/ Lillasyster Elise /

Hur lär man bebisen att somna själv?

Sist vi var på BVC så tyckte ju sköterskan att vi skulle lära Elise att somna själv, dels för vår skull men främst för hennes egen skull.  Vi behövde bryta mönstret med nattmålen (stor tjej, haha) och den knackiga sömnen.
Nu har ju nätterna börjat bli bra mycket enklare och hon käkar bara en gång, så det känns inte riktigt lika jobbigt... men jag funderar även på det här med att lära en bebis att somna själv.
 
Låt säga att det vore fysiskt omöjligt att fortsätta natta henne på samma sätt, dvs att studsa med henne i famnen.  Det är tungt och det kommer bli tyngre och i längden är det såklart vettigast OM hon kan somna på egen hand, så hon även kan somna om själv också när hon vaknar upp på natten.  Men frågan är då... hur gör man?
 
Ibland kan hon somna med en flaska, men de gånger hon inte gör det så har jag börjat försöka sitta kvar bredvid henne istället för att ta upp henne och gunga i famnen.  Jag håller i handen, klappar på pannan osvosv och på nattetid kan det funka men på dagen blir hon ARG - och jag vet inte riktigt hur jag känner inför att låta henne skrika innan hon skall sova.  Är det det enda sättet? Hur som helst så slutar det förstås med att mitt hjärta brister och så tar jag upp henne och gör som vanligt.
 
Nu anser jag att vi inte har någon panik eller speciellt brådis gällande detta.  Hon är ju inte ens 8 månader än.  Men jag bara funderar på hur vi skall gå tillväga den dagen vi väl bestämmer oss för att NU är det dags.
Åsikterna i omgivningen är många.  Somliga propsar på att det bara är att låta henne ligga och skrika, att hon somnar till slut.  Men hon gör inte det, vi har försökt med det ex i bilen eller vagnen osv... men hon kan skrika i en timme i värsta fall och ger verkligen inte med sig.
Sedan så känns det som om sömnen borde bli sjukt orolig om hon somnar otryggt eftersom hon har vrålat sig till sömns? Det känns inte schysst helt enkelt.
Andra har tipsat om att göra så som jag har försökt med: att vara precis intill, prata mjukt och betryggande men inte ta upp henne.  Men vafasen... mammahjärtat blöder ju till slut.
 
Uuuuh det är svårt det här, tycker jag.  Kan inte ni som har erfarenheter dela med er av hur NI gjorde när era bebisar lärde sig att somna i sina sängar?
 
 
#1 / / Anonym:

Första gången.
La ner strök på kinden sa gonatt min skatt satt på en stol brevid. Pratade inte rörde inte. Flyttade stolen längre och längre bort ju tröttare hon blev.

Dag två
Samma början men satte stolen 1 meter i från hennes säng å flyttade längre och längre bort tills ja va ute.

Dag tre
Samma början satte stolen vid dörren satt tills hon höll på somna gick ut å stängde

Dag 4

La ner sa gonatt på samma sätt som alltid. gick ut å stängde.

Första två dagarna skrek hon två tim trots att ja satt brevid å jaa hon va arg på sin mamma. Men hon va inte ledsen hon va förbannad.

Å de e som bara å bita i de sura om man ska komma någon vart

#2 / / Mikaela :

Jag kan verkligen inte förstå varför barn ska lära sig att somna själva. Låter så korkat i min värld. Min dotter somnar i min famn eller bredvid mig i vår säng varje kväll. Varför skulle jag låta henne ligga själv i ett rum? Varför inte avsluta dagen på ett mysigt sätt ihop?
Så nej, inga som helst råd om att få henne somna själv, jag kommer aldrig tvinga vår dotter att somna själv, det kommer komma helt naturlig när hon är redo. Det är jag helt övertygad om.

#3 / / Sara mamma till viggo och Harry :

Jag har alltid tyckt barnen ska somna själva på sina rum, det funkade jättebra med Viggo aldrig varit några problem där. Harry är nu 4,5 år. Och jag har i frågasatt mig själv VARFÖR är det SÅ himla viktigt att han ska somna själv? Uppenbarligen vill han inte, han blir arg ledsen varenda kväll. Han behöverhelt enkelt våran närhet, det är hans trygghet. När han dessutom frågade mig en kväll "men mamma varför måste jag sova själv och ensam på mitt rum när du alltid får sova med pappa" då brast det för mig. Hur ego får jag va tänkte jag. Vad är viktigast att han får sova med oss och känna sig trygg eller sova på sitt eget rum och ändå vakna varje natt. Oavsett om han sover hos oss nu så handlar det om några år när han är 15 kommer han garanterat inte att vilja Sova hos oss iallafall 🙈 Nej men jag hoppas du förstår mitt tankesätt där, som sagt detta slog mig för bara någon vecka sen! Vissa barn BEHÖVER antagligen närheten för att kunna sova bra.. Kram på er 💕

Svar: Klok grabb! Jag förstår dig. Elian lärde sig att sova själv och sov därefter även bättre. Men Emilia behövde sällskap läääänge, jag minns att jag satt och ammade Elian och försökte få ihop nattningen där ett tag 😂 hon fick det sällskapet hon behövde, alla barn är ju så olika. Kram 💕
Denize

#4 / / Marie:

Min 3,5-åring som bara om vi ligger eller sitter bredvid honom. Den dagen han inte vill det längre låter vi honom somna själv.

#5 / / Anonym:

Jag håller med Mikaela ovan. Förstår inte varför barn måste somna själv? Jag gillar inte heller det och jag är vuxen. Det är ju mysigt att somna tillsammans, och då känns det tryggt för barnet. Var och en gör som man tycker känns bäst. Jag vill dock bara vara en röst som inte kommer med tips på hur man ska göra, utan fundera varför man ens ska göra så? Jag tror på att gå på känsla och försöka hitta ett eget som fungerar och känns rätt.

#6 / / Emma:

Min son (5 år) påminner mycket om Elise med tuff start. Han somnade inte själv. Fattade inte hur folk gjorde. Orkade inte lägga ner tid på det heller. Min dotter (8 mån) är helt annorlunda. Jag ligger bredvid dagtid och hon somnar ofta på 5 min med snutte och napp. Kämpa inte ihjäl er! De löser sig med tiden.

#7 / / Linn:

Vår grabb är lite över två år och fram tills han var över året satt i och studsade på sängkanten med han i famnen tills han var över året och jag fysiskt inte längre orkade. Då började vi med att lägga oss brevid honom först i vår säng då han hade spjälisen kvar och låg där brevid han tills han somnade och sen flyttade över han. Första nätterna kröp han omkring men höll sig hela tiden i närheten och somnade tills slut brevid en nära nära. Gick fortare och fortare. När han var 1.5år byggde vid en hussäng så vi kunde ligga brevid han där och slippa momentet flytta över. Nu läser vi två sagor och sen säger godnatt, ligger kvar tills han somnat innan jag går. Tar ca 30min.
Alla barn är olika och man får möta dem i vad som är rimligt. Men att skrika sig tills sömn känns bara fruktansvärt. Man får hitta lösningar som passar varje familj.

#8 / / Sara:

Vår son på 9 månader somnar alltid själv sin säng på kvällarna och har gjort från 3 månaders ålder. Vi ger honom en flaska och sätter igång hans sängmobil, ibland måste vi gå in och stoppa in nappen nån/några gånger men oftast somnar han på en gång. Men konstigt nog funkar det absolut inte på dagarna utan att det blir världens kamp med en väldigt arg bebis. Så jag vaggar oftast honom i vagnen på dagarna för att jag inte orkar med den kampen.
Vår dotter på 3 år somnar fortfarande inte själv utan vill att jag eller hennes pappa ska klia på hennes hand tills hon sommar. Ibland kan jag önska att hon skulle kunna somna själv men sen vet jag att det kommer ju inte vara såhär föralltid så vi väntar på att hon själv känner sig okej med att somna själv.
Jag tycker inte det är någon brådska! Alla barn är olika, vissa verkar ha lättare att koppla av och somna när dom är själva och andra barn vill istället ha närhet när dom ska sova 😊

#9 / / Sonja:

Heja Mikaela och andra kloka som kommenterat här:

Vi har heller aldrig brytt oss om att "lära" barnen att sova. Vi lär våra barn andra saker i stället. De äldre ska äta snyggt och alla (utom spädbarn) ska äta det som serveras vid bordet (annars får man gå därifrån). Barnen ska vara artiga och trevliga mot andra människor och visa hänsyn (barn som skriker i till exempel butik avlägsnas och så tar vi bort något som barnet annars hade fått - inom rimliga gränser förstås, vem som helst kan ha råkat ut för något speciellt).

Sömnen har vi aldrig ens funderat över. Jag håller snarast med Mikaela om att det verkar lite korkat att göra det, varför göra ett problem av det som är hur naturligt som helst. För mig är det självklart att en liten nyföding vill vara nära intill - tänk att vara så liten i en ny värld utan att tryggheten är nära? Att inte ge den tryggheten tycker jag är kärlekslöst. Ungarna har sovit hos oss tills de själva tröttnat, helt enkelt. Man har valt att vara förälder och då ska man också vara det - det vill säga ge kärlek och trygghet i massor och kräva ett gott uppförande. Vill man ha vuxenskoj finns många roliga och inspirerande platser att vara på i hus eller lägenhet. Så gör vi - medan barnen snarkar gott i vår stora dubbelsäng. Sedan kryper vi ned till dem.

Överlag tycker jag att svenska föräldrar krånglar till det i onödan. Kanske kan det vara att vi i Sverige i andra sammanhang är så organiserade och rationella? Och lydiga! Säger myndigheten si så gör svensken så. Säger barnmorskan att babyn bör somna själv - så blir många föräldrar oroliga för att de gör fel.

Lyssna på ditt hjärta i frågorna som rör vad som är bäst för ditt barn på ett socialt plan. Du vet bäst i de frågorna. Varför inte bara lägga dig med henne när hon ska sova? Funkar inte det? Tycker du att du inte har tiden? Jag skulle tro att du tjänar tid på att göra det.

#10 / / WWW.angusfoto.blogg.se:

Åh känner igen mig i sllt du skriver o funderar på. Med ett barn som har svårt med sömnen, min pärla hade ju både kolik och var aldrig nöjd, nu sitter jag här med lillebror i magen i vecka 38 och vet du Denize, jag kommer skita i allt sånt! Jag konmer skita i att bvc tycker att de ska somna själv, äta var tredje timme bla bla! Det ger sig! För när man väl hannar där "sen kommer vi inte kunna för då är hon för stor etc" så är det inget problem längre! Jag kommer följa mitt barn denna gången utan ångest o mitt hjärta, o det kommer alltid till varje pris
Säga att bebisen ska vara trygg o lugn o att alla ska må bra.

#11 / / Matilda:

Jag har också lagt många timmar per dag på att få min lilla tjej att somna. Har inte problem med skrik och gråt, men hon vill bara inte somna. Har nu slutat att lägga henne när hon börjar bli trött och väntar ut henne tills hon är dödstrött. Då slocknar hon direkt i sin egen säng. Så jäkla skönt att slippa kampen. Kram!

#12 / / Anna:

Tror du slipper allt gråt om du följer vad hon vill - gråt är hennes sätt att säga att nåt är fel. Som sagt borde ni prova bärsele - då slipper du paja ryggen och hon får den närhet som hon vill ha. Så kan du lägga ned henne när hon har somnat! :-)