/ Vardagslivet /

När dagarna bara går

 
I lördags åkte jag och Emilia in till stan själva och ägnade en heldag åt shopping.  En vilopaus i sommarvärmen på Pizza Huts uteservering blev det också.  Vi kollade nog i varenda butik som fanns, allt för att passa på medan resterande familjemedlemmar inte var med (den delen av familjen som inte riktigt uppskattar shopping såsom vi gör).  Emilia provade fyrtiotusen olika plagg och vi är väl fortfarande inte sådär jätteöverens när det kommer till klädstil, haha, men vi försökte kompromissa lite.  Undrar om hon egentligen ville ha ihjäl mig, innerst inne?
Hur som helst så fylldes några kassar med kläder och smått och gott från diverse butiker och 6h senare så satte vi oss och väntade på tåget igen.  Det var supertrevligt att få hänga med min stora dotter, som i vanliga fall har fullt upp med sina vänner eller ridningen.  Och så var det skönt att få lite tid ifrån hemmet, sysslor och ja även bebisen.  Sex timmar var en alldeles lagom tid ifrån henne, då hann man ladda om, längta lite och komma hem och pussa, krama och leka med en ny slags energi.
 
 
Annars så har vi fått en rejäl försmak av sommaren.  Så jäkla härligt och efterlängtat.  Vi har hängt utomhus större delen av dagarna och bara njutit.  Det gällde ju att passa på - man vet aldrig när man får känna på det igen! Idag har temperaturen sjunkit och regnet hänger i luften, så jag är ändå glad att vi fick en massa dagar med underbart väder.
Jag har inte använt datorn överhuvudtaget på flera dagar, bortsett från när kidsen har blivit nattade och man har haft en timme på sig att varva ned till ett serieavsnitt innan sängen har kallat.  Älskar när dagarna bara går i ett, planerna är många och man känner att man har gjort av med all möjlig energi om dagarna.  Elise är energikrävande i sig, men nu kan man i alla fall vara ifrån hemmet några timmar om dagen, träffa andra människor, se annat, göra annat och ja... som sagt: göra av med en annan slags energi.  Jag har somnat helt ovaggad varenda kväll senaste veckan tror jag (inte för att jag brukar bli vaggad till sömns, men ni förstår).
Att man går och lägger sig tiiidigt, med en liten klump i magen är en annan femma.  Lillasystern går igenom en jobbig fas nu igen, sover kasst och gör ändå morgon mitt i natten.  Det är hårt.
Jag mumlade något i stil med att hon skulle skänkas bort på loppmarknad till K när han vaknade i morse.  Han blev sur och föreslog en barnvakt istället, haha.  Givetvis skulle jag aldrig sälja/skänka bort våran bebis, det är bara i stundens hetta som sådana ord ploppar ur en.  Några klunkar kaffe senare så var jag fokuserad igen, med en skrattande bebis i min famn.  Mammas godis.  Jag ÄLSKAR verkligen att spendera dagarna med henne (oftast) just nu, men jag skulle älska det ännu mer om man fick sova lite mer om nätterna och längre än till 4 på morgonen.  Och framförallt så skulle jag älska det lite mer om HON sov bättre och längre, för då blir ju även hon enklare och gladare.  Men anywaaaays, sådana här faser kommer och går uppenbarligen.  Man håller ut, eller så sitter man med dåligt samvete över att man tänkte en halvtaskig tanke mitt i natten/omänskligt tidigt på morgonen efter att man hade skrapat ihop sisådär 4h av sömn sammanlagt.
 
Huuuur som helst så har hon tagit igen en del sömn nu på förmiddagen, så man kan inte klaga.  Själv har jag hunnit träna, duscha, äta ordentligt, lägga en ansiktsmask, besvara mail och blogga.  Nu skall en nyvaken lillasyster äta lunch och sedan skall brorsan hämtas.  Vad resten av eftermiddagen har att erbjuda återstår att se!
#1 / / Jessica:

Jag vet hur det känns, när det gäller det där med sömn.. har samma jobbiga fas (eh.. ja, den har varat sen de föddes, men ändå), med mina fem månader gamla tvillingtjejer. De är så gulliga och vaknar sisådär en gång i timmen för att äta tre klunkar mat. Och numer gör de morgon 05. Imorgon börjar jag jobba 50%, återstår att se hur det går med den lilla sömn man får. Dock fick vi ett undantag natten till idag, de vaknade endast två gånger var, och SAMTIDIGT, halleluja. Men vågar inte tro annat än att det var en engångsföreteelse.

Undrar över de där mammorna som påstår att deras barn sover hela natten redan, existerar sånt?