Det var ett tag sedan sist - veckorna bara flyger förbi och knasiga har de varit på sistone.  Efter flytten tillbaka och den sista svängen av sjukdomar så packade jag ihop min egna lilla väska och blev borta ett dygn.  Ensam.  En plan som skapades av någon annan men som ändå var en idé i mitt eget huvud tidigare i livet.
Resterande delen av veckan så tog jag nätterna med Elise och allt kring de stora förstås, men K var hemma och gjorde en del med Elise om dagarna.  Det har varit både skönt och jobbigt.  Jag vet inte om det beror på att jag var ensamstående så länge och hela tiden bär på ett eget ansvar över mina två större barn, plus att jag har fått dra och drar ett så tungt lass av lillasysterns liv - att det är det som gör så att jag har haft ett sådant enormt kontrollbehov.  Eller om jag bara är sådan som person.  Det är svårt att veta.  Det är väl både på gott och ont att man gärna vill ha kontroll över allt.  Jag låter det i alla fall inte gå till någon överdrift, eller att det drabbar någon annan.  I nuläget så är jag bara tacksam över möjligheten att KUNNA släppa, även om det inte känns lika kul inombords dagtid att höra och inget kunna göra.
Den här veckan som har passerat har jag alltså fokuserat på mig, återhämtat mig, sovit, vilat, varit på väg att slita av mig håret när jag många gånger har velat ta över och bara agera (haha), känt mig skitjobbig och svag men å andra sidan blivit stärkt av tanken att resten av familjemedlemmarnas band blir starkare och även mått bra av att kunna fokusera mer på framförallt Elian, som förvisso är en SKITDUKTIG storebror och jäkligt självständig, men som ändå tacksamt tagit emot den energin jag har kunnat bjuda på.
 
Jag är inte gärna den som sätter mig själv i förstahand, jag har aldrig riktigt haft den möjligheten egentligen.  Och även fast man har levt i tvåsamhet de senaste åren så har jag ändå inte velat kräva något för egen del.  Jag mår t ex bättre av att själv vara trött än att höra att någon annan är trött.  Jag har bara varit extremt beroende av att få dom runtomkring mig att må så bra som möjligt.
Så kom en dag då det bestämdes att jag skulle ta den här tiden och därmed få känslan av att jag duger mer i mitt eget skinn.  Jag har tacklat känslan av skuld nästan, att jag måste lägga så mycket tid på mig själv.
 
Idag har vi i alla fall återgått till det vanliga, hela familjen.  Pappan är på jobbet, barnen i skolan och jag är med min lilla böna som har blivit så JÄKLA stor.  Vilken utveckling! Jag är galet sen med hennes 7-månaders inlägg (har ju skrivit om varje månad) - jag skulle ha gjort det i förrförra veckan innan allt blev kaos, hehe men jag skall få ihop det ASAP.
 
 
Nästa mål i vardagen är att ta upp kameran lite oftare och inte bekvämt använda mobiltelefonen och instagrambilder.  Jag har mycket att hitta tillbaka till, när kraften kommer tillbaka.

Hanna Karlsson

Vad skönt med egentid. Det behövs ibland för att ladda batterierna.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress