/ Lillasyster Elise / Vardagslivet /

3 månaders kontroll på BVC

 
Lilla skruttan ♡♡ Dessa bilder är tagna idag.  De två första precis innan vi drog iväg till BVC och de två andra togs nu precis.  Idag var det nämligen dags för 3 månaders vaccinet och det var INTE populärt.  Åh fyfarao vad hjärtskärande det var.  Jag hade förberett mig länge på att hon skulle bli ledsen och gjorde allt för att undvika att bryta ihop själv, men när hon väl fick sprutorna och grät på ett sätt som jag aldrig har hört förut så brände tårarna bakom mina ögonlock trots allt.  
Jag ville bara hålla mig samlad för hennes skull, så mina tårar torkades snabbt men det tog ett bra tag för henne att lugna sig och sedan var hon såååå trött.  Nu sussar hon sött efter att ha fyllt ett par blöjor och klämt fram några klena léenden.  Hoppas verkligen att hon kommer lindrigt undan med biverkningar... det känns som om hon har haft tillräckligt med bekymmer och smärta sina tre månader i livet.
 
Annars så väger hon numera 5,5 kg och är 62 cm lång.  Hon följer inte riktigt sin kurva viktmässigt, så jag skall försöka få henne att äta oftare.  Nattetid funkar amningen jättebra - det är på dagarna som hon inte riktigt kommer till ro vid matstunderna.  Men vi skall kämpa på i fyra veckor till, sedan får vi se hur det blir.
#1 / / Frida:

Jag har en liten tjej på 5 månader som vägde 5,6 kg och mätte 61 cm sist vi var på BVC. Samtidigt då fick sitt fem-månaders vaccin två veckor innan hon blev 5 månader. På vårt BVC säger de att hon följer sin kurva fint. Konstigt att de verkar vara annorlunda för er. Blev lite fundersam nu.

Svar: Alla bebisar har ju sin egen kurva att följa med tanke på att de är olika stora vid födseln. Sedan ska dom väl gå upp ett visst antal gram per vecka och då får man sin kurva att följa :) Elise vägde 3,8 när hon föddes och har hela tiden legat lite över medel. Men nu hade det "planat" lite och hon låg istället strax under.
Så länge din tjej följer sin egen kurva så är det ju ingen fara.
Denize

#2 / / Anonym:

Känner igen mig såå mkt i det du skrivit senaste tiden ang Elise. Vi har oxå en väldigt krävande bebis (som för övrigt inte är ngn bebis längre utan fyller 1 år nu.) Han var så olik alla andra bebisar i mammagänget. Deras bebisar sov, och sov, ammade en halvtimme, sov, sov, jollrade lite och sen... sov! Men inte min bebis inte... det var skrik, gap och en hetsig blick dygnet runt. Ammade max 5 min i sträck, sov max 10 min åt gången osv. Man kunde ALDRIG slappna av! Han var i gasen sen dag 1 typ. Efter ett halvår blev det lite bättre då han lärde sig sitta, men då hade jag redan "gått in i väggen" efter att ha vart inlåst i lägenheten och knappt kunnat träffa folk pga sur bebis. Så mentalt påfrestande. Och allas "goda råd" man bara ville köra upp nånstans!
När han var runt 10 månader tyckte jag att det blev värre igen... och nu är han extremt klängig, gnällig och lättirriterad. Vi har försökt med allt men känner bara att vi får börja om på ruta ett hela tiden. Man märker att till och med våra nära och kära börjar tycka att han är "jobbig" fast de säger det inte rakt ut såklart. :/

Svar: När inget man kan säga hjälper så vill jag iaf skicka er en stor kram! Hoppas att ni får lite lugn snart. Jag får ofta höra att "om hon är jobbig nu när hon är bebis, så blir hon enklare när hon är äldre". Har ni också hört den? ;)
Denize