen lite sömn och började sakta men säkert återgå till sitt vanliga jag igen.  Nu ligger hon för tillfället och glor på en av många nya leksaker och känner nog att det är skönt att hennes första jul är över och förbi.  Nästa år blir det nog lite skojigare för henne! Skruttisen.
 
 
Hoppas att ni alla hade en finfin julhelg och God fortsättning på er!