Här kommer ytterligare en video från vårt sk "umgänge".
Lägg märke till filmsnutten vid ca 2.30 och lite framåt + vid 7 minuter, gosunge! Så jäkla mycket kärlek!
En pigg och stabil mamma, en storayster som saknar sin lillasyster och så en lillasyster som överlyckligt lekte med oss.  Full fart, skratt, gos och bus.  Tänk att vissa dagar kan snigla fram och så går de där 2 timmarna så oerhört fort.
 
Nu kan man bara räkna ned några söndagar till - sedan är det dags att vakna upp ur mardrömmen...
Elise är ett litet, oskyldigt barn som växt upp under det här taket.  Hon har två fantastiska syskon som hon växt upp med och har starka band till.  Och så jag som mamma.  Jag gick igenom en jobbig graviditet, kände mig oerhört ensam under de 9 månaderna - men älskade bönan från start och tog tusentals bilder på den växande magen, tog mig igenom värkarna hemma på egenhand i vardagsrummet, kom in till sjukhuset runt midnatt och två timmar senare föddes Elise.  En liten bebis med kolik, allergier och var en sk "high needs baby".  Jag tog fullaste ansvar hela första året, dag och natt.  Sedan blev jag sjuk, jag var inlagd några dagar, men sedan återvände jag till vardagen... fick hela familjen att hålla ihop.  Stod för hemmets alla sysslor, de äldre barnen och vid denna tidpunkten så tog pappan mer ansvar så jag skötte rubbet hemma, badade/duschade och gjorde Elise klar för natten med pyjamas och tandborstning osv.  Sedan brukade han natta henne.  Jag satt ofta på nålar, bad de äldre barnen vara så tysta som möjigt... så att nattningen skulle gå så fort som möjligt.
Under tiden jag var sjuk så skapades band mellan far och dotter, men INGEN kan ta ifrån mig min mammaroll eller det bandet jag har till Elise.
 
Det första året var oerhört tufft.  Men det är inte enda anledningen till att jag gick in i väggen.  Jag håller fortfarande på och redigerar den texten lite.  Men att använda min utmattning som ett argument om att jag är en olämplig mamma stör mig varenda jäkla dag.  K tog på sig mycket av skulden sjäv - och upprepade ofta att det INTE var mitt fel.  Utöver att han beskyllde sig själv så var det även läkaren som skrev ut fel grejer - den läkaren jobbar inte kvar.
K vet exakt vad jag har gått igenom i mitt liv och det äcklar mig at han använder den korta perioden av mitt liv emot mig, när han var SÅ förstående.  Även hans närstående "brydde sig så himla mycket".  Mhm, eller hur, det märks ju verkligen.
Jag har fått såååååå många meddelanden från andra föräldrar som själva har varit deprimerade, lever med värk, är sjuka på något sätt - och får läkemedel för det, för att fungera i vardagen.  Varför skulle det annars finnas läkemedel? De hjälper ju människor/föräldrar att FUNKA, kunna ta hand om hem, jobb, barn osv.
Nu består min behandling mot min medfödda ryggskada av helt andra saker och läkemedel jämfört med vad jag fick i början.  Jag är en frisk, pigg och fungerande förälder.
Jag kommer aldrig förlåta dessa människor, speciellt inte K, som visste exakt hur jag kände under min sjukdomsperiod.  Men i efterhand så har både läkaren och jag insett att min ångestproblematik var helt familjerelaterat.  Jag mådde inte bra av att tvingas leva det livet jag levde.
Och nu när jag är just JAG - och fri från allt jag gått igenom så känner jag mig dagligen som en krigare.
En missbrukare eller olämplig mamma hade inte kunnat ta hand om sina andra barn, sköta hemmet, jobba eller uträtta ärenden osv.  Jag vet att ni inte tycker att jag behöver försvara mig i detta läget, jag vet att ni alla har min rygg och ni skriver så himla mycket fint.  Men jag lever med en ständig orosklump och frustration inom mig.  Det krävs en enorm kraft att hålla det inom sig och samtidigt vara en trygghet åt de andra barnen som behöver mig sååå mycket just nu.
 
Jag kämpar, jag kommer kämpa vidare och jag är övertygad om att Elise får lite rättvisa till slut.
 
 
Linda

Snart är detta elende över! ❤️
Det är inget fel på dig, men alla vill inte Elise bästa utan somliga tänker på deras bästa.
Vem som helst ser hur glad hon är över att vara med sin mamma och syster, att hon njuter och mår bra.
Hur kan dom vilka ta det ifrån henne?!
Det är ju inte normalt!

Svar: ❤️❤️❤️
Denize

Anonym

Jag tycker det är mycket märkligt och väldigt överdramatiskt att du blivit fråntaget ditt barn på det här viset. Men samtidigt säger filmen ingenting om din föräldraförmåga. Vi som inte känner dig vet ju ingenting om vad som pågått. Dessutom vill alla små barn vara med sina föräldrar oavsett hur deras föräldraförmåga är. Jag blir stressad av att se hur ni springer och kittlar och kastar upp Elise i luften. Men, du känner ju henne bäst och vet vad hon mår bra av. Men det ser inte ut som nåt harmoniskt möte. Hoppas såklart på det bästa för er familj!

Svar: Förstår inte varför det stressar dig när hon har jättekul? Det är svårt att få ett ”harmoniskt möte” när man är övervakad av andra vuxna människor på en minimal yta. Det var klart enklare när vi fick vara utomhus. Eller när hon fick vara HEMMA. Vi har 2 korta timmar på oss, självklart vill man leka och busa med henne på det sätt HON tycker är kul och ja, det är jag som mamma som vet vad hon mår bra av.
Denize

Marie

Vad är det för några du har att göra med. Har dom någon utbildning, allmänbildning, moral eller vett överhuvud taget. Vad har dom för advokat som inte avråder dom att fortsätta detta brott. Har dom tänkt ljuga för Elise när hon blir äldre och förstår att dom kidnappade henne. Hoppas dom drabbas av karma. Vi som har läst din blogg från början vet vilken kapabel och underbar mamma du är.

Emilia

Till anonym: Jag som har växt upp med Elise vet precis vad hon mår bra av, så jag förstår inte heller vad du har att bli stressad över. Min mamma är den bästa man kan tänka sig och är en helt fantastiskt förälder till oss 3 barn! Från storasyster

Svar: Men finaste Emilia då! ❤️❤️❤️❤️
Denize

Erika

Kämpa kämpa kämpa! Jag går in varje dag och läser för att se hur det går för er, och jag hoppas bara att det löser sig så fort som möjligt. Det är helt sjukt det ni blir utsatta för, och jag kan inte förstå hur dom kan göra så mot Elise. No matter hur din föräldraförmåga är (som jag utifrån vad jag sett i dom år jag följt dig inte tvivlar på alls) så är det ju fruktansvärt att hålla en toddler borta från sin mamma så mycket som dom gör. Men du vet det redan - jag tycker bara att det är så fruktansvärt!
Styrkekramar!

Svar: Ja, det är en levande mardröm... som ett manus till en hemsk film.... men jag/vi kämpar och snart får vi rättvisa! Många kramar
Denize

Emma

Anonym: Nu har Denize och Emilia redan talat för sig men jag blir uppriktigt nyfiken på vad du skulle göra i en liten lägenhet med DIN 1,5 åring i 2 timmar/vecka. Just det, lägg till att det inte är din lägenhet. Jo men dessutom är det tre personer i lägenheten som försöker att ta DIN (ja det dyrbaraste som finns) dotter ifrån dig och som förrått dig. Plus att din äldre dotter är rädd för dom.

Jag tror dock inte att du själv har barn då varje dag med en 1,5-åring är ett riktigt fys-pass så vad som pågår i filmen är HELT normalt när en leker med ett energiknippe.

Tack för mig

Svar: Tack för "försvaret". Elise är ett aktivt barn o behöver få springa av sig, vilket hon inte får på förskola nu. Så klart att hon gillar att bli "busad med" o har älskat just den leken, att jaga eller bli jagad sen hon lärde sig att gå i princip. KRAM
Denize

Lisa

Vart var han under graviditeten och värkarna? Bara ointresserad och oengagerad?

Svar: Jag kände mig ensam under graviditeten då han jobbade extremt långa dagar, tränade, sov och kollade på sin iPad. När värkarna drog igång var han först med Elian för det var dagtid. När Elian nattades så köpte han hämtmat och mycket mer minns jag faktiskt inte. Vet att jag klockade värkarna med min mobil och satte mig i duschen till slut. Jag vet inte om man omedvetet förtränger så intensiva upplevelser. Jag minns dock att han körde fort till sjukhuset efter att han hämtat mina föräldrar. Sen minns jag förlossningen lite grann då jag var så pass öppen när vi kom in, så jag fick lustgas som enda alternativ och allt gick så fort.
Denize

Anonym

Avslutet gör så ont att höra. Lilla lilla vännen. Vad förvirrande det måste vara för henne. Hur fan kan dom utsätta henne för detta? Hur kan dom tycka att det är bättre att utsätta henne för det här än att låta henne vara med sin mamma? Kommer aldrig förstå. Hon som redan verkar ha haft så jobbigt med avsked och separation (tänker på det du skrivit om förskolan) och så gör dom så här mot henne.

Caroline

Alltså kärleken som lyser igenom er alla tre. Det gör så ont i hela mig att hon behandlas på detta sätt. Hon mår ju bra hos er. Och blir bara arg på pappan som bara tar att hon gråter och springer in i er famn när ni ska gå och inte tänker ett steg längre. Men jag följer er resa. Snart är hon hemma. 💕

Anonym

Får ont i min mage varje gång jag hör hennes tårar!! Herregud. Sen detta börja hända har jag tänkt. Kan inte detta vara en mardröm som ni snart får vakna upp ur. :(

Catarina

Ett sådant fruktansvärt avslut , hjärtskärande fy. Hur kan människor sätta nått så sjukt i verket? Även om en förälder skulle bli sjuk på något vis innebär ju inte det att man inte har rätten till sitt barn så urbota korkat!!! Och dessutom den ena parten som bestämmer det, jösses de binder verkligen ris åt sina egna ryggar. Sjuk kan vem som helst bli och man får hjälp tillfrisknar osv .

När jag läser din blogg ryser jag i hela kroppen av avsky och över den galenskap som råder att du endast får se din älskade lilla dotter 2 timmar, då bestämt av fadern och hans familj vad jag förstår. Hur fan på ren svenska tänker man och hur tror det sig komma undan detta lagligt i slutänden hahaha.

Som "anonym" skrivit innan "ser inte ut som nått harmoniskt möte" Näe kan nått möte i ett rum 2 timmar/vecka med sitt älskade barn, bevakad bli harmoniskt??? Bara sätta sig in i den situationen om man kan Det? Jag hoppas denna sjuka historia snabbt återgår till det normala och att du får din lilla flicka tillbaka , hon får sin trygghet, syskon och normalt liv tillbaka. Detta är ruggigt vad det utsätter flickan för ,Fy!!!! All kärlek och ork till er Denise, Emilia och Elian💖💖💖

Catarina

Ett sådant fruktansvärt avslut , hjärtskärande fy. Hur kan människor sätta nått så sjukt i verket? Även om en förälder skulle bli sjuk på något vis innebär ju inte det att man inte har rätten till sitt barn så urbota korkat!!! Och dessutom den ena parten som bestämmer det, jösses de binder verkligen ris åt sina egna ryggar. Sjuk kan vem som helst bli och man får hjälp tillfrisknar osv .

När jag läser din blogg ryser jag i hela kroppen av avsky och över den galenskap som råder att du endast får se din älskade lilla dotter 2 timmar, då bestämt av fadern och hans familj vad jag förstår. Hur fan på ren svenska tänker man och hur tror det sig komma undan detta lagligt i slutänden hahaha.

Som "anonym" skrivit innan "ser inte ut som nått harmoniskt möte" Näe kan nått möte i ett rum 2 timmar/vecka med sitt älskade barn, bevakad bli harmoniskt??? Bara sätta sig in i den situationen om man kan Det? Jag hoppas denna sjuka historia snabbt återgår till det normala och att du får din lilla flicka tillbaka , hon får sin trygghet, syskon och normalt liv tillbaka. Detta är ruggigt vad det utsätter flickan för ,Fy!!!! All kärlek och ork till er Denise, Emilia och Elian💖💖💖

Lisa

Men det som rätter ska besluta sen är alltså vem som får vårdnaden, då jag antar att ni båda sökt om ensam? Eller kan dom besluta att det ska vara delad vårdnad? Kanske dumma frågor men jag har ingen aning om hur det går till? Om man får ensam vårdnad, vem beslutar då vad som gäller för den andra föräldern, när får den träffa barnet osv?

Svar: Vårdnad, umgänge och boende är separata saker. Låt säga att jag har boende och ensam vårdnad, då fattar vi antingen ett gemensamt beslut om när Elise ska vara där, eller så avgör rätten beroende på barnets ålder hur umgänget ska se ut (eller tvärtom).
Det är oerhört svårt i Sverige att få ensam vårdnad, det krävs extremt starka skäl. Men det första som kommer hända är att rätten gör ett tillfälligt beslut om hur Elise ska ha det, sen sker huvudförhandling troligtvis före jul om vi har tur.
Denize

Lisa

Men det som rätter ska besluta sen är alltså vem som får vårdnaden, då jag antar att ni båda sökt om ensam? Eller kan dom besluta att det ska vara delad vårdnad? Kanske dumma frågor men jag har ingen aning om hur det går till? Om man får ensam vårdnad, vem beslutar då vad som gäller för den andra föräldern, när får den träffa barnet osv?

Lisa

Men det som rätter ska besluta sen är alltså vem som får vårdnaden, då jag antar att ni båda sökt om ensam? Eller kan dom besluta att det ska vara delad vårdnad? Kanske dumma frågor men jag har ingen aning om hur det går till? Om man får ensam vårdnad, vem beslutar då vad som gäller för den andra föräldern, när får den träffa barnet osv?

Angelica

Jag vet inte vad anonym ser, men jag ser ett helt vanligt umgänge, sådär är hela dagarna hemma hos oss med ett barn bara någon månad äldre än Elise. Det är skratt, lyft, jakt och så mycket skrik och skratt och tjutande skratt. Dessutom under 2 timmar vill man ta så mycket tid som möjligt. Då jag själv har en High need baby så verkar det vara det bästa Denize kan göra med tanke på att Denize inte ens får gå ut med Elise. Stunder med High need är väl ytterst sällan väldigt harmonisk heller för den delen, men det ger oss HNB-föräldrar bara mer kärlek och energi <3


Jag förstår inte hur K och hans familj kan anse att det här är bra för ett barn. Att dom inte ser hur det skadar henne att gång på gång slitas ifrån sin mamma när hon bara vill vara med hennes mamma. Två timmar en gång i veckan är på tok för kort tid och sällan, och inte ens heller det rekommenderade för så små barn. Hoppas att veckorna kan gå ännu snabbare så ni får tiden i tingsrätten. Jag känner mig säker på att du kommer få full vårdnad om Elise, det som K har gjort nu visar att han inte är kapabel till delad vårdnad.

Svar: Tack för även ditt ”försvar”, skönt att föräldrar förstår! Ja, två timmar per vecka är alldeles för lite för henne. Vi får hålla tummarna senare i maj att Elise får det liv hon förtjänar! Kram
Denize

Nathalie

Blir lite smått galen på anonym ovan som påstår att ett barn vill vara med sin förälder 'oavsett vad.'
Jag är själv uppväxt med en alkoholiserad mamma (smygalkoholist.) Fick endast träffa henne några dagar i månaden övervakat av socialen och fosterfamilj. Vid varje träff tog det säkert en timme att få fram mig under en möbel där jag låg gömd i rädsla över att träffa min mamma. Jag tyckte hon var läskig och ville knappt titta på henne. Obehag. Och då var hon varken elak, våldsam eller högljud på något sätt! Men ett barn KÄNNER av.
Och det MÄRKS hur mkt Elise älskar både sin syster och mamma! Inget snack om den saken. ❤️

Svar: ❤️❤️❤️❤️
Denize

Linda

Man hör verkligen hur mkt hon vill följa med er hem. Trots att ni missat så mkt av hennes tid senaste månaden så märker man att hon fortfarande är väldigt mammig.
Så hemskt att höra slutet. :(
Att han och hans familj kan sitta och lyssna på henne och se hur glad hon är när ni är där och sen hur ledsen hon blir när ni går. Har dom inget hjärta??
Så fruktansvärt egoistiska dom är, man mår illa!

Lotta

Hej anonym.
Konstigt att IP adresen är i närheten av fam främling. Du verkar inte ha några barn och om du /ni blir stressade av filmen titta in på någon annan blogg. Som ni säkert vet är Elise ett akivt barn som gillar just dessa lekar. Men om du kollar på bilderna på Denize blogg så leker dom lugna pedagogiska lekar.

Fam Främling sätter käppar i hjulet för Denize,och hennes tre barn gång på gång.
Emilia är knäckt, Elian förvirrad och Elise vill
vara med sin familj inte någon galen och aggresiv familj som låser in henne i en yttepytte lägenhet.
Tänk efter Fam Främlin, Det är ett barn ni i stort sett kidnappat VARFÖR??
Ni som läser detta dela,länka LÅT ELISE FÅ KOMMA HEM!!!!

lotta

Hej anonym.
Konstigt att IP adresen är i närheten av fam främling. Du verkar inte ha några barn och om du /ni blir stressade av filmen titta in på någon annan blogg. Som ni säkert vet är Elise ett akivt barn som gillar just dessa lekar. Men om du kollar på bilderna på Denize blogg så leker dom lugna pedagogiska lekar.

Fam Främling sätter käppar i hjulet för Denize,och hennes tre barn gång på gång.
Emilia är knäckt, Elian förvirrad och Elise vill
vara med sin familj inte någon galen och aggresiv familj som låser in henne i en yttepytte lägenhet.
Tänk efter Fam Främlin, Det är ett barn ni i stort sett kidnappat VARFÖR??
Ni som läser detta dela,länka LÅT ELISE FÅ KOMMA HEM!!!!

Anonym

Blir oerhört ledsen. Helt sjukt att det ens kan få gå till på det här sättet. Tänker på hur mina chanser hade sett ut om jag hade varit i den här situationen. Jag lider av utmattningsdepression och känner mig trött hela tiden.
Förstår inte den anonyma kommentaren som påpekar att det skulle vara stressande för Elise att bli busad med. Jag som är så trött hela tiden blev avis på energin ni hade. Ta inte åt dig/er. Hade ni bara suttit i soffan med henne hade ni säkert fått kritik för det.

Emma Elisabeth

Anonym där uppe: Du underskattar verkligen barn. De älskar inte sina föräldrar oavsett vad. De känner av när något är fel. Tro inte att barn är dumma för det är dom verkligen inte.
Och nej vi som inte känner Denize kan inte veta vad som har pågått, men om du menar att Denize på något sätt skulle ljuga så förstår inte jag hur man orkar ha ett ifrågasättande attityd till allting. Isåfall kan man ifrågasätta ALLT som står. På facebook, på nyheterna osv. Vi känner inte alla människor i speciella historier som tas upp på nyheter osv, men man kan inte tänka "personen kanske ljuger" eller "är det sant?" om allting.

Tex:
En persons namn på facebook "hmm undra om det är personens riktiga namn".
En person som bloggar om ett nyttigt liv "personen kanske ljuger vad hen har ätit idag och egentligen har ätit skräp, men vill visa sig nyttigt".

Verkar väldigt energikrävande att tro att allt som skrivs skulle vara en lögn.. Sen förstår jag inte varför man skulle hitta på en sådan här grej

Och tro fan att det inte är harmoniskt när tre personer blir bevakade av personer som utför psykisk misshandel, som har snackat skit och hittat på lögner om dessa tre personer. Jag skulle känna mig väldigt stel. Starkt av Emilia att ens dyka upp som är så ung och i hennes ålder är man oftast väldigt sårbar.

Sen förstår jag inte problemet med att de leker? De leker precis som man brukar göra med en 1 åring och eftersom de får vara i en väldigt liten lägenhet så finns det inte direkt mycket och göra

Svar: Tack för ditt stöd ❤️❤️❤️
Denize

Emma Elisabeth

Och anonym igen: Klart det är mycket märkligt att bli ifråntagen sitt barn på falska grunder. Det belyser ju Denize. Men det är knappast en nyhet att det finns märkliga människor och vad menar du med överdramatiserat? Menar du att Denize överreagerar/överdriver när hon blivit ifråntagit sitt barn och därmed tar till sig alla hjälpmedel som finns?!

Alexia

Nej anonym alla barn vill inte alls vara med sina föräldrar, jobbar med detta så jag har träffat många barn även småbarn som inte önskat annat än att slippa exempelvis missbruk eller våld. Tycler du borde ägna dig åt något vettigt istället, har man ej varit med om detta eller liknande så fattar man ej.Har själv upplevt detta, nästan identiskt så jag lider verkligen med er.Men det blir bra snart även om det känns som en evighet. Styrketränar och kämpa på, så himla fina att man blir tårögd❤❤❤

Svar: Tack för dina ord ❤️❤️❤️
Denize

Alexia

Nej anonym alla barn vill inte alls vara med sina föräldrar, jobbar med detta så jag har träffat många barn även småbarn som inte önskat annat än att slippa exempelvis missbruk eller våld. Tycler du borde ägna dig åt något vettigt istället, har man ej varit med om detta eller liknande så fattar man ej.Har själv upplevt detta, nästan identiskt så jag lider verkligen med er.Men det blir bra snart även om det känns som en evighet. Styrketränar och kämpa på, så himla fina att man blir tårögd❤❤❤

Frida

Fortsätter att följa den här fullständigt absurda situationen med en klump i magen för er skull! Det är så självklart att Elise ska hem till sin kärleksfulla mamma och fina syskon. Du delar med dig av otroligt mycket om som jag sagt tidigare så tror jag verkligen det är bra. Full förståelse för om du inte vill dela med dig av det jag sitter och funderar på just nu, men jag frågar i alla fall!
Vem (i den mån du kan förklara det) bor i lägenheten där du träffar Elise? Är det där Elise också bor för tillfället? Vilka befinner sig i lägenheten? Tre vuxna män har jag för mig att du har skrivit, misstänker att en av dem är pappan, men vilka behöver han ha med sig som "sällskap" vid era möten? Elise går inte på förskola (?), vem är med henne och vad gör de under dagarna? Jag förstår inte vem det är som har möjlighet att vara med henne dagligen (jobb???) bara "för att" - när hon skulle kunna vara på förskolan och få umgås med andra barn och vettig personal.

Du svarar bara om du vill, så lite du vill eller så mycket du vill. Skickar en väldig massa styrkekramar till dig och dina tre E:n!!! <3

Svar: Tack för dina ord. På söndagar är vi i den lägenheten som de bor, farföräldrar, pappan och Elise. Om dagarna är elise med en av dem som gått i pension och som är föredetta pedagog och förskolechef. Som tyckte för några månader sedan att kontinuitet på förskolan var mycket viktigt för ett så litet barn, då hon skolades in i slutet av november.
Snart får hon förhoppningsvis tillbaka sin sociala kontakt med barn på förskolan, även om man kommer ”behöva börja om” då hon kommer vara frånvarande i flera månader.
Kram ❤️❤️
Denize

Anonym

Hej!
Jag har följt dig i mååånga år, sedan Emilia var liten. Alltid tyckt att du varit en supermorsa! Men även den bästa måste någon gång få falla och ladda om med ny energi. Du är inte mer än människa! Och ABSOLUT ingen sämre mamma för det.
Känns så fjantigt att sitta och skriva till någon man inte ens känner  (Men på ett sätt så känns det ju som att jag känner dig genom bloggen 😂) Men kände bara att jag ville sända en tanke och heja på dig mitt i allt elände. Får en klump i bröstet varje gång jag läser om din lilla tjej, som inte får bo med sin mamma och sina syskon. Men det kommer bli bra, du själv kämpar på och blickar framåt. Det är ett måste för att vinna det här!
Och att se Emilia nu, så stor och sååå vacker. Min dotter heter också Emilia. Det namnet har alltid klingat så fint för mig. Låter helt lustigt, (Är ingen galen stalker, även fast det känns som det kommer låta så när jag skriver 😂 men fastnade på din blogg mycket pga. en så söööt unge)
Jag hoppas verkligen ni alla kommer få ett långt och lyckligt liv ihop!

Svar: Hehe tack fina du för ditt stöd och fina ord, de värmer 💕
Denize

Anonym

Slutet var så jäkla hjärtskärande! Att höra lilla E gråta efter sin mamma & storasyster 😔 Vem som helst kunde höra att allt hon vill är att följa med er hem 😔

Svar: Ja det är mycket förvirrande för den där lilla flickan som bara får träffa sin mamma en gång per vecka, 2h, ej på hemmaplan och med jättekonstig stämning. Men jag gör det bästa av situationen just nu, rättvisan kommer finnas på Elise sida till slut - och även för hennes syskon och mig. Jag ser väldigt ljust och positivt på framtiden 💕 det enda som betyder något för mig är barnen, att jag ska ge dom allt de behöver och en jäkla massa kärlek och trygghet.
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress