Min frukost, lunch och middag idag.  Aptiten är lika med noll när magen är fylld av oro.  På kvällskvisten petar jag dock i mig fruktbitar och sparar det som blir över i en liten matlåda till nästkommande kväll.
OBS! Jag lagar givetvis mat till mina barn och de äter som dom skall - om nu någon skall försöka vända och vrida på mina ord - skulle inte ens förvåna mig längre!
Min mage är fylld av oro för min lilla flicka, det går inte en sekund utan att jag tänker på henne.  Jag känner mig liksom halv på något sätt.  Det är så fel, så fel, så fel.  Men jag har gjort och fortsätter att göra allt min advokat bett mig om.  Det är mycket arbete för mig, men ett enkelt fall för henne.  Men för varje dag som går så känns det som om bandet mellan mig och Elise försämras... att det bleknar... och det gör så förbannat jävla ont.  Jag vill inte missa, jag vill vara nära, hon får inte tro att jag struntar i henne... hon är ju förfasen MIN unge, jag blir galen inombords.  Men jag måste ha tålamod.  Jag tvingar mig själv att bita ihop.  Hålla huvudet högt.  Göra det jag skall.  Och tids nog så skall rätt bli RÄTT.  Jag måste tvinga bort dom där tankarna om mitt och Elise band.... jag måste bara vara stark.  Intala mig själv att hon kommer komma hem och se mamma som en självklarhet.  Jag HATAR att detta händer henne.  Det är fel, allt är fel och därför kommer jag fortsätta vara den som gör rätt.  För rätt skall vara rätt.
 
 
Elian valde ut detta för några dagar sedan.  Att Elise skulle få en tröja som matchar hans.  Aaaaahh mitt hjärta brister.  I morgon får jag i alla fall träffa henne, leka med henne, hålla i henne, känna hennes varma närvaro men så kommer hon inte lukta Elise.  Hon kommer lukta av dem.... av det hem där hon inte hör hemma.
Jag skall ta till vara på den dagen.  Ladda med så mycket kärlek jag bara kan så jag kan leva vidare en stund på det.
Umgänge.  Pfft.  Jag vill skrika - HÖGT! Det finns inget freakin' beslut.  Det är en - på riktigt - skrämmande person + familj som sitter och dikterar hur och när och var jag skall få träffa mitt barn.   Det nekas till och med Facetime-samtal, jag får inte höra min dotters röst - TROTS att familjerätten berättat för K att jag har rätt till det, varenda dag, när jag än vill.  Samma kvinna som pratade med mig, hade pratat med honom.  Men så blir jag nekad.
 
Som någon skrev.  Om det fanns skäl att vara orolig? Varför inte uppsyn över mig efter att jag blev utskriven? Varför lämnade han mig ensam i över en veckas tid i början av året? Varför lämnade han Elise här när han avslutade relationen och drog? Har jag upprepat mig många ggr? Troligtvis.  Men detta tar över hela min tankekraft.  Jag håller så god min inför barnen som jag bara kan... men de förstår, för de är precis lika ledsna/arga över att ha gått miste om sin lillasyster... och Emilia som är stor nog att förstå på riktigt - hon förstår ju mest som har bevittnat så mycket under detta tak.  Och sedan få reda på att de ljuger om mig OCH henne.
Det är förfärligt tragiskt.  Jag hoppas att de är kloka nog att förstå att det bästa för barnet är att samarbeta NU.
Det slår ju liksom tillbaka annars.  Och det vore tråkigt.
Egenmäktighet med barn - det är där vi har hamnat nu.  Och det är ett brott.
 
Godnatt.
Anonym

Från advokatsjokvist.se ”Den som skiljer, kvarhåller/undanhåller barnet från den andra föräldern utan grund riskerar att förlora vårdnaden om barnet även om hen inte kan bli dömd för egenmäktighet med barn. Även om den förälder som skiljer barnet från den andra föräldern gör det för att hen anser att det finns grund för att inte låta den andra föräldern träffa barnet är det inte alltid som domstolarna delar den inställningen. Grunden för att skilja ett barn från den andra föräldern måste alltid vara sakligt och ofta krävs att det finns en dom som styrker misshandel eller övergrepp. Det är många föräldrar som har blivit dömda för egenmäktighet med barn därför att de har varit övertygade om att barnet har utsatts för våld och övergrepp av den andra föräldern men inte kunnat bevisa att våld och övergrepp har ägt rum.”

Så ja, visst är det egenmäktighet med barn.

Anonym

För mig är det helt otroligt att en som är utbildad förskolelärare, och har varit chef för en förskola och borde veta hur illa ett barn far av denna otrygghet beter sig som hon gör. Kollar in här flera gånger per dag och hoppas på att det har fått en lösning och ett samarbete! Det hade ju varit det bästa för Elise! Styrkekramar till er alla fyra!

Svar: Ja det är helt obegripligt. Jag fick MÅNGA sms där det trycktes på om hur viktigt det var med kontinuitet på förskolan. Annars skulle vi få börja om. Så tråkigt.... kram!
Denize

Anonym

Kanske en konstig fråga, jag skuldbelägger inte dig men jag vill bara förstå eftersom jag får inte riktigt ihop pusselbitarna. Jag minns då den tiden du berättade på Instagram att du hade kraschat och att det var K som räddade dig i det hela, utan honom skulle du inte klarat dig. Var det någon slags manipuleringstid då du tappade bort dig själv och glömde att du hade styrka och är en människa?, var det K som fick dig att förändras och att du mådde sämre fast du inte förstod då att det var han eftersom du var hjärntvättad?. För det som är konstigt att nu är han som ett monster, helt annorlunda än vad du beskrev honom då?. Var det sant det du sa då eller sa du det för du ville dölja det som vi alla märker idag hur han har behandlat dig och din familj. Du, jag står på er sida. <3 kram

Svar: Jag har varit helt manipulerad och kontrollerad. Min självkänsla slogs sönder i bitar. Sen ville jag att allt skulle vara frid och fröjd och så lugnt som möjligt i hemmet för barnens skull... de har fått se/höra tillräckligt. Jag vill få hem Elise och leva i lugn och ro och trygghet. Kram!
Denize

Anonym

Tänkte på en till grej..
Den dagen Elise är stor nog att få veta vad som hände, hur tror pappan, farmorn mfl att Elise kommer se på dom? Hade jag fått veta att min farmor/mormor samt en av mina föräldrar åkerit och hämtat mig utan lovoch hållit mig borta från mitt hem, hittat på sjuka lögner om min förälder som varit den som stått mig närmast, samt mitt syskon, allt för att hålla mig ifrån mitt hem och förälder som jag älskar över allt...då hade jag aldrig kunnat lita på farmorn/mormor och den föräldern och förmodligen själv valt att inte ha kontakt med den föräldern när jag själv fick bestämma... men så långt har de förstås inte tänkt, dom har ju bara utgått ifrån sig själva, vad dom villo och behöver. Men det kommer bli deras största misstag som de kommer få ångra djupt..

Svar: Japp. Som jag skrev på insta häromdagen "be careful, the ego destroys". Jag hoppas att de är kloka nog att göra det som är bäst för Elise så snabbt som möjligt.
Denize

Anonym

Som granne vill jag säga att väggarna är tunna å ert köksfönster stort å tydligt. Jag har länge hört å sett vad som förekommit i ditt hem. Nu har det vart tyst många veckor. Jag hoppas att din advokat får hem Elise å att jag då kan sova gott om natterna. Från ett vittne. E-postadress finnnes. Styrkerkramr från närheten

Moa

Att bara få ha övervakat umgänge med ett barn man är vårdnadshavare till låter så sjukt... Som det är nu känns det snarare som att de som skulle behöva ha övervakat umgänge är familjen som tar bort ett barn och vägrar låta henne träffa sin mamma 😡 Hoppas det här löser sig snart och att hon kan komma hem ❤️

Svar: ❤️
Denize

Charlotte

Hej Denize, har följt dig sedan ElIan föddes men inte skrivit något tidigare. Du har varit och ÄR en fantastisk mamma till dina barn, det kan ingen ta ifrån dig. Läser här varje dag och mår lika dåligt varje gång över hur Elises pappa med familj agerar. Men jag är övertygad att allt löser sig eftersom du är den bästa föräldern till Elise ❤. Kram

Anonym

Det känns ju som att han borde förlora vårdnaden rätt omgående. Nu vet jag iofs inte vad din advokat har för plan. Borde vara riskfyllt att lämna elise till honom i framtiden också. Kommer han lämna tillbaka henne? Det är så sjukt så jag tror inte det är sant. Farmor verkar tro hon är mamma. Det kommer lösa sig <3

Anonym

Åh vad mitt hjärta gör ont när jag tänker på dig och dina barn! <3 Hoppas att den här processen går snabbt så att du snart får hem din lilla tjej igen. Håll ut så kommer det snart bli bra, det är jag säker på!! Måste kännas sjukt jobbigt att vara tvungen att gå ifrån Elise idag...usch fattar inte hur dom kan utsätta dig/er för detta! Kämpa på. Kram från en bloggläsare från lång tid tillbaka

Veronica

Jag sitter här helt stum. Alltså HELT stum! Jag följde dig under din graviditet med Elise eftersom jag själv var gravid och fick vår dotter i januari 2017. Mitt hjärta brister när jag tänker på vad du går igenom. Om någon skulle ta min dotter ifrån mig. Jag hade gått bärsärkagång, inte vetat var jag skulle ta vägen. Kaos och panik. Jag är imponerad av hur rationellt du går tillväga och jag håller alla tummar och tår för att allt går väl för er. Att när allt detta är över står du med ensam vårdnad, även om Elise behöver både en mamma och pappa verkar inte den här pappan vara den pappan hon behöver. Man gör inte såhär mot ett så litet barn! HEJA DIG! HEJA DIN FAMILJ! Kämpa Denize, ni fixar det här, det här också! <3

Anonym

Detta kommer lösa sig till det bästa. Jag tror du kommer att få ensam vårdnad efter det här.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress