Kunde inte ha sagt det bättre själv!
 
Fredagskvällen är här, Emilia sover hos sin bästavän och jag och Elian ska äta hämtmat i soffan.  Ja, det är ju det där med min aptit, det är lite sisådär, men jag beställde mozzarella sticks - så de ska nog gå ned!
 
Jag håller på och skriver mitt inlägg angående mitt förflutna, mitt bagage och anledningen till min dåvarande psykiska ohälsa.  Men det kommer nästan bli en bok, haha, det tar sin tid.  Så när jag väl publicerar så är det lååååång läsning.  Men det är ett viktigt ämne att ta upp, det ska inte vara tabubelagt på något sätt.  Blir man sjuk så blir man.  K fick lunginflammation i vintras.  Jag blev sjuk i höstas. Same - same.  Sjukdom som sjukdom.  Det finns inget att skämmas över.
 
Utöver det så har media börjat höra av sig till mig angående min orättvisa situation, att det får gå till såhär, att det är lagligt att ta en 1,5-åring ifrån sitt hem, sin mamma, sina syskon, sin förskola och vardag helt utan anledning.  För jag kan verkligen svära på heder och samvete att det inte finns en enda anledning för mig att inte kunna ta hand om mitt tredje barn.  Det är ganska uppenbart, då jag lyckas få vardagen att rulla på i vanlig ordning, sköter om mina andra barn och står stadigt på benen trots att de försöker bevisa att jag är instabil och olämplig.  De kan trycka på ömma punkter, men jag är alldeles för stark för att knäckas igen.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta ställning till att media vill dela med sig av min historia.  Kanske när mardrömmen är över och Elise får det liv hon förtjänar.  Men samtidigt vill jag ju få min röst hörd, att svenska folket inser vad som kan ske trots att man har gemensam vårdnad över ett barn, är friskförklarad, har ensam vårdnad över två andra välfungerande och välvårdade barn.  Att det får gå till såhär, att ena föräldern kan diktera villkor som är helt absurda.  Men vi befinner oss i laglösa Sverige.  Vad tycker ni?
 
Ha en trevlig fredagskväll.
Nu räknar jag ned timmarna tills jag får träffa min dotter igen. Tyvärr inte utomhus, så då vågar inte barnen följa med men SOM de saknar sin lillasyster.  Stackars, fina barn... snart är detta över!
Karin

Ta råd av din advokat ang media. Inget får gå fel nu. Kämpa på duktiga du och njut av din lilla dotter i morgon ❤

Svar: Nej jag tror att jag avvaktar. Det är bara några veckor kvar. Jag har gjort allt rätt, även om jag skulle vilja agera annorlunda - men jag är inte egoisten. Jag tänker på Elise bästa långsiktigt ❤️
Denize

Jenny

Hej 🙂 är jättesvårt att veta hur man ska göra,visst får man upp ögonen och kanske mer respons (kanske inte bara positivt utan även negativ) av att dra in media, lite även av att blogga så öppet om detta, inge illa menat, förstår så väl att man bara vill "sätta dit honom"- få en lösning på helvetet som är just nu och få sagt sin version av allt. Men det är helt upp till dig, men saker kan lätt vändas mot en av det man säger och går ut med,även om det är ens egen sida av det hela. Jag skulle nog vara lite försiktig och ta det lugnt med att nå ut med detta tills det lugnat sig lite och förhoppningsvis en lösning funnen, om inte det går, så är det kanske media är nästa steg. Även just för hela sin familjs skull, när barn är inblandade. Har följt dig länge och tycker du verkar vara en jättebra mamma och hoppas verkligen att denna vidriga situation blir bra,att ni fyra får vara en familj igen. Från en annan som sett hur en person snabbt kan ändras till något som blir en mardröm. Lycka till med allt och komihåg att det är din sida /tankar som betyder, fortsätt vara stark!

Svar: Det skulle inte vara för att ”sätta dit honom”. Bara förklara hur saker kan ske när man har gemensam vårdnad, att ena kan styra och ställa med pekpinnen helt utan anledning.
Men som jag svarade tidigare så kommer jag avvakta. Min historia kommer komma fram en dag. Men nu fokuserar jag bara på barnens bästa ❤️
Denize

Anonym

Jag har precis läst ut bok som handlar om detta. Kampen om ett barn heter den. Hennes situation var precis som din. Man blir så arg att det kan gå till så i Sverige. Ta hjälp av media om det behöva. Låt inte K vinna detta.

Anonym

Lagarna är inte bra... jag har en väninna i spanien som blev bjuden på spa av sin man. När hon kom hade han flytt landet med deras gemensamma barn. Enligt spansk lag räknades det inte som kidnappning för barnet var med sin pappa. Han använde sedan barnet för att pressa mamman att flytta tillbaka till deras hemland. Märk då att de var engelsmän. I och med att Spanien inte ansåg det vara ett brott så efterlystes han aldrig. Hon flyttade hem igen, skilde sig och kämpar nu för ensam vårdnad. Han anses fortfarande inte ha utfört ett brott.

Svar: Det är ju HELT sjukt!
Denize

Moa

Det känns som att det bästa kan vara att avvakta tills allt är löst (förutsatt ATT det löser sig men med tanke på vad de går på skulle det kännas osannolikt att han får rätt) eftersom det annars är risk att det vänds emot dig i rätten. Men sedan skulle det ändå vara bra att folk får upp ögonen på vad som faktiskt kan ske i Sverige i en situation när man har gemensam vårdnad. Att den andra partern (och föräldrarna...) i princip kan bestämma hej vilt hur umgänget ska se ut när de hämtat barnet, vilket är helt sjukt.

Svar: Precis, det är bara det jag vill förmedla... vad som kan ske trots att man har gemensam vårdnad. Jag var villig att samarbeta sedan dag ett, sträckte ut handen och föreslog olika sätt att "dela på henne". Men han vill inte samarbeta pga falska grunder - och då är det lagligt att barnet går miste om sin mamma. Men som skrivet, så avvaktar jag. Jag vill bara att andra föräldrar/blivande föräldrar är medvetna om hur saker får gå till i detta landet.
Denize

Sanna

Blir så ledsen å dina vägnar. Fattar verkligen inte hur man kan göra så mot någon annan,och hur man kan utsätta sin dotter för detta. Du är så stark som kämpar som fan men ändå håller dig lugn. Det kommer komma en dag då Elise blir stor och förstår vad han utsatt henne och dig för. Och då kommrt han förlora så jävla mkt. Och hans föräldrar som också är med på dessa galenskaper, förstår verkligen inte vad felet är med dessa människor. Men snälla Denize gå aldrig dit själv. Dom verkar vara väldigt otäcka, och man vet aldrig vad de kan få för sig att göra. Du verkar vara en helt fantastisk mamma. Beundrar dig fina du. Och glöm aldrig en sak, dom kommer aldrig någonsin vinna. Jag tror på karma.

Svar: Kan bara instämma. Nej då, jag hade blivit ombedd av både polis, advokat mfl att jag inte FÅR gå själv. Så därför löste det sig och min farbror får följa med imorgon. Tack för dina ord! Karma tror jag också definitivt på.
Denize

Anonym

Jag går igenom exakt samma. En vårdnadstvist där pappan använder sig av att jag HAFT en psykisk ohälsa. Jag är friskförklarad med han bryr sig inte utan driver på. Tror han driver tvisten utifrån bitterhet och makten. Ett försök att ha kontroll över mig genom vårt barn. Påstår också att jag inte skulle vara en lämplig mamma pga min historik.
Sen att jag inte är samma människa längre skiter han i. Han vill bara vinna en tvist och bestämma över vårt barn helt själv.
Han vill att hon bara ska få träffa mig varannan helg. Vem gör så? Hade jag på något vis varit olämplig men jag är långt ifrån det. Har ett stabilt och fint liv, är en fin mamma till mina barn (har en stor tjej jag haft ensam vårdnad om sedan tidigare). Känns overkligt alltihop. Jag är helt ensam i denna kamp, har inga föräldrar/syskon/släktingar som finns där vid min sida. Fina vänner dock som vet att denna kamp han för är helt uppåt väggarna. Han tänker inte på vårt barn utan helt ifrån sig själv.
Dock smärtar det att människan jag va gift med kan göra så här. Anklaga mig för att vara olämplig som mamma och driva denna process för att straffa mig å det värsta straffet....ja det är att förlora mitt barn till en narcissist.

Svar: Vissa män har den tendensen, att tänka på sig själv före barnens bästa! Och jag håller med, mannen som jag levde med tog på sig mycket av skulden till att jag blev utbränd, han påpekade flera ggr att det inte var mitt fel - och NU använder han det emot mig. Vidrigt! Jag önskar dig all lycka! Kram på dig
Denize

Malin

Hela den här historian är så sjuk att jag inte vet vart jag ska börja. Har tänkt kommentera en miljon gånger men jag vet knappt vad jag ska säga för jag blir så arg! Jag är själv mamma till en liten grabb som snart fyller 1 år, och genom att läsa din historia blir jag livrädd att samma sak ska hända mig trots att jag vet att vi lever olika liv och att våra män inte är samma. Jag blir bara så rädd eftersom du inte gjort något fel och ändå blir utsatt för detta hemska! Jag har läst din blogg sedan ni bodde i Spanien och har verkligen sett upp till dig när du varit ensamstående och blev så lycklig när du hittat "den rätta". Tänk så knäppt och fel allt kan bli, och att din lilla tjej ska hamna i kläm på grund av vuxna idioter som inte kan bete sig som människor och ta ansvar. Självklart ska ju hon ha rätt till båda sina föräldrar, men jag hoppas verkligen att du får ensam vårdnad och att hennes pappas och hans familj inte får vara en del av hennes liv. Dom sätter henne i fara och då finns det inte någon umgängesrätt, åtminstone inte enligt mig. Vem säger att dom inte skulle kunna kidnappa henne i framtiden liksom? När hon är vuxen kan hon ju absolut få bestämma mig, men han och hans familj verkar rent utan farliga och det är sjukt att hon ska behöva vara där, eller ens träffa dom!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress