/ Vardagslivet /

När allt kretsar kring sömn

 
Alltså den här lilla tjejens blickar, haha!
 
Jag satt precis och funderade på en sak.  Jo, det är det här med sömn.  Är inte det den mest vanliga funderingen man kan ha som småbarnsförälder ändå?
Det skall nattas och jag är knappast ensam i världen om svåra nattningar - så, när man har suttit där och kört hela processen i vad som känns som en halv livstid så tänker man att "nä, hon somnar inte, hon kommer aldrig att somna"... logiken är liksom glasklar där (?).
Och sedan så fortsätter det med hunger och flaskmatning, napp-tappande, gnäll och gnyande, blöjbyten and so on på nattetid och så tänker man att "jahopp, nehepp.. jag kommer aldrig mer få sova".
Får man frågan om vad man önskar sig mest av allt just i detta nuet? Svaret blir förstås: sömn! Funderar man på vad man skall göra den kvällen man någon gång skall prova att vara barnfri? Ja, då vill man nog innerst inne sova också.
 
Haha tänk att ens tankar kan kretsa kring sömn så himla mycket när man har en liten bebis i sitt liv.  Jag kan sitta och tänka på att aaaaldrig ta det för givet den dagen jag får sova igen.  Att jag lovar mig själv att uppskatta det ordentligt så fort jag får sova en hel natt.  OM det någonsin kommer att ske, för det är ju det där med att om Elise skulle sova längre stunder, då vaknar ju jag upp av mig själv ändå.
Sömn.... något så heligt ändå.  Någon dag skall jag få uppleva det igen.  Någon dag...
 
Men tills dess så accepterar man sina brutala påsar under ögonen och tar sig genom dagarna tillsammans med kaffekoppen.  Mammalivet.
#1 / / ANNAWII:

Hög igenkänningsfaktor! Vill bara få sova en hel natt, sen är jag nöjd!

#2 / / Hanna E:

Känner igen mig från min etta. Det skulle ammas och bökas och jag blev väldigt frustrerad. Att jag var förstagångsmamma gjorde säkert sitt till.
Det som var en liten förlösande faktor som gjorde det bättre var att jag insåg att det blir inte bättre för att jag blir stressad utan jag försökte hitta ett sätt att vila i vår nattning. Eftersom det skulle ammas så kunde vi inte byta av heller utan jag var tvungen att ta det.
När jag började acceptera att det var som det var så gick faktiskt nattningstiden ner. Inte mycket, men det var skönt att "bara" behöva natta 30 min istället för 45-60 min.

Sen hade jag fördelen av att matningar nattetid gick snabbt (15-20 min) och att jag somnade snabbt efter dem också.

Men när man är mitt i det så är det jobbigt. Förhoppningsvis går det över och oftast så är det tidsbegränsat.
Mina barn har dock ätit på natten tills de var 18-20 mån. De kunde helt enkelt inte få i sig tillräckligt under dagtid och då åt de lika stora portioner som jag gör...
Men när de började med välling så löste vi det så att vällingen gjordes iordning på kvällen och barnen drack den gärna rumstempererad så vi slapp all värmning och blandning nattetid. Flaskan stod bredvid barnets säng så det var bara att ge, låta dem äta och sen ta hand om flaskan igen och vänta de 20 s det tog för barnet att somna.