Lite av det som köptes till Mini igår, som jag skrev på Insta så tvivlar jag på att jag kommer få tillbaka de saker som jag packade med till gotland i slutet av mars (trots att min faster sa: se tll att skicka tillbaka detta till Denize, det är nog hela hennes garderob, varpå de svarade att de självklart skulle göra det och var så trevliga, så.  Istället påbörjades brottet egenmäktighet med barn, för det är vad det är ännu klarare nu, med tanke på att Socialen omedelbart lade ned orosanmälningen på mig som föräldder.  Om det saknas oro eller ett behov att "skydda sitt barn" - då är det snack om brott och inget annat.
Helt galet vad tiden har gått, det är så orättvist mot min dotter att vara ifrån sin mamma såhär länge och på det här sättet.  Men jag antar att det är precis vad de vill, de tänker egoistiskt och inte på vad barnet skulle vilja eller behöva.  Det är jäkligt sorgligt, jag vet att jag skriver om det dagligen... men jag förstår inte hur man kan göra såhär.  Stå och se på, när t ex två barn gråter ihop för att de inte vill lämna varandra - och samtidigt veta att det inte finns annat än lögner att gå på.
 Men angående kläder så är det ju givetvis synd, då barnkläder har varit MITT intresse - medan somliga andra kan klä henne i sådant som man själv känner  lite "hmpf" över.  Kläderna skall alltid vara lekvänliga.... men FINA! Jag tycker om när mina ungar ser välvårdade ut, vilket Emilia och Elian alltid gör.... och med tanke på att det oftast var jag som tog Elise till förskolan (förutom den veckan han jobbade sent) så, är det alltid jag som klätt henne.  Jag brukade lägga fram kläder kvällen innan.
Åh vad jag saknar att få snosa henne i nacken när hon är alldeles nyduschad och gosig, att få trösta henne när hon är ledsen, leka på hemmaplan utan stel stämning och en doft av hat och ilska i luften.  Att bara få var hennes MAMMA, klä henne, ge henne bra mat, ge henne social kontakt, återförena henne med de syskon hon avgudar.
 
Söndagar innebär så jäkla delade känslor.  Precis som jag skrev igår.  Jag saknar ju henne, mina advokat har skrvit till dom att Elise MÅSTE få träffa sin mamma oftare, att hon skall till förskolan mm... men inget lyssnas på förutom deras eget.  Pga "min problematik".  Det finns ingen sådan, jag sköter rubbet oproblematiskt och det ser ju först och främst Soc, sedan arbetsgivare och hela nätverket.
Jag vill leka med henne, busa, pussa och krama på henne och aldrig släppa taget.  Men de där 2 timmarna i den där lägenhet - det gör mig spyfärdig.  Det är himla himla absurt att det måste gå till så.
Förstår liksom inte varför? Varför skulle man inte kunna få vara ute? För att de själva inte orkar sitta utomhus i två timmar, eller liksom... nä jag förstår verkligen inte problemet.  Och det satte Elian rejält i kläm - då han ALDRIG tänker sätta fot inne hos dom igen.  Han känner sig lurad av de som sa att de brydde sig så mycket, att han och Emilia var lika mycket värda som Elise och så har de alla tre gjort såhår mot honom.  Han har svårt att hantera alla känslor, då det är SÅ jäkla mycket.  En blandning mellan chock och förvirring.  Och så hat och besvikelse, samtidigt som han inte förstår att den pappan som han såg - när de spelade spel tillsammans - kunde göra såhär mot honom, mot Elise, mot oss alla.  Det är ett enormt stort svek.
Men jag är stolt över honom med, precis som jag skrivit om Emilia.  Han kämpar, tänker positivt och upprepar bara att jag är den bästa mamman i världen och att han tycker synd om Elise som inte får vad de själva får.  Det enda jag kan göra är att lyssna, krama, trösta och peppa.
 
Idag ska han på kalas och sedan leka med en vän, så åker jag och Emilia in till Elise.
Puh.... vill bara att hon ska få det liv hon förtjänar NU och inte efter den 22:a maj.
Malin

Förstår att det antagligen inte är någon möjlighet, men försök ta med dig några av hennes kläder, dom lär väl ändå inte märka det om dom inte är intresserade. Kanske kan domen de får innefatta att de måste lämna tillbaka Elise och HENNES saker, dvs kläder?

Svar: Ja de gångerna jag har varit där så har hon varit klädd i helt andra kläder. Som jag ALDRIG skulle klä henne i. Så jag kan tycka att jag kan få tillbaka hennes fina kläder, som prio två efter att ha fått hem ELISE såklart 😔❤️
Denize

Sama

Nu vet jag inte om du tänker försöka få honom inför rätta för egenmäktighet med barn när allt det här är över (det viktigaste just nu är ju trots allt inte eventuella domar - utan att hon kommer HEM, får vara trygg med dem hon älskar), men kan de som hjälper honom att genomföra det också misstänkas för något? Finns det något typ "medhjälp till" eller så för egenmäktighet med barn? Tycker ju det känns precis lika sjukt att de stöttar/hjälper honom i det här...i alla fall på det sätt jag förstått det på dig som att de gör (nog för att de som föräldrar kanske tror på sin son om det han berättar om dig, men även om de utgår ifrån att han talar sanning hade de ju definitivt kunnat hjälpa till att ge Elise (och Elian och Emilia) en så bra tillvaro som möjligt under tiden!)

Hur som helst hoppas jag så att ni får en så grym dag det bara går med Elise idag! Hejar på er!

Alexia

Blir spyfärdig på ren svenska....varför är frågan man ställer sig men aldrig kommer att få svar på. Har varit med om detta själv
..pappan och tillika ex-make var ALDRIG intresserad, hotade med skilsmässa om jag ej gjorde abort...min dröm var barnet i min mage,min mening med livet...så jag vägrade...vi var fortfarande gifta..tog tillbaka orden och vi fortsatte..ville lämna x 100 pga psykisk misshandel...var ensam i graviditeten förlossningen och förberedde allt inför sonens ankomst...sedan tog han ut skilsmässa utan min vetskap..görfalskade min namnteckning...detta från att dagen innan ha varit drog och fröjd/pratat om fler barn till att nästa dag sticka och stämma mig på ensam vårdnad..har varit i rätten 20-tal ggr, socanmäld x flera pga olämplig förälder..kaööad psykiskt sjuk och missbrukare, aldrig druckit en droppe i mitt liv..har gått en 5.5 årig utbildning, prio 1 är min son son nu är 5 år..ajälv var han Aldrig intresserad av sin son, trodde jag skulle vara förkrossad och ej slutföra sista terminen av min utbildning...blev chockad såklart förkrossad pga "kärnfamiljen" men inte en droppe kom fram där och då..srällde mig upp och kämpade i rätten gick klarat min utbildning stod upp för min son men när allt var över så kollapsade jag och blev utmattad...har återhämtat mig.Kikar in på din blogg med blandade känslor...vill läsa att Elise är tillbaka, att familjen är återförenas och att ni kan fortsätta erat fantastiska äventyr tillsammans..du sätter ord på mina känslor..att titta in gör också att jag återupplever traumat av vårdnadstvist/separation och allt därtill...men det kommer att bli bra...jag lovar...allt löser sig även om märken under ens fötter försvinner pga saknaden till ens barn..håll ut snart Elise hemma men sin familj igen ❤❤❤❤❤

Svar: Tack för att du delade med dig, sådana här kommentarer gör så att man känner sig mindre ensam i det orättvisa helvete man går igenom. Elise och mina andra barn ska få rättvisa, nu är det bara några veckor kvar trots den ständiga orosklumpen i magen. Kram ❤️❤️❤️❤️
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress