/ Lillasyster Elise / Tankar & Åsikter / Vardagslivet /

Att leva och upptäcka världen!

 
Jag vill återigen tacka för så himla varma och fina kommentarer och spår som ni lämnar efter er!
 
Tänk att efter världens längsta vecka, så har denna veckan bara passerat i en helt annan fart.  Tyvärr med olika förkylningar som bara blandas i hemmet.  Men jag börjar landa i den vanliga vardagen - och från och med nästa vecka så går K tillbaka till jobbet.  Det var längesen.  Han har fått ta semester, vabba och vara föräldraledig i några månader nu.  Jag är inte ett dugg orolig över att slängas tillbaka till en pressad och stressig vardag.  Jag ser fram emot det.  Jag ser fram emot att vara tillräckligt frisk och stark för att kunna stå på mina egna ben igen.  Det var ett tag sedan man kände så!  K kommer visserligen jobba kortare dagar emellanåt och vara hemma med Elise de dagarna jag har läkarkontroller osv.  Som sagt så har jag en lång återhämtningsprocess att ta mig igenom... men jag är så redo.
 
 
Att vara superstark och redo är väl dock lättare sagt än gjort vissa gånger.  Igår upplevde jag känslan av bakslag lite grann.  Jag läste igenom mina journaler och bröt samman.
Det är lättare att få tänka tillbaka så som jag minns det, skratta om det, skämta om det, bli varm inombords av tacksamheten att jag lever efter min version eller K's version.  Men när jag råkade snubbla över all personals anteckningar, så kändes det så jäkla hårt att läsa.
Jag var så extremt svag där och då.  Jag vet inte hur många sköterskor som antecknade om min saknad efter barnen, eter hur många gånger jag grät och hulkade och skakade för att jag längtade efter min familj så!
Som jag skrev i början, så är och var det helt klart en av mitt livs längsta och värsta veckor.  Den var evighetslång.
Med tanke på att jag varit så extremt positiv, lovat mig själv och alla runt mig att jag inte skall ta något för givet igen, så byggde jag till slut upp lite av en fasad.  Jag lät det verka som om jag mådde lite bättre än vad jag egentligen gör, jag låtsades orka lite mer än vad jag egentligen gjorde.  Varenda negativ mening var jag tvungen att avsluta med "...men jag lever i alla fall".  MEN, alla är vi människor - och jag är en känslosam människa.  Jag har dessutom kronisk värk bland annat, så jag kommer gråta vissa dagar.  Jag kommer vara ledsen.  Men jag kommer vara LYCKLIG och trots att känslor kan ta över ibland, så kommer jag ändå inte ta livet för givet.  Det är en stor skillnad.
 
 
 
Förkylda lilla bönan som letade efter några sista spår efter hösten med mig.  Puh, jäkla förkylningar! Elise är supersnorig och hostig, Elian är hemma med 40-graders feber.  Jag vill så gärna att saker och ting skall bli som vanligt igen.  Sedan så vore det trevligt med lite ordentlig sömn också....
Trots att pappan delat på ansvaret på nattetid, så sover man ändå skitdåligt när man väl har möjligheten.  Jag har ju alltid haft svårt att somna, så det är kanske inte så konstigt om Elise inte lär sig det där med sömn.  Jag sov förvisso som bebis och litet barn, men i hela mitt vuxna liv så har jag haft insomnings- och sömnproblem.  Det tär också på både kropp och själ.
Hur som helst så skulle man dock kunna säga att jag är både nattuggla och morgonpigg, haha.  Jag sitter gärna uppe på kvällar och ser på serier, men vaknar jag eller bli väckt tidigt på morgonen så kliver jag även upp då också.  Jag har aldrig lärt mig det där med att somna om.
 
 
Något som är riktigt skönt är i alla fall att Elise har lärt sig att gå/springa ordentligt.  Visst blir det "jobbigt" på det sättet att man hela tiden måste ha full koll och springa efter (hon är inte lik sin storebror på det sättet att alltid hålla sig runt mamman).  Men det är så jäkla skönt för ryggen och kroppen att slippa kånka på supertung bebis som vägrar lära sig att krypa, haha.
Hon utforskar och upptäcker världen ordentligt just nu.  Leksaker är inget för henne.  Hon vill ut, gå och springa.  Att sitta nöjd och glad i kundvagnen på Ica, som alla jämngamla, funkar inte heller.  Hon skall gå, plocka varor och hålla i "blipparen" också.  Hon härmar och vill göra precis som vi hela tiden.  Så kul, då utvecklingen bara flyter på! Man är dock sjuuuukligt trött efter en dag med Elise, hehe.
 
 
Jag försökte även locka med det förbjudna, att åka kundkorg i rally-fart.  Det var kul! I en minut eller två.  Sedan skulle hon upp och gå.  Haha, Elise min lilla Elise!
 
Hur som helst så får vi se vart helgen tar oss.  Jag hade ju planerat Halloween-firande men alla skall hålla på och vara så jäkla sjuka hela tiden.  Typiskt.  Lite godis blir det nog ändå oavsett vad.  Sedan får vi gärna gå mot friskare tider lagom till nästa vecka då allt är Back to normal, på riktigt.