En av frågorna som kom in till frågestunden handlade om graviditetssymtom.  Jag hade ändå börjat skriva ihop en lista på mina sådana, så jag gör ett inlägg av det hela.  Värt att notera är att dessa olika tecken dök upp vid olika tidpunkter och veckor.  Jag fick med andra ord inte alla dessa symtom på en gång, det kom lite smygande.  Listan är rätt så lång (ovanligt, va? hehe).
 
  • En känsla av att något var annorlunda i kroppen, jag bara visste att det var något.  Det är jättesvårt att beskriva, men jag kände det bara.  Jag bestämde mig för att beställa hem lite olika test. Det första blev så svagt att jag nästan trodde att jag hade blivit knäpp och bara inbillade mig. Nästa dag blev det starkare - men jag trodde ändå inte på det. Så det krävdes ytterligare några test + ett digitalt innan jag förstod att jag faktiskt var gravid. På riktigt.
 
  • Smak och lukt förändrades. Det där kaffet som jag var så beroende av innan, smakade numera skit. Jag fick kväljningar och bestämde mig för att aldrig dricka kaffe igen i hela mitt liv. Det tog ett par månader, men nu smakar det som vanligt igen och jag har precis börjat tillåta mig själv att ta någon liten kopp om jag verkligen är sugen. Hur som helst så var det med kaffet ett av mina allra första tecken. Min barnmorska hävdar dock att det borde ha varit för tidigt att känna avsmak för något direkt - men för min del så var det inget snack om saken.
 
  • Trötthet. Alltså fyfarao vilken förlamande trötthet man får uppleva. På kvällarna så satt jag mest och nickade till och bara väntade på att barnen skulle lägga sig så att jag också kunde sova. Det kändes liksom inte humant att somna för natten innan kl 21, som vuxen människa. I dagsläget är det precis likadant - jag är svintrött jämt och kvällarna består av att titta på klockan och vänta på att FÅ sova.
 
  • Illamående. Jag fick dock inte det klassiska illamåendet på morgonen. För mig så var det snarare som värst på kvällen, troligtvis i samband med tröttheten där. Jag kräktes i alla fall på nattetid när jag vaknade till. Det var nästan tur att det blev just så, annars vet jag inte hur jag skulle ha lyckats dölja graviditeten för barnen (jag ville inte berätta för dom så tidigt, med tanke på alla risker). Med illamåendet så kom ju även problem med maten och det enda som verkligen funkade var bröd. Dom flesta går ned i vikt lite om dom mår illa och kräks, men med tanke på att jag åt så himla mycket bröd så gick jag istället upp 2 kilo. Efter bröd så kom mina frukt- och bärcravings som sitter kvar.
 
 
  • Brösten. Dom där trötta taxöronen som var nästintill obefintliga gjorde sig helt plötsligt påminda och ömmade som fasen och kändes tunga.
 
  • Jag fick tokont i vaderna/smalbenen. Det var som en blandning mellan myrkrypningar och växtvärk. Detta försvann dock när jag började med mina gravid vitaminer + extra magnesium.
 
  • Mardrömmar och hjärtklappning. Jag har alltid drömt jobbiga drömmar - men nu blev det dubbelt så intensivt. Så illa att jag ofta vaknade upp med hjärtklappning, som för den delen är fruktansvärt obehagligt.
 
  • Problem med magen. Känsliga läsare, läs inte det här stycket! Jag hade verkligen ingen aning om att det kunde bli såhär av en graviditet. Men toalettvanorna blev ett helvete. Man var antingen stenhård i magen eller ja.. tvärtom. Det fanns inget mellanläge. Som tur är så lugnade även detta ned sig till slut.
 
  • Humöret. Usch vad det kunde svänga (och fortfarande svänger). Jag har som mamma inte haft det bästa tålamodet - eller ens i närheten. Och så skulle jag nog kunna få ett pris för världens tråkigaste flickvän, haha. Tur att familjen är väldigt förstående och förlåtande. Utöver det humöret så är jag även extremt känslig. Jag minns där i början att jag läste en blogg, inlägget handlade om att dom skulle flytta från en stad till en annan - och när jag läste om deras sista dag i den lägenheten så satt jag och stortjöt för att jag blev så rörd. Ja... "ok"? Nog för att jag i vanliga fall kan gråta till filmer/serier osv, men gränser finns det ju ändå, haha.
 
  • Huvudvärk. Jag minns att under 2-3 veckor (kommer tyvärr inte ihåg exakt vilka, men tror att det var runt 8-10 någon gång) så hade jag extremt ont i huvudet hela tiden.
 
  • Finnar. Alltså herregud vilken katastrofhy jag har fått. Röda och smärtsamma finnar i hela ansiktet! Nu har det röda börjat lägga sig, men jag har fortfarande kvisslor på hakan, kinderna och pannan - överallt dvs.
 
  • Kissnödig. Jag går upp minst tre gånger per natt och går på toaletten - och har gjort sedan start.
 

Nu är detta inget tidigt symtom kanske. Men på sista tiden har jag börjat få för mig knäppa saker, som att allt luktar korvkiosk t ex. Jag kan duscha, skrubba mig, smörja in mig, tvätta händerna igen - men ändå känna att jag luktar korvkiosk.
Och så mår jag illa av oklara anledningar. Häromveckan så gick jag in i köket och kände att jag mådde så brutalt illa av färgen på väggarna. Helt utan planering så målade jag över den mörkblåa färgen (resultatet blev inte det bästa, då jag inte hade tillräckligt med färg, men jag kände mig ändå tillfredsställd. Fasen vilken weirdo alltså). Jag kan inte heller laga mat i vissa kastruller, då jag känner att dom är fula och gör mig illamående.

Veronica Wallgren

Innan jag plussade hade jag det på känn och tog ett test som visade negativt men jag kunde inte släppa det. Magkänslan var så stark och jag var väldigt trött och illamående och en vecka senare tog jag ett nytt test som visade positivt :)

Ida Nilsson

Så himla roligt att läsa! Det finns vissa saker i sin graviditet som man bara inte kan förklara. Och börjar man förklara så låter man helt weird.. Jag tänker speciellt på det sista du nämner, men jag förstår dig fullt ut! haha, helt sjukt.

Sandra

Fast avsmak för kaffe fick jag en hel vecka innan jag plussade med min tredje (som är fyra veckor idag). Det var just att kaffet smakade som en hög elefantskit luktar som gjorde att jag misstänkte att något var lurt. Så jag tycker iaf att man kan få avsmak tidigt!

Moa

Hahaha "allt luktar korvkiosk", man undrar ju hur hjärnan egentligen fungerar XD

Vissa tester verkar inte riktigt vilja visa båda strecken lika klart. Min pojkvän fick göra en annan typ av test när han skulle in på behandlingshem och det kom svaga streck på vissa substanser som han visste att han absolut inte kunde ha i kroppen. Han blev ju skitnojig men då sa de att även ett svagt streck räknas som ett streck :p Vi satte oss nästan med förstoringsglas en dag...

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress