Efterlängtade lilla lillasyster, är du en liten Elise tro?
 
 
Jag älskar att shoppa saker till mina barn, men tycker inte riktigt att det är lika roligt att köpa saker till mig själv.  På sistone har jag dock insett att jag måste köpa vissa saker till mig ändå.  För det första så går man upp tjugo ton, allt blir bredare... allt, tuttarna växer 3 storlekar på några månader, benen sväller och gör ont i tajta byxor osvosv.
Jag har bland annat hittat långa linnen på H&M som passar skönt, för någon femtiolapp styck - tummen upp! Nu skulle jag bara behöva några braiga shorts till sommaren (eller kjolar, eller klänningar eller vad fasen som helst - tunt och löst och skönt).  Häromdagen klev jag in i provrummet för att kolla läget med storlekar.  Men jag gick snabbt därifrån när allt kändes obekvämt och fult (gör ett nytt försök någon annan helg).
Istället hamnar man vid barnkläderna och alla barnen har fått påfyllning i garderoberna.  Nu låter det som om jag skriver om ett fotbollslag igen: "alla barnen".  Men jag menar förstås Emilia, Elian och även lillasystern.
 
Jag kommer såklart inte baaaara köpa rosa grejor till Bebis (om någon hinner störa sig på det).  MEN jag är lite svag för den där ljusrosa färgen tillsammans med vitt.  Och ja, jag tycker nog att det är lite extra roligt att kika på dom där pyttesmå klänningarna just nu.  Hon kommer dock ha en väldigt blandad garderob, då jag har några få sparade plagg från Elian och så har vi fått ärva en hel säck med blå kläder efter sysslingen.
 
Så mysigt ändå, att fixa och dona med dom där jättesmå plaggen.  Har E och E varit sådär små? Det känns så overkligt.  Snart har vi en liten plutt som skall ha på sig dessa kläder.  "Snart".