/ Lillasyster Elise /

För ett år sedan

 
För ett år sedan satt jag och skakade inne på badrummet och stirrade helt maniskt på den där första stickan.  Jag minns hur det svaga strecket bara uppenbarade sig och jag var tvungen att blinka helt frenetiskt, om och om igen, för att verkligen vara säker på att det fanns där.  Strecket alltså.  Jag var dock inte alls övertygad, gjorde ytterligare ett test nästa dag och efter fem test som bara blev starkare och starkare så förstod jag, då insåg vi att vår familj skulle bli lite större.
 
Vilken resa det har varit, det här året som har passerat.  Herregud alltså.  Samtidigt som det känns som igår så känns det även som minst tio år sedan.  Det känns så långt bort, livet var så annorlunda, tänk så jäkla mycket allt kan förändras på bara ett år.  Och tänk att man var helt clueless i vad som komma skulle.  Jag hade ALDRIG kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär.  Och då hade jag ändå barn sedan tidigare, som jag dessutom hade varit helt ensam med.  Nej, tänk vad olika det kan vara med bebisar!
 
Ett år har gått.  En kämpig graviditet, en kämpig första tid efter förlossningen för min del (en massa fysiska besvär), en extremt tuff start för Elise och en enorm omställning för oss allihop.  Men SÅ mycket fint också.  Det där med att känna sig oerhört rik bara man tittar på sina barn.  Upplevelsen att se mannen i sitt liv växa in i sin papparoll.  Känslan att se sin pyttelilla bebis le och skratta för första gången, alla framsteg, allt nytt som sker, hur utseendet hos en minimänniska kan förändras dag för dag.  Det är en så häftig process!
Jag har sagt det förr och säger det igen: man skall aldrig ta det för givet.  Det gör jag inte.  Det har varit tufft på alla sätt och vis, men att få barn är en enorm gåva i livet.  Jag hade tur som fick och får uppleva det en tredje och sista gång.
 
Den här lilla lillasystern kom in i vårt liv och gjorde familjen helt komplett.  Och jag är SÅ nyfiken på vad det skall bli av henne, för hon är den mest komplexa och energikrävande lilla varelsen jag vet.  Men med både en mamma och pappa som är envisa så in i norden så vore det konstigt om hon blev något annat, haha.
Men jisses så charmig hon är nuförtiden, när hon har sina "enklare" timmar på dygnet.  Hon börjar bli riktigt rolig, det är ju en skojig ålder nu!
Och vem vet... kanske tvärvänder allt och går åt rätt håll nu.  För igårkväll hämtade vi ut den helt mjölkfria ersättningen.  Är det mjölkallergi som hon lider av, så lär vi märka det nu och då skall det ju vända.
 
 
Tänk att det var just Elise som låg där i magen.  Som vi älskar henne!
#1 / / Karin:

Stor igenkänning ❤️ Hoppas den mjölkfria ersättningen hjälper. Var beredd på att hon kanske inte tycker om smaken...den är inte i närheten så bra som mjölkbaserad i smak har jag förstått. Vår gillade inte..men jag ammade och uteslöt mjölk ur kosten så det gick bra ändå. Märkte stor skillnad! Men nu är han 5 månader och "tål" mjölk igen. Nåväl, lycka till

#2 / / Elin:

Och IDAG plussade jag svagt svagt efter 9 månaders försök och ett utomkvedeshavandeskap. Fantastiskt!!

Svar: Stort grattis!!
Denize