Nu kommer jag med bilder från julen, när jag häromdagen fotade vårblommor.  Det kan tyckas se märkligt ut.  Men med tanke på att umgänget med Elise ändrades från ute på gården till deras lilla mini lägenhet, pga att "jag samlade material till min blogg istället för att umgås"? Ehm, som jag sa tidigare... vad gjorde vi på bilderna? Umgicks.  Men hur som helst så ville jag förmedla att bara för att jag fotar mina barn, så är det inte alltid material till min blogg.  Jag fotar dom för att ha minnen kvar.  Som dessa bilder, de uppladdades aldrig på bloggen förrän nu idag.  Jag har hundratals bilder på barnen osv, som jag inte visar på bloggen.  Jag tyckte att det var ett larvigt argument! K vet mycket väl att jag är fotograf och tycker om att ta bilder på allt jag tycker är fint/kul.
 
Men jaja, vad ska man göra liksom? Jag har bett om att få vara ute på söndag, då det kändes lite väl tajt där i deras lilla rum plus att det blir extremt tråkiga vibbar då det sitter tre vuxna människor som ogillar mig starkt och skällde och höll på när jag ställde enkla frågor i lugn form.
Jag vill inte utsättas för det igen.  Jag vill inte att mitt barn skall leva under sådana former något mer, hon är förvisso van vid att bli utskälld enda sedan start (tror jag nämnt det redan), men det är ju tragiskt.
Här hemma, i vårt hem, (utan K) så skriker vi inte på varandra även om vi tycker olika angående något. Som vuxen så pratar jag med barnen.  Visst kan jag, precis som alla föräldrar, bli arg när barnen begår fel.  Men jag står inte och skriker på en ettåring i alla fall.  Enligt mig så ska man inte prata med en bebis/ettåring som om hon vore vuxen och förstod.  Man kan inte skälla på en bebis för att hon är trött t ex.  Sådant förstår jag mig inte på.  Inte heller låsa in ett sådant litet barn för att hon ska "lära sig att man inte får som man vill om man skriker".  Jisses, det finns så mycket som hänt här hemma som är så jäkla fel.  Det är därför jag lever med en ständig orosklump i magen.  Nu kan jag inte var där och ta över när ungen är livrädd.  Förhoppningsvis så sker sådant inte i det lilla hem de befinner sig i nu.  Med risk för svartmålning, men inte kan väl en viss person göra sådana saker? Han är ju ett helgon i vissa ögon.  Jag kan bara vara ärlig, då barnen bevittnat sådant här i över ett års tid.  Suck.
Jag hatar att trampa folk på tårna och aktar mig för att göra det.  Men denna situationen är absurd.  Det finns alltid två sidor på myntet och mina ord är ju bara lögner.  Ja, men just det, eller hur? Varför ska jag sitta här och respektera en människa som drog sönder hela den människan jag var, som tvingade mig att leva i ett extremt destruktivt förhållande.  Varför ska jag tassa runt på tå när det kommer till sådana människor?
Det sker ingen uthängning, jag nämner inga namn, jag bara berättar vilket helvete vi haft under detta taket.
Därför vill jag att veckorna rullar på i ordentlig fart, så jag kan ge Elise samma trygghet som Emilia och Elian får.
 
Hur som helst så fick vi Facetime:a med henne igår.  För så ser villkoren ut.  Träffar i två timmar på söndagar och facetime samtal på onsdagar. 
Lilla skruttan var såååååå glad att få se oss tre, skrattade åt Emilia och Elian, upprepade "mamma! mamma!", jag visade att hennes leksaker stod kvar och hon log från öra till öra när vi pratade med henne.  Nu har en 1,5-åring inte riktigt tålamod till att sitta och titta på en telefon så jag misstänkte att samtalet skulle bli kort.  Först sades det hej då, men sedan sa hon "nej!", så pratade vi lite till, gav slängpussar fram och tillbaka.  Och åh, mitt lilla hjärta.  Jag kan inte med ord beskriva hur ont det gör att hon fattas här i vårt hem, att jag bara får vara med henne 2 timmar per vecka, återigen trots att vi har gemensam vårdnad och jag är fullt frisk och stabil.
Den där släktingen är ju ändå hemma och tar hand om Elise, så jag förstår inte varför vi inte kan träffas oftare? Det vore ju bara bra för Elise.  Men återigen så är det ingen annan än jag som tänker på barnens bästa.
 
Snart är det söndag igen och det är fyra söndagar kvar tills vi ska till tingsrätten.  Nu sitter jag mest och väntar på svaromålet för att se vad det har kokats ihop för lögner.  För som jag sa till min advokat i morse, så låg jag länge och tänkte igårkväll på vad han har emot mig.  Elise får nämligen inte träffa sin mamma mer än en gång per vecka pga "min problematik".  Det ska bli mycket intressant att se vad det är för problematik.
  • Jag är friskförklarad.
  • Jag har rätt medicinering och behandling (det tog ett halvår att hitta rätt typ av läkemedel, många mådde jag extremt dåligt av).
  • Jag har ett bra boende och kommer förhoppningsvis kunna flytta till ännu större snart (står etta i kön)
  • Jag har varit samarbetsvillig sedan dag ett och tänker bara på barnens bästa.
  • Mitt nätverk och kompiskrets består av trygga och prickfria människor, som själva har barn eller sett hur jag tagit hand om mina egna barn enda från att jag var femton och fick Emilia.
Min advokat bad mig sluta gissa och spekulera.  Att det inte finns något att gå på längre.  Jag är en stark mamma som prioriterar mina barn, är stabil och har en stabil vardag, ensam vårdnad över två fantastiskt fina ungar, jag har läkarintyg etc etc.
Men det är lättare sagt än gjort.  Människan känner ju ett tvång att skydda sin dotter, så undrar vad det kan vara?
 
Jag skulle snarare ha sett att han ville skydda sin dotter när jag var sjuk, blev utskriven, den veckan han lämnade mig ensam med barnen i en veckas tid trots att jag skrev att jag inte var återställd än - men han kom ju inte tillbaka då.  Eller typ kvällen han stack härifrån och lämnade Elise kvar.  Om han nu var så orolig!
Brevet från hans ombud kom dagen efter att jag visat på Instagram att jag gick ut med kompisar med tanke på att barnen var kvar på Gotland några dagar till.
Kontrollbehov som skulle fortsättas och därmed använda Elise som vapnet emot mig?  Manipulation? Jag vet inte... det sista jag hörde den kvällen han åkte var "hoppas att vi kan vara vänner då vi har lilla Elise ihop" och att han skulle söka bostad i närheten.  Detta sades när jag var i chocktillstånd.  Hela hans kontroll-bubbla sprack och jag var uppgiven och förvirrad  ett par dagar, innan jag insåg att jag var FRI, barnen kunde få bli trygga hemma igen, Emilia skulle slippa bevittna saker, Emilia skulle inte längre känna obehag över att komma hem pga stämningen i hemmet (som hon beskyller honom för).
Så att man plockar barnet pga oro och att skydda henne veckor senare... det är för mig rätt märkligt.  När jag sa att jag mådde bra?
Och om jag nu vore psykiskt sjuk eller missbrukare så hade jag 1. aldrig klarat av denna kampen och 2. ja, missbrukat istället? Men jag mår bra och är som vilken förälder som helst.
Om det hade varit jag så hade jag känt glädje över att föräldern mådde bra, var frisk och lycklig.  Då är man ju en perfekt förälder... för lycka smittar ju såklart över.
 
Synd att inte alla tänker i samma banor...


Kom ihåg att gilla mina inlägg och dela om ni håller med om hur jag tänker och skriver!
Anonym

Du är bäst! Kämpa! Ge inte upp!

Anonym

Du är en fantastisk mamma ❤

Lisa

Du är så stark!! Vilket helvete du/ni verkar haft. Jag avskyr när folk tror att små barn måste lära sig att det inte lönar sig att skrika för att få som dom vill. Små barn funkar inte så!! Små barn kommunicerar ju för tusan genom att skrika. Dom behöver få nåt behov uppfyllt när dom skriker. Dom ska snarare lära sig att om jag skriker så finns det alltid en trygg famn som hjälper/tröstar mig. Då blir dom trygga! Det visste du redan förståss men inte K uppenbarligen. Dom har inget på dig! Kämpa lika hårt som du har gjort hittills dom sista veckorna så är hon snart hemma! 💕 Vi fortsätter peppa dig!

Louize

De kan inte ha mycket att komma med när de använder det som argument för att ni ska träffas inomhus! Det är väl ganska självklart att du vill filma och fota Elise, så att du kan se på det när du saknar henne och inte får träffa henne pga dem och deras sjuka beteende! Det är ju ingen slump att de kom på detta efter att du hade papper på att Elise omedelbart skulle hem och att du är frisk. Kram ❤️

Emma

Hahaha jaha så det var alltså deras argument?? Inte "hon hade en bil väntades vid lekplatsen och försökte springa iväg med Elise så nu måste hon vara inomhus" utan "hon tog bilder". Fyfan vad larvigt. Jag har själv varit med i ett liknande fall. Alla lögner gör att man kokar inombords och det som var fina gester (som glatt togs emot) vrids och vänds till något negativt. Jag spyr. Jag vet att du redan fått miljoner fina ord men du förtjänar en miljard. Tålamod i en sån här situation är SKITSVÅRT. Att hålla huvudet kallt när man kokar är en konst som inte alla behärskar. Men du gör det och det är beundransvärt <3

Svar: Ja precis, ”det var inte tillfredsställande”. Så då fängslar man Elise lite till. Bravo! Tack för dina ord, de värmer verkligen ❤️
Denize

Erika

Man blir så galet upprörd! Förstår inte. Hur kan man vilja göra så mot sina barn? ALLA vet hur bra Emilia och Elian har det och alltid har haft det med bara dig. DU om någon är en bra mamma. Den bästa!! Undra när han ska vakna upp? Undra när han ska börja må dåligt över det han utsätter sitt barn för? Undra hur han tänker på framtiden, då Elise blir större och kanske får veta hur han betett sig? Undra om han någonsin tänker på att han är the BIG looser i den här soppan som han kokar ihop... Man blir ju galen. Och då är man ju inte ens i närheten av din frustration.
Som du också skriver. Du om någon hänger aldrig ut en endaste människa. Vi vet ju inte ens vad K heter. Vi vet inte hur han ser ut. Och varför jag skriver det vet jag knappt :) Men jag tycker att det visar otroligt mkt om hur du är som person. BÄST!!! Glöm aldrig det Denize. Du är en fantastisk mamma och en fantastisk människa. Det är inte många som skulle klara av det du gått och går igenom. STOR KRAM!! Snart är din lilla tjej hemma igen.

Svar: Tack för dina ord, det betyder så mycket för mig! Och jag kan bara instämma gällande mig som mamma och han som person. Jag tror dock inte att egoister mår dåligt av sina gärningar, men som du säger och som jag sagt.. hur ska det bli när Elise växer upp, blir stor och förstår. Då kan han stå sitt kast!
Kram ❤️
Denize

Matilda

Skriv till ladydahmer. Hon kan säkert hjälpa dig att nå ut!

Anonym

Hur kommer det gå till i tingsrätten? Kommer ni få prata och bli "förhörda"? Ska både K och hans föräldrar vara med? Kommer det då i maj när du ska dit beslutas om vart Elise ska vara tills det riktiga beslutet är taget? Om dom fortfarande inte skulle låta dig hämta henne då, då måste väl ändå polisen kunna ingripa?

Svar: I maj möts vi med våra advokater. Tingsrätten kommer fatta ett interimistiskt beslut om boende/vårdnad innan huvudförhandlingen med vittnen osv som troligtvis sker innan jul.
Om k får ta med sig sina föräldrar i maj är nog osannolikt. Men vet inte. De har ingen talan iaf.
Denize

Anonym

Jag har följt dig länge och verkligen beundrar dig hur fin mamma du är ❤ Har en fråga bara, såg på din Instagram om att det indikteras att du ska vara själv, finns det bevis typ som mail/sms? Tänkte om det inte börjar bli ännu mer varningssignaler hos advokaten/polisen/tingsrätten så att man kan påskynda det ännu mer efter idag? Vad du än gör så gå inte dit själv vi alla följare bryr oss om dig ❤ Bästa av allt är att du kommer stå där och vinna över dem egoistiska människorna då tingsrätten går efter vart barnet är folbokförd/adress/samt förskolan hon går på och det är dig hon har sin trygghet och inte någon jäkla boende hos någon farmor eller farfar som hon är hos nu.

Svar: Jag har varit i kontakt med åklagarn som tar ställning till de brott som är pågående. Vi får se vad jag för respons under morgondagen. Jah FÅR inte gå dit själv. Men jag vill inte att min dotter förlorar mer tid med sin mamma, som hon verkligen behöver. Jag har egentligen all rätt att ta henne därifrån o det är det som ska diskuteras med polis/åklagaren imorgon.
Ja angående tingsrätten så har jag all rätt på min sida, jag har gjort precis som jag ska. Och hon hör hemma här.
Denize

Eva

Men jag håller med om allt du skriver och är på din sida men du också ung och sårbar och hänger ihop med denna tyrranen och att det är ok. Nu fattar du att det inte är ok Men blir ledsen att du var mitt i det. Stå på dig och var stark och jag har är övertygad att du träffar den rätta igen men ta det lugnt då. Lycka till och och all pepp.

Emma O

Har följt dig sedan Emilia var bebis och kan bara hålla med om vad alla skrivit! Du verkar vara en fantastiskt stark och kärleksfull mamma. Jag växte själv upp i ett hem där min mamma var gift med en oerhört hemsk man som jag aldrig förlåtit. Min mamma lever med jobbiga skuldkänslor över att hon lät mig växa upp så men jag beskyller inte henne för något. Var det någon i din närhet som försökte få dig att lämna honom? Visste dom vad som hände under ert tak? Kan du känna skuld över att dina barn har fått bevittna saker?
Tänker på dig o håller tummarna att Elise är hemma snart igen! ❤️

Svar: Jag lever också med enorma skuldkänslor. Även om jag vet att Emilia inte beskyller mig o när Elian är stor nog så kommer han också förstå. Eller barn förstår man än man tror... han säger många saker nu som att bovar ska vara i fängelse osv. Och då talar jag aldrig illa om någon öppet. Men han har ju sett och hört mycket och är mycket arg och besviken på den familjen som han kallade för pappa o farmor och farfar.
Jag hade en vän som jag jämt messade eller ringde o grät till. Jag försökte lämna honom flera ggr men han vägrade så till slut så fann jag mig bara. Ville att det skulle vara äkta kärlek, lyssnade på alla hans ord. Många i min närhet reagerade när jag slutade höra av mig, slutade blogga osv... så jag har ett stort nätverk som hade sina aningar o vissa som inte visste ett skit då han hade sina charmiga sidor och visade dem utåt. Alla de känner stor besvikelse över hur lurade de blev (min släkt). Och ja, återigen, jag har enorma skuldkänslor men jag kunde inte göra något. Han vägrade lämna min bostad, konsekvenserna blev för stora så jag gick med på allt så det skulle vara så lugnt som möjligt hemma.
Denize

Anonym

Kämpa på! ♥️ Styrkekramar♥️

Anonym

Kämpa på ♥️♥️! Styrkekramar! / Ylva spiritualbeing.blogg.se

Anonym

Känner SÅ igen mig!! Fortsätt kämpa det gör jag. Fruktansvärt hur man kan använda barnen som vapen pga egoistiska skäl.
Vet precis vad du går igenom som jag skrev i min förra kommentar! Vi ska vinna detta för våra barns skull för de förtjänar BÅDA sina föräldrar.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress