/ Vardagslivet /

När storbarnen drog

 
Mina två storbarn.  Här hade dom fått nog av mig, packat väskor och påsar och så drog dom till Gotland.  Bara sådär.  Närå.  Emilia hade bokat in resan sedan långt tillbaka, hon skulle spendera sportlovet där, umgås med gammelfastern och hänga i ett stall där.  Elian var också välkommen, men som hela världen vet så har han haft bekymmer med att släppa taget om mamman och sådär, så han sa hela tiden tack men nejtack.  Enda tills det blev måndag och han plötsligt kom på att joho då, han ville visst till Gotland.  En biljett bokades till han med och så lämnade jag dom vid båten igår morse.
Nu känns det sådär lagom tomt här hemma.  Jag har inte varit ifrån barnen såhär länge på jag vet inte hur länge (dom kommer hem på söndag).
Emilia sa åt mig att jag inte fick skriva något töntigt som att mina pussgurkor har lämnat mig och att jag inte vet hur jag skall klara mig, haha, så jag skall absolut inte utsätta henne för några sådana pinsamheter.  Faktum är att jag bara är glad för deras skull att dom får komma iväg och göra en massa roligt.  Att slippa det där med att vara tysta för att lättväckta lillasystern sover osvosv.  Dom kommer få en massa uppmärksamhet och det är dom SÅ värda.
 
Så nu sitter jag här med ett barn.  Vad gör man ens? Jag har inga tider att passa, inga måltider som måste lagas en viss tid etc.  Igår begav jag mig ut på en löprunda när K kom hem.  Jättekonstigt.  Det är ju då jag brukar se till att maten blir klar till storbarnen osv.  Men nu kunde jag bara dra iväg.
Hur som helst så är ju Elise fortfarande Elise, så dagarna kommer gå i ett ändå.  Men jag sitter och tittar lite på telefonen, längtar efter bilder men har lovat mig själv att INTE vara den där mamman som ringer hela tiden och undrar hur det går.  Tankarna hamnar såklart mycket hos Elian, då det här är första gången han åker iväg på något sådant här och just det där med hans tidigare separationsångest osv.  Man är ju lite hönsig om man säger så.  Men hur som helst så vet jag ju att han/dom har det bra och att dom kommer ringa mig om det är något.
 
Nu skall jag leka med Elise som precis har sovit sin guldvärda kvart.  Sedan blir det nog träning.  Eller något helt annat - vem vet, jag har ju inga måsten!
#1 / / Tara:

Kan "glädja" dig med att jag gärna - givetvis inom rimliga gränser - vill veta att allt är okej, när min minsta är iväg o hon är *host* snart 21 🙂