Lite kamerabilder från Påskhelgen på ön.
 
En fantastisk helg både för mig och barnen.  Alla mådde bra, hade så extremt kul, lekte, utforskade, åt god mat och pratade tills rösterna tog slut och det var sovdags.  Och påskägg och presenter... de fanns lite överallt, Elise fick hjälp med sin äggjakt (lite i alla fall) och de två andra barnen fick faktiskt kämpa på ett bra tag innan de hittade alla sina saker.
 
Under min vistelse där så var det jag som stod för att Elise skulle matas, badas, nattas, vakna och lekas med.  Det fanns inte en kotte på plats som var orolig för mig som mamma.  Jag skötte om henne (och mina två andra barn) per rutin.
Usch, jag skall inte ens behöva försvara mig, förklara mig.  Det är liksom en självklarhet för mig att jag tar hand om mina barn!? Sedan att min faster och farbror fanns där och lekte med barnen och hittade på saker - ja men vafasen, det gör ju vilka mor/farföräldrar som helst när man umgås som familj/släkt?
Men jag har alltid, oavsett var jag än befunnit mig, haft huvudansvaret över mina barn.  Jag hatar att någon påstår att jag inte är kapabel till det.  Återigen, om jag fixade det som 14/15-åring själv.  Vad skulle stoppa mig nu?
 
 
Jag kände frihet, mitt dåliga mående försvann rätt snabbt där i mars och när jag visste att jag slapp vara rädd för somliga saker så började jag pussla ihop mig själv, mitt liv, mitt nätverk med kontakter osv.  och DÅ blir jag kallad en olämplig mamma, när jag äntligen blev mig själv och kunde vara den MAMMAN som jag är på riktigt.
Inte den där svaga mamman som dag för dag fick höra att jag inte klarade av det, att jag inte skulle orka, att jag inte kunde osvosv... jag kontrollerades ju in i en bubbla där jag trodde på orden som sades och min självkänsla försvann omedelbart.
Idag har jag fått tillbaka mitt skinn på näsan och jag kommer aldrig mer, i hela mitt liv, ta någon jäkla skit igen!
 
Jag vet vem jag är, vad jag går för och mina barn är mitt allt.  Jag kommer kriga in i det sista för deras bästa!
Men nu skall jag alldeles strax åka in och möta min 1,5-åring.  Mammas lilla bebis, äntligen skall jag få krama om henne!
Elina

Ha en underbar stund med Elise idag! Denhär kommer du ”vinna”!!

Anonym

Så härligt att du ska få träffa henne! Men vad märkligt det måste vara att förhålla sig till farmorn (om hon är med?) Och hon borde ju också tycka att det är en sjukt märklig situation om hon har nån som helst vett innanför pannbenet... Mycket märklig familj verkar det vara.

Emma

Alltså ursäkta uttrycket men hur i helvete är denna farmor funtad? Hur kan hon vara så kall och oempatisk att hon sitter på sina höga hästar och dikterar till DIG, mamman till barnet, om när du och under vilka omständigheter du får träffa henne?? Hon verkar ju inte klok. Har hon fått storhetsvansinne och fått för sig att hon klarar detta bättre än du? Alltså jag undrar verkligen, har hon alltid haft ett kontrollbehov eller hur kan hon med? Givetvis är far/morföräldrar en jättetillgång men detta verkar ju vara sjukt...

Du är bäst, låt ingen trycka ner dig! Styrkekramar

Emma

Anonym #2: Precis det jag också tänker på. Att Denize tex kanske vill ta ett foto på henne och så säger farmorn nej och hon "måste" lyssna på det eller att när de ska skiljas åt att hon då kommer säga att det typ räcker med kramar eller så. Känns som hela den här vistelsen kan bli väldigt stel.

Annika K

❤️

Anonym

Stor kram till er ❤️ Hur lång tid kan det ta innan du ”får tillbaka” henne? Eller innan beslut tas?

Emma

Känner verkligen för er! <3 Så var tvungen att kolla på era gamla klipp på youtube då jag följt dig/er ända sen 2010 när du väntade Elian, och snubblade då över denna video https://www.youtube.com/watch?v=Jf4dbhGhx2E haha den är så underbar <3

Sara

I all välmening, har du berättat för din advokat att du skriver på bloggen/instagram om detta? Det kanske kan vara bra att ta råd om vad som är okej att skriva och inte (menar inte att du skrivit något som inte är okej!) En bekant till mig var med om att exets advokat refererade till blogginlägg där de hävdade att barnen och exet ”hängdes ut”, vilket talade emot henne i rätten.

Svar: Hon har ok:at, jag hänger inte ut. Skriver inga namn, ingenting. Berättar så som det är. Fakta. Hur jag/vi känner i den här hemska situationen.
Denize

Sara

I all välmening, har du berättat för din advokat att du skriver på bloggen/instagram om detta? Det kanske kan vara bra att ta råd om vad som är okej att skriva och inte (menar inte att du skrivit något som inte är okej!) En bekant till mig var med om att exets advokat refererade till blogginlägg där de hävdade att barnen och exet ”hängdes ut”, vilket talade emot henne i rätten.

Carolina cuevas

Jag har legat här i sängen & läst hela historian sen han hämtade henne. Fy jag finner inga ord för detta. Hur kan man änns komma på tanken att inte låta sitt barn få vara med båda sina föräldrar?Att han vill göra ditt liv till ett rent helvete är en sak men att göra det genom erat gemensamma dotter är inte ok.Jag hatar egotrippad e människor som bara tänker på sig själva och inte hur barnen.Jag hoppas att du o dom andra två barnen får hem henne snart. Jag & min storasyster råkade ut för samma elände när vi var små. Vi grät väldigt mycket för vi saknade våran far.....

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress