/ Morsan - Denize / Tankar & Åsikter / Vardagslivet /

"Den nakna sanningen"

 
Pryd, känslig eller lätt för att vilja dra fram en skämskudde? Då är det kanske bäst att du slutar läsa här.
 
Jag har velat fram och tillbaka kring hur jag vill ta upp det här ämnet, eller ens OM jag vill det.  Jag tänkte att det nog är min ensak, lite privat, inget som någon annan har med att göra.  Men för att kunna göra fler träningsinlägg etc, så kommer det helt enkelt synas och det känns bara ännu mer pinsamt att låtsas som ingenting då.
 
För några månader sedan så skrev jag ett inlägg om plastikoperationer, jag berättade även om mitt förhållande till min egen kropp efter barnafödande.  Minns ni? Jag skrev bland annat att jag hade funderat på en bröstoperation i tolv år.  Enda sedan jag fick Emilia.  Jag skrev även att det är något man alltid skall göra för sin egen skull och aldrig för någon annans.  Och jag tycker verkligen att det är superviktigt att tänka igenom det ordentligt.  Vilket jag gjorde - och med stödet från min förstående sambo, så bestämde jag mig för att äntligen ta tag i det.  Jag var trött på att undvika speglar efter duschen för att jag kände mig så otroligt obekväm i mitt eget skinn.  Jag var trött på att titta ned på det lösa skinnet som en gång i tiden föreställde bröst.  För så var det verkligen - efter tredje bebisen så fanns det BARA skrynkligt skinn kvar och jag insåg att det inte skulle gå att acceptera läget.
Jag lärde mig att acceptera min kropp efter två barn, jag var inte bekväm - men jag hade lärt mig att acceptera.  Denna gången så gick det inte, jag ville inte se ut sådär... jag ville se ut som MIG själv igen.
 
Jag bokade en konsultation i slutet av mars.  Jag berättade att jag ville ha en storlek som såg proportionerlig ut till min kropp.  Jag ville bara ha tillbaka min storlek, få tillbaka volymen och kirurgen förstod direkt.  En operation bokades och så var det med det.
 
 
Jag har funderat mycket på vad jag egentligen förmedlar med det här.  Ok:ar jag skönhetsidealet nu? Jag tänker mest på att jag har två döttrar, varav en som kliver in i tonåren och som påverkas lätt av sociala medier osv.  Jag tjatar dagligen på henne om hur naturligt vacker hon är.  Att hon inte behöver tjugo ton smink i ansiktet, hon är fin precis som hon är, hon är PERFEKT precis som hon är.  Hon behöver inte göra något alls för att förändra sitt utseende.
Jag säger sådana saker - och så går jag själv och opererar om mig.  Rättvist? Ja, faktiskt.  I slutändan så är det ändå en enorm skillnad och det är den som jag vill betona.  Jag valde den här operationen för att kunna se ut som mig själv igen, såsom jag såg ut innan tre graviditeter som lät kroppen ta stryk.  Efter att ha burit på, fött och ammat barn så är det annorlunda.  Och jag tänker vara så pass fräck och säga att jag tycker att jag är värd detta. 
 
Det är faktiskt främst pga barnen och andra människors eventuella åsikter, som jag inte har skrivit något om detta förrän nu.  Jag vill inte att det skall vara pinsamt på något sätt, men faktum är att det är år 2017 och det är min kropp och min blogg - jag gör som jag vill, såklart.  Och jag skäms inte ett dugg över mitt val, snarare tvärtom.  Så därför skulle det som sagt bara kännas ännu mer pinsamt om det syntes på bilder men så nämnde jag det inte alls - även fast det såklart också vore okej, med tanke på att det återigen är min kropp och ingen annans business.  Men SÅ tänker jag i alla fall... jag har alltid varit så öppen som möjligt här, jag vill fortsätta ha det så.
 
 
Före- och efterbilder i liknande vinklar.
 
Den lösa huden fylldes ut igen och efter mina kids så är det förmodligen det bästa jag har gjort i mitt liv för mig.  Det var det mest egoistiska jag har gjort och någonsin kommer göra - men så värt det.
 
 
Ett önskemål jag hade var att fortsätta kunna shoppa BH/bikini på t ex HM, Lindex osv.  Nu har jag uppdaterat sommarens badgarderob med bikiöverdelar i storlek 40.  Med tanke på att man kan knyta åt ordentligt i ryggen så passar det jättebra.
Känslan man fick när man stod där i provrummet och för första gången på MÅNGA år kände sig fin igen i badkläder var obeskrivlig.  Det låter töntigt och överdrivet, men jag är ärlig.  Jag har avskytt att prova ut BH:ar tidigare och aldrig brytt mig om att prova bikinis då jag liksom varit platt/bara haft skinnpåsar.
 
Min kropp är inte perfekt idag, men vems är det? Framför allt efter att ha fött en massa ungar, det tillkommer en jäkla massa skavanker.  Men jag ville inte bli perfekt, jag ville trivas i mig själv och det är precis vad jag gör nu.  
 
bröstförstoring / bröstoperation / kroppen efter förlossningen
#1 / / Tara:

Klart du ska(skulle) göra det, om det får dig att må bättre i din egen kropp! 💗

#2 / / Anonym:

Du är vuxen och det är din kropp. Du valde operation för din skull och ingen annans. Inte precis som att du fyllde myndig förra veckan och "vill ha stora bröst". Ser absolut inget fel i ditt val. hoppas du är supernöjd :)

#3 / / Sara:

Good for you! All support till ditt val. Har än så länge bara ett barn och ammar ännu, så vet inte hur mina bröst kommer se ut sen. Ännu mindre vet jag hur dom ser ut efter 1-2 barn till. Så tänker inte döma någon. Tycker det är skönt atttu berättar, för då blir det inte en så stor grej för en själv heller om man kommer hamna i liknande tankar. Tycker livet är för kort för att man ska gå och må dåligt över något man kan fixa!

#4 / / Anonym:

Jag själv har alltid haft hängande 'taxöron' till bröst, även innan mina två barn. Har aldrig tänkt så mkt på det förrän jag traskade in i amningsvärlden och allas åsikter kring sina 'extremt fula och hängande' bröst och först då började jag tänka 'fy vad fula bröst jag har' trots att jag aldrig tänkt på det innan.. 😳

#5 / / Cornelia:

Så bra <3 Vet att du inte behöver medhåll eller hejarop men jag gillade verkligen det här inlägget, ärligt och på riktigt. Jag känner även igen mig, fast åt motsatt håll och har nog burit den tanken inom mig i säkert 10 år (jag är 25 nu). Jag hoppas att jag någon gång får mod att hjälpa mig själv att trivas i min egen kropp.

#6 / / Elin :

Du är grym! Du blir inte mindre förebild för det.

#7 / / Anonym:

Ååh jag vill också!! Känner precis samma som dig! Fick barn för snart 9mån sedan och har lös hud på magen som putar ut genast jag använder något nertill som är lite spänd i midjan.. jobbigt att måsta gå omkring och försöka dölja/dra in magen då jag har något tajtare på mig :( Ska göra det också då jag fått alla barn! Kan du berätta vad det heter det du gjort och hur mycket kostar det ungefär?

#8 / / Ida:

Så modigt inlägg, och vettigt!! Älskar hur du resonerar, och det klart att du själv ska få känna dig bekväm i din egen kropp! You go girl

#9 / / Anonym:

Du är vuxen och gör vad du vill med din kropp, såklart. Men man kommer ju inte undan med att det sänder ut signaler om att bara ett utseende på bröst duger. Finns vissa som alltid har haft hängig byst eller ingen byst. Trots att dom inte fött barn. Kroppen förändras dessutom och kommer inte att se ut som när man var 20 för alltid. Huden blir lös, tuttarna hänger, rynkorna träder fram och tänderna bli fulare. Alla åldras och i olika takt. Oavsett om man får barn eller inte. Jag tycker generellt att skönhetsoperationer är negativt, med tanke på att det oftast bara är ett typ av utseende som eftersträvas. Och att andra utseenden är negativa. Jag tror mer på att lära sig tycka om sig själv och det man har, uppskatta att man är frisk (om man nu är det) och fokusera på alla glädje dom hängiga tuttarna har gett (barnen).

Skulle min mamma komma hem och ha opererat brösten så skulle jag självfallet påverkas, börja granska mig själv mer osv. Precis som att jag påverkas varje gång hon pratar om bantning och viktnedgång. Även om man pratar utifrån sig själv och sina känslor så påverkar man omgivning genom att eftersträva normen.

Men vad skönt att du är nöjd med dina bröst och hoppas läkningen gått bra och att du inte har alltför ont, det är ju ändå en stor operation! :)

#10 / / Olivia:

Så bra skrivit! Ärligt inlägg. Det gillar jag! Jag har bara fått mitt första barn och mina bröst har blivit små och tomma, inte så kul. får man fråga vad det kostade? Och om du känner att det var en stor operation? Tänker på det här med att man inte ska lyfta för tungt på ett tag :)

#11 / / Emmelie Gustavsson:

Du är jättefin, vilken härlig känsla att vara nöjd med sin kropp nu ❤️

#12 / / B.N :

Vi lever bara en gång, helt onödigt att gå omkring och må dåligt när man kan göra något åt saken. Har själv gjort då jag mådde dåligt redan under tonåren då jag hade obefintliga bröst. Känner som du, efter mina barn är det det bland bästa jag har gjort. Svårt för andra att förstå vilken lättnad det är om man inte har samma bekymmer.
Misstänkte att du hade gjort det på några foton som du la upp för nån vecka sen tillsammans med din minsta :) Njut av dina nya boobs!!

#13 / / ShannaB :

Ärligt och härligt inlägg. Tycker det är ett bra Ämne att ta upp. Väldigt viktigt just i den värld vi lever i. Jag har själv varit i dem tankarna pga viktnedgång o ammat ett barn. Som du skriver så är de viktigt att göra de för sig själv o ingen annan. Man lever sitt liv och måste vara nöjd med sig själv för att kunna fungera. Starkt av dig att ta steget o peppande att du skriver detta. Jag ska våga ta steget efter mitt nästa barn..för min skull. Ha en trevlig helg 💓

#14 / / Lisa:

Fint inlägg!

#15 / / Anonym:

Så bra skrivet! Jag är 36, opererade mina bröst för ett och ett halvt år sedan efter två barn. Gjorde inget överdrivet men känner mig så fin idag, man lever en gång och för mig kändes detta bra och jag är nöjd varje dag! Har följt din blogg länge länge inser jag ☺ våra stora barn är i samma åldrar och jag tycker du är grym!

#16 / / Emma:

Superbra inlägg! Din kropp, ditt beslut. Något som borde vara så självklart. Måste fråga, var är den mönstrade bikinin ifrån? Så fin!

#17 / / Malin:

Känns så otroligt tråkigt att du ska behöva skriva ett inlägg för att försvara ditt val av att göra det du vill med din kropp. Jag är väl inte den som tycker att så kallade skönhetsoperationer löser alla problem, men jag förstår absolut vad du menar i din förklaring och det är inte omöjligt att jag skulle göra samma sak i framtiden om jag var i samma situation som dig. Att inte känna sig som sig själv, eller helt enkelt inte vara nöjd med det man fått från början är ju inte ovanligt och jag tycker inte att man ska klanka ner på varandra oavsett om man väljer att göra något åt det för att bli mer nöjd med sig själv eller låta det vara och acceptera det faktum att man inte kommer bli helt nöjd med sin kropp.

#18 / / Hanna Karlsson:

Modigt att du skriver om det. Jag har också varit i tankarna om att operera brösten men har inte funderat färdigt än. Det är ett stort beslut och det är viktigt att det verkligen blir rätt.

#19 / / Lady Dahmer:

Som att det är något fel att vara fet (?!?!?!).
Här kan en alltså sprida sjuka kroppsideal helt utan att någon säger ifrån och tro att en kan komma undan. Idiot!
Anmält...

Svar: !?
Denize

#20 / / Sofie:

I mina öron låter det fel att återställa kroppen till det den var innan. Varför inte låta naturen ha sin gång? Du verkar så klok i allt annat...

#21 / / ladydahmer.nu:

Hej! HJÄLP! Jag ser att nån kommenterat som mig här och vill säga att det INTE är jag. Skulle du kunna kolla IP på den kommentaren och återkomma till mig?

mvh

Natashja // Lady Dahmer

Svar: Jag misstänkte att det hade blivit något galet, fick inte riktigt ihop den kommentaren :) IP var: 94.23.173.249
Denize

#22 / / Lady Dahmer:

Hej igen. Jag försöker förstå och kolla en grej. Kan du svara på denna kommentar så får jag se om den dyker upp inne i mitt publish.se-krypin?

Svar: :)
Denize

#23 / / Michaela :

Jag förstår absolut vad du menar i det du skriver. Samtidigt som jag liksom inte riktigt kan skriva under på allt. Många som opererar sig vill se ut som de gjorde innan barn. Fast det NATURLIGA är ju faktiskt att inte göra det, om du förstår hur jag menar. Att vi vill ändra på oss handlar ju om att vi vill passa in i normen, i det samhället anses vara vackert. DET kan jag tycka är sorgligt, att normen är så otroligt snäv att alla kroppar inte kan få vara okej. Att vi måste utsätta oss för operationer för att uppnå ett visst ideal, att känna att vi duger och är fina för oss själva och andra. Det har gått väldigt långt men på grund av att det hela tiden normaliseras så reagerar inte folk längre på det.
Det jag skriver är ingen kritik mot dig personeligen..jag kan också leka med tanken på att fixa mina hängiga tuttar men jag tror inte att jag kommer göra det för jag vet att det i grund och botten inte handlar om vad jag vill utan vad samhället vill (även om jag ibland kan försöka inbilla mig att det endast är för min skull...)

Kramar! 💗

#24 / / Tilda:

Vadå som innan du fick barn - som när du va 14???

#25 / / När Annie fotograferar på Gotland:

Jag är på intet sätt för operationer, men jag är ännu mer emot att man shamar tjejer. Om man tänkt igenom och prioriterar det, klart kan ska göra det. Sedan tycker jag så klart att det är sjukt att vi lär in oss att vi inte är "kvinnliga nog" eller "snygga" utan en viss form. Vårt samhälles ideal är sjuka, vidriga ibland. Det gör oss kvinnor till viss del till offer. För om vi inte följer dem blir vi hånade, kallade "äckliga/fula" och shamade. Men följer vi dem blir vi kallade "egoister" och "ytliga". Vi kan helt enkelt inte vinna den debatten. Det är inte ditt fel att samhället ser ut som det gör <3 Du gör vad som känns bäst för dig. Sjukt modigt att skriva om. Heja dig!!

#26 / / Anna - Fotograf & Rovfågeltränare:

Jag tycker att vad du har gått igenom är hälsosamt. I en perfekt värld så tycker alla att de fortfarande är vackra, och accepterar sina kroppar efter att ha fött barn.
Men enligt mig så är det helt naturligt att INTE göra det och jag har full förståelse till att du saknade din gamla kropp.
Jag tycker att det var bra att du tänkte igenom det noggrant och länge samt att du ifrågasatte dig själv och dina val. DET är hälsosamt! Du kom tillslut fram till att du aldrig skulle komma till den punkt då du skulle någonsin vara nöjd med din kropp så som den såg ut. I mina ögon så är det då helt onödigt att gå och känna så när det går att göra något åt.
Som du beskriver att du själv tänker, jag kommer ALLTID uppmuntra naturlig skönhet, men inte i den utsträckning att det kan bli psykiskt skadligt för någon. Jag stödjer dock inte skönhetsingrepp i de fall det handlar om en person som har psykiska skäl till varför de ser sig själva som "fula" eller "otillräckliga". Har själva vänner som är i den sitsen.
Det låter som jag bara har svamlat nu, men jag ville bara säga att det här är nog det mest hälsosamma beslutet om skönhetsingrepp som jag har läst på länge!

#27 / / Netti Starby:

Så himla bra skrivet! Jag opererade också mina bröst efter två graviditeter och ångrar mig inte en sekund. Det är väldigt vanligt nu för tiden och jag ser inget konstigt med det. Kramis

#28 / / Mikaela:

Gör man det för sig själv gör man det om man vill, gör man det för att idealet säger så, livspartnern vill det eller något annat så är det inte okej :)

#29 / / Lina - The Movie Freak:

Själv så vill jag förminska mina naturligt stora bröst från den nuvarande F-kupan till en C-kupa. De ser inte bara ut som hängiga potatissäckar som hör hemma på en 80-åring (det har de gjort sedan jag var 19 och jag är 33 nu, inga barn) utan jag har problem med att hitta bh:ar då alla tillverkare tycks tro att man är smällfet bara för man har stora tuttar, plus den ständiga värken som tar död på mig. Men jag har inte de där 70 000 kr på banken och sjukvården vill inte hjälpa, så det är bara att bita ihop och lida tills jag dör...
Men jag blir allt lite nyfiken på vilken kupa du valde, de ser passande ut till din kropp iaf.

#30 / / kerstin ehrenholm:

Vilket bra inlägg Klart du ska göra det som passar dig Ta hand om dig nu bara Kram

#31 / / Mirre:

Härligt att du är nöjd, man ska få känna sig fin

#32 / / Maria Anderzon - Vegansk Skönhetsblogg:

Tycker du gör helt rätt i det. Att operera sig av rätt anledning kan ju ge väldigt mycket tillbaka, att känna sig fin, snygg, glad, sexig eller vad man nu är ute efter.