(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag skulle uppdatera bloggen via mobilen och skrev en lång text. Men den försvann! Typiskt!

Jag får väl börja om lite kortfattat!
Vi gjorde Sthlm idag för att ha lite kvalitetstid med varann.  Vi bytte några dubbletter som Elian fick i födelsedagspresent, sedan passade vi på att se de vackra blommande träden i Kungsträdgården! Elian blev lite stressad av alla människor.  Så han valde att hoppa av och inte delta på särskilt många foton.  Jag har dock massor på mobilen.
Jag och Emilia planerar att åka in tidigt någon morgon då de är lediga från skolan och den dagen jag börjar jobba sent.  Även om mobilbilderna är okej så blir det en annan sak med systemkameran! Då sa dock Elian att "nä, då stannar jag hemma!" Så han får väl hänga med morfar under tiden som Emilia delar mitt intresse av fotografering.

Elian blev trött i benen efter ca fem minuter, haha han delar inte vårt intresse för shopping.  Men han är inte svår att vilseleda så han fick välja mat på donken och sedan en låda med fotbollskort som belöning för hans tappra försök att hänga med oss tjejer i farten.  Allt blev bra och roligt ändå!

Vi shoppade nytt till hela familjen, även till Elise såklart! Timmarna rusade iväg och vi skrattade så himla mycket ihop.  Jisses som jag älskar mina barn, alla tre!
Det gör ont i mig av saknad. Men i morgon får jag träffa Elise.  Det är dock jobbigt med "umgänge" under de omständigheterna.  Att vara så tätt inpå människan som gjort detta mot barnen, mot mig... och så de andra människorna där - de ser jag som lika skyldiga.  Hade oro funnits på riktigt så hade han tagit med sig Elise samma kväll som han stack.
Det äcklar mig verkligen att behöva känna deras närvaro, vara under deras tak och befinna mig på den minimala ytan.  Men jag saknar min dotter så - och vet att hon saknar sin mamma och syskon med!
Men snart är detta över... hon är värd så mycket mer! Hon är värd samma förutsättningar som hennes syskon får.  En NORMAL vardag, ett normalt hem, social kontakt med kompisar. Och förskolan - som jag nu tvingas betala själv - trots att räkningen är baserad på pappans inkomst.  Ja ja, jag fortsätter att göra det jag gjort hela tiden: fortsätta att sätta mina barn och deras bästa i första hand.  Att alltid prioritera dom.  Sen kan somliga andra lära sig detsamma någon gång i livet.

Jag är den bästa mamman till mina barn, jag kan ta hand om dom oproblematiskt och det föreligger inget oro för mig eller mitt föräldraskap.  Jag får vardagen att rulla på fint.  Mina barn får allt de behöver och Elise förtjänar verkligen det.  Att få ta del av det hennes storasyskon får.
Jag hoppas på ett fint "umgänge" i morgon, så kan jag fortsätta räkna ned dagarna tills detta helvete är över..

Efter 45 min (mobilblogga skulle ju gå snabbt och smidigt 🙄) så ska jag återgå till min kopp te och Dynasty på Netflix. Och en godisbit eller tio.
Hoppas texten syns denna gång!
Och ja, bilden där uppe på mig och min förstfödda! Hon är typ ett huvud längre än mig, med mina ynka 157,5cm (för att vara exakt) så växer hon om mig radikalt.  Om några år så lär Elian dra iväg på längden också. Så kan de titta ned och vinka åt sin lilla mamma. 

(null)

Emma Elisabeth

Ska storbarnen följa med på "umgänget" i morgon?

Tycker hela den här grejen med att du fick Emilia så ung är så intressant och hur häftigt det är med att hon är så stor nu och ni ser typ lika gamla ut och att hon snart är i den åldern du var när du fick henne. Skulle vara så roligt om Emilia ville skriva ett inlägg hur hon ser på hela den här grejen, om hon vill förstås. Att ha en sån ung mamma som inte alls är många år skillnad som det "normalt" är. Ser hon dig som en cool mamma eller som en "gammal tant" som andra gör med sina mammor, haha. Känner ni att det är en fördel att inte ha en sån jättestor åldersskillnad? Vad var Emilias reaktion när hon fick veta hur gammal du var när du blev gravid med henne? När vill hon ha barn, vill hon vara ung eller äldre? Och vad vill hon syssla med när hon blir vuxen? Vill hon också hålla på med fotografering?

Svar: Elian är alldeles för rädd för att sätta fot i det lilla rummet. Han är arg och besviken över de lögnerna, som den personen han kallade pappa, hade sagt till soc. Han blev helt stött och chockerad när de läste upp det. Han älskar ju mig och vi har ett extremt speciellt band. Han nämnde till soc att mkt var jobbigt när han bodde här pga hans sätt att skrika och bråka med Elise. Även att han inte vågade gå ut ur sitt rum när det bråkades så. Att han äntligen känner sig trygg och fått sin mamma tillbaka. Han är arg att de nekade honom Elise på sin födelsedag, att de personerna som påstod sig bry sig om honom bara struntade i hur ledsen han blev. Han har hamnat rejält i kläm som inte får träffa sin lillasyster som han älskar så - och Elise avgudar ju honom. Det är en enorm sorg för honom och han har svårt att kontrollera känslorna.
Emilian kommer dock följa med igen, hon är stark och vägrar ta mer skitsnack om hennes liv eller hur jag är som mamma till henne. Hon är SÅ arg. Rent hat. Inte bara pga vad som skett nu med Elise, men över saker som hände under vårt tak när han bodde här.

Angående hur emilia ser på mig så skulle hon säkert vilja skriva ett inlägg själv. I brevet till advokaten/tingsrätten skrev hon bland annat att hon var fascinerad över att jag lyckades behålla henne och uppfostra henne själv trots att jag var ett barn. ett väldigt rörande brev. Hon brukar skoja om att vi kan vara pensionärer ihop o strosa på stan med våra rullatorer. Ang hur hon är som person så är det bara hästar som gäller, hon vill utbilda sig länge och skapa familj långt fram. Hon är superduktig både på att skriva och fota, men hästar är prio ett! Jag kan fråga om hon vill gästblogga. Det vore kul då hon som sagt är hur duktig som helst på att formulera sig, trots sin ålder. Hon är väldigt mogen, men även ”naiv” precis som en trettonåring ska vara. Hon och jag är väldigt olika, hon har ärvt mycket av sitt tänkande av min bror - de är SÅ lika. Så jag hoppas att hon följer i hans fotspår och går på extremt bra skolor.
Denize

Anonym

Någon gång måste ju K varit en snäll och bra person varför skulle annars Elian kalla honom pappa.

Svar: Ja det fanns en tid som Elian trodde på det och ja för min egen del så var han snäll och bra i början... sedan spårade det ut mer och mer. Elian har förstått små delar. Men Emilia har förstått allt från första börja och inte ALLS haft såna känslor som Elian en gång hade. Nu var ju Elian mycket yngre när vi träffades också.
Denize

Anonym

Åh jag kommer ihåg att jag läste din blogg för sååå många år sedan när dina barn vad supersmå! Så fint att du fortfarande bloggar och så kul att se hur ni har det idag! Men fy fan så hemskt att läsa om hur situationen ser ut nu, lider med er! Hoppas allt blir bra snabbt och Elise får komma hem! Du verkar vara en sån himla bra mamma! ❤️❤️❤️❤️

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress