/ Vardagslivet /

Tiden går

 
Jag kikar in här för att ge ett litet livstecken.  Tack för fina ord och för er omtanke, det värmer!
 
Dagarna och veckorna går och status är ungefär detsamma som sist jag uppdaterade.  Jag är sjukskriven, storbarnen går i skolan och Elise är... Elise.
Idag skall jag till en läkare, i morgon skall jag på magnetröntgen, nästa vecka är det ytterligare två läkarbesök... och ja, det är nästan en heltidssyssla det här med sjukskrivning.  Nä skämt åsido.  Jag gör allt jag kan för att få all rätt hjälp som finns och förhoppningsvis står jag stadigare på benen snart!
Jag velar mellan att skriva mer om detta senare eller inte.  Jag vet inte, jag tar bara en dag i taget just nu, så får vi se hur jag känner längre fram.
 
Vi har även (som vanligt) haft maximalt med otur och lyckades dra på oss TVÅ magsjukor inom loppet av mindre än två veckor.  Det var det sjukaste och vidrigaste jag varit med om.
Vi splittrade på sjukorna, K hade Elise hos sina föräldrar och vi andra hade en annan magsjuka här.  Jag har ju en enorm fobi för just magsjuka då jag blir så oerhört dålig.  Och även om jag har upplevt många tuffa kräksjukor tidigare så tog denna priset.  Jag kräktes konstant i 15h och låg däremellan helt avsvimmad.  Det var TUR att barnen är så pass stora, att Emilia var hemma och att jag inte var ensam med Elise för jag var på riktigt medvetslös emellan spyattackerna.  Och "tur" var det också att storbarnen var tillräckligt friska för att klara sig själva men även tillräckligt sjuka för att inte vilja äta någon lagad mat.  Emilia hjälpte Elian med lite dricka och rostmackor och så låg dom och kollade på filmer och serier hela dygnet.
Det knyter sig verkligen i magen när jag tänker på det.  Återigen, TÄNK OM barnen hade varit yngre eller så.  Hur fasen hade det gått? Hua, läskig tanke.  Nu kommer jag vara ännu mer rädd för magsjukor i framtiden.  Fyfasen vad vidrig den var.  OCH långdragen... Elian kämpade på i närmare en vecka innan han blev frisk.  Lilla hjärtat.
 
På tal om det här med magsjuka så vill jag skicka en hög och rejäl utskällning till alla er föräldrar som skickar era barn till förskola/skola eller er själva till jobbet inom 48h.  Det finns dom som kan få allvarliga men av magsjuka.  Jag dömer sällan människor, men just sådana föräldrar blir jag så JÄVLA arg på.
Jag fattar att det är trist att isolera sig eller sina barn efter magsjuka.  Vissa blir ju jättepigga direkt efteråt, men sådant är livet.  Fyrtioåtta timmar efter sista symtom på magsjuka får man helt enkelt stå ut.  För sina medmänniskorns skull.  Usch så trött jag är på att höra föräldrar säga "men hon spydde bara två gånger", eller "X hade magsjuka igår morse men är såååå pigg idag så hon kan gå till skolan".  BLÄ på alla er!
 
Sådärja, nu fick jag skriva av mig min brutala ilska.  Vissa blir helt enkelt jäkligt sjuka, vissa tål det bättre.  Men jag hoppas att folk lär sig 48-timmars regeln någon gång snart!
 
Huuuuur som helst, så överlevde vi i alla fall.  Elise hade det också jäkligt kämpigt och långdraget men är nu sitt vanliga spralliga jag igen.  Och äter och äter.... och äter! Skönt är det även att hon har vuxit ifrån mjölkproteinallergin.  Livet blir lite enklare när hon kan äta allt.  Men kräsen är hon ändå i vissa fall!
 
Nu känner jag att mitt "lilla livstecken" blev väldigt långt, haha.  Jag vill i alla fall tacka alla som stöttat oss i våra svåra tider, alla som brytt sig, hjälpt och funnits till hands.  Man har fina familjer och nära och kära!
Och så har jag ju er, fina läsare, som fortsätter att titta in här ibland.
 
På återseende!