/ Lillasyster Elise /

När man inte räcker till

 

För fem dagar sedan så fick den här lilla tjejen (som bara blir mer och mer lik sin pappa för varje dag) 3 månaders vaccinet. Dom där förbaskade sprutorna kom och vände upp och ned på hela våran tillvaro.
När det äntligen började gå åt rätt håll och stabilisera sig och den där koliktiden började lida mot sitt slut så kom nästa tuffa prövning. Jag har aldrig varit med om något liknande. Alla små vanor som började likna rutiner var som bortblåsta. Hon skulle återigen BARA bäras på (men var ledsen ändå), hon kunde inte längre somna på något sätt, nattningarna tog flera timmar - och det där med att faktiskt somna för natten var gone. Hon har vaknat minst en gång i timmen på nätterna och jag börjar känna mig helt knäpp i huvudet av sömnbristen. Jag kan inte minnas att jag NÅGONSIN har haft det såhär förut. Ever.

Jag nämnde ju tidigare att hon inte riktigt går upp i vikt som hon skall heller och nu sedan i onsdags så har hon inte velat äta ordentligt och det mesta som hon har fått i sig har bara runnit rakt igenom. Så idag fick vi rådet av BVC att börja med tillägg.
Det var med blandade känslor som ersättning och flaska köptes och separationsångesten sved lite inom mig när hon tog tag i flarran direkt, sänkte den som om hon aldrig gjort något annat förr och slocknade direkt efteråt. Var hon bara hungrig? Kan det ha varit så enkelt att hon bara saknade den där mättnadskänslan? Var jag bara otillräcklig? Många tankar snurrar såklart och man håller ju bara tummarna att hon skall nöja sig, att det där lilla rådet kan rädda våra dagar. Men jag är inte beredd att sluta amma helt, det vill jag verkligen inte. Jag vet dock att den risken finns då även Elian fick ersättning som tillägg i samma ålder och kort därefter sa tack och adjö till bröstet (maten kom väl enklare och snabbare i flaska?). Och nu har vi det redan knöligt med amningen, jag och Elise. Hon blir riktigt ilsken vid 90% av amningstillfällena och vill till slut inte äta överhuvudtaget. Bortsett från nattetid, då snuttar hon i lugn och ro.
Mitt mål var att amma tills hon blev sex månader. Jag hoppas på att delamma nu framöver, men skiter det sig så är jag glad att vi höll igång i 3,5 månader och viktigast av allt är ju att hon mår bra bara. Men det är ju så känsligt det här med amning... i alla fall för mig. Det betyder mycket för mig och det tar emot när man inser att man inte räcker till. Det kan jag bara inte förneka.

Hur som helst så har pluttan sovit i närmare tre (!!!!!!!) timmar nu sedan hon klunkade i sig flaskan med ersättning. Jag sitter mest och väntar på att se hur hennes mage reagerar och håller tummarna stenhårt för att vi går mot enklare tider nu igen. Drömscenariot just nu är att erbjuda henne ett par flaskor om dagen som bonus EFTER amning. Kanske en flaska precis innan nattning, tanken är att hon sover bättre om nätterna då? Och så fortsätta nattamma på det om det går. Eller tänker jag galet?

Åh, älskade lilla Elise. Mammas lilla lilla hjärta. Jag vill ge dig allt du behöver och lite till.  Jag önskar att jag kunde det.

 

(Inlägget är skrivet tidigare men publiceras nu pga tekniska problem med bloggen som nu är lösta)

#1 / / Anonym:

OM du vill ha hjälp att upprätthålla amningen tipsar jag om amningshjälpens hjälpmammor, finns lättilgängliga på facebook tex eller att ta kontakt med amningsmottagning. Tyvärr är bvc inte jättebra på amningstips. Jag hoppas du tar det på rätt sätt, det är bara ett tips OM du vill amma.
Hoppas ni får det lugnare nu iaf <3

#2 / / Carolina:

Oavsett amning eller flaska så hoppas jag att det snart vänder för dig och flickan. Den bedårande lilla Elise. 😊

#3 / / Sara mamma till viggo och Harry :

Känner igen den där känslan.. Hade ju de precis så som du har och haft det fast med Harry.. Jag älskade att amma. En efter 3,5 månads kolik uteslutande av mjölkprodukter sjukhusbesök diarréer som gjorde stora sår i rumpan o h hans bajs var som bubblor! Så fick vi till slut ge upp.. I efterhand vet jag egentligen om det blev så mkt bättre med ersättning heller mjölk fri sådan fick vi på recept också.. Först när vi kunde börja med riktig mat upplevde jag att de så smått blev liite bättre o bättre... KRAM till er 💕

#4 / / Evanessè - Jennie:

Oj vad ni har kämpat, alla styrkekramar till er! Och om hon - läs också NI - mår bättre av ersättningen ska ni såklart fortsätta med det, det finns liksom inga rätt eller fel.

Ta hand om er!

#5 / / WWW.angusfoto.blogg.se:

Åh känner igen mig i typ allt.
Kolik, amning osv. Förutom att min skrikbebis heter Elsie :) du tänker nog precis rätt! Du känner din bebis bäst. Jag vet bara att nu när jag väntar nästa ska jag vara mer
Öppen för andra alternativ än amning (precis som du är)
Kram

#6 / / Anonym:

Vet inte vad du köpt för flaska eller så. Men vi blev då vi haft både amning vid bröstet men också på flaska blev vi rekommenderade denna: http://lekmer.se/barn-och-baby/nappar-o-nappflaskor/nappflaskor-o-flaskborstar/medela-matningsnapp-med-flaska-calma-250-ml som kräver att barnet använder samma sugteknik som vid amning. Har funkat toppen för oss!

#7 / / Carina:

Min dotter är nu 9 månader, men när hon var nyfödd gick vi igenom något väldigt liknande. Amningen verkade komma igång bra; jag hade mycket mjölk och min dotter sög bra. Men hon grät och grät och grät, det var alldeles fruktansvärt, vi sov inte alls de första två veckorna ungefär, det gick inte att trösta henne. Och på sjukhuset sa de att det var kolik. Sen på tvåveckorskontrollen såg de att hon inte alls gått upp de 300g hon gick ner efter förlossningen, och vi måste börja med tillägg. Efter första miniflaskan blev hon tyst och somnade, kändes hemskt att hon varit hungrig hela tiden. Tydligen fick hon inte i sig tillräckligt fastän det verkade som hon åt. Fortsatte med delamning, men redan efter en vecka eller så började hon krångla och det var riktigt jobbigt att amma. Flaskan slukade hon i sig varje gång. Pumpade en hel del, för att hon skulle få i sig min mjölk också. Gav upp efter 3 månader, orkade inte med amning, pumpning och flaska. Men hon har vuxit fint och bara gråtit normalt mycket, och har inte varit sjuk en enda gång hittills. Så fastän det kändes riktigt jobbit med delamning och att sen sluta, har allt ändå gått bra. Styrkekramar, allt ordnar sig säkert för er också.

#8 / / Noomi:

Jag föreslår att du kollar upp tillmatningsset! Då ammar du med en slang fäst mot bröstet, slangen går till en behållare med ersättning eller bröstmjölk. Således ammar du och ger ersättning samtidigt! :)