Jag kan inte tacka nog för det fina stödet ni visar, både här och på min Instagram.  Jag sätter mig alltid när det blir lugn och ro och läser igenom allt och svarar på det mesta jag kan.  Ni är fantastiska!
 
Här hemma håller vi ihop, starka, stadiga - såsom på bilden.  Syskonen som håller hårt i varann - lika hårt skulle de ha hållit i Elise om hon fick vara med.
Jag har träffat min advokat idag och som tur är så har jag verkligen anlitat en människa som VET vad hon gör och jag har aldrig känt mig tryggare.  Hon hade allt hon behövde inom fem minuter och jag försökte komma med mer men hon stoppade mig hela tiden och sa att hon hade allt svart på vitt redan.  Bevis är bevis.  Men så ville jag ju att hon skulle veta flera saker och så stoppade hon mig återigen, tog tag i min hand - och sa det enda jag behövde höra! (vilket jag såklart inte skriver här och nu).
Men det är ju så som jag skrivit på insta, lögner kan ljugas ihop - men sanningen kommer ALLTID fram!
 
På onsdag är det "umgänge" med Elise som gäller.  Jag saknar ihjäl mig efter att få hålla min dotter i min famn.  Barnet som jag burit på - inuti mig och sedan på utsidan.  För det mesta helt själv, hennes första år.  Min dotter, mina barns syskon.  SOM jag bara vill höra hennes skratt och få de mysiga ingosningarna som hon gör i famnen.
 
 
Något bekymrar mig bara och det är att hon, samma dag, har tid för vaccination på BVC.  Vi har skjutit upp den tiden många gånger då Elise varit förkyld etc... och nu är det verkligen dags.  Hon kommer få både 12- och 18månaders sprutorna.  Men så är det i samband med att jag skall ha "umgänge" i en park i innerstan.
Om jag har fått något svar angående detta? Eh... vad tror ni själva? Är extremt orolig.  Jag lever hela tiden med en orosklump i magen av att vara ifrån min dotter.  Att någon annan släkting verkar tagit över min mammaroll och tagit ifrån henne från den förskola som hon precis skolats in i.  Det värker inom mig - på riktigt, jag förstår inte hur svårt det kan vara att kommunicera om ett gemensamt barn? När det gäller hennes hälsa? Jag blir mörkrädd.
MEN jag tar det med min advokat i morgon och så får vi se hur vi får gå till väga.  För det här med umgänge, det är egentligen inte giltigt.  Inget beslut har fattats.  JAG är mamma - och ni är många som undrar varför jag inte bara hämtar henne? Och det finns anledningar till det.  Ett: jag skulle aldrig bli insläppt, de svarar varken på samtal eller sms.  Två: jag vill att allt går rätt till, att jag visar att jag samarbetar och tre: när Elise väl kommer hem så vill jag att hon gör det på ett tryggt och lugnt sätt.  Inget gap och skrik från släktingar som egentligen inte har med fallet att göra.  MEN jag tänker på min dotters bästa.  Jag verkar vara den enda som gör det just nu.  Jag går med på villkoren just nu.  Jag ger inte upp min dotter, ABSOLUT INTE.  Jag har bara riktlinjer att följa som kommer gynna både mig och Elise.  Hon skall inte utsättas för några fler trauman! Detta som det är, är skadligt nog.  Det knyter sig i magen.  Men som sagt, jag står stadigt! Litar fullkomligt på den advokaten som jag anlitat och som högprioriterar det här fallet.  För det är ju så, det är en extremt utsatt situation.
En 1,5-åring får inte ha kontakt med sin mamma pga någon annans åsikter (!?), får bara vistas utomhus med mamma i en park, den mamma som var gravid, födde fram flickan och gjorde mer eller mindre allt första året - rycktes upp och ifrån sin vardag i sitt hem med rutiner och förskola, syskon och allt som hör till.  Det är skadligt mot ett så litet barn.  Men nu är det som det är, så länge jag får träffa Elise på onsdag så kommer jag leva på det en stund till.  Jag vill bara ha henne nära, höra henne prata, höra henne skratta.... jag vill bara fånga upp henne i min famn.
 
Det är svårt.  Det är oerhört svårt att vara mamma på heltid till två barn när ett barn fattas.  Jag är trebarnsmamma.  Jag kommer liksom aldrig till ro med det och det förstår ni säkert allihopa.  Men en långsiktig plan finns och jag VET att Elise kommer få det som är bäst för henne i slutändan.  Barnen skall prioriteras och sättas i förstahand och jag bokstavligen KRÄKS på föräldrar som inte tänker och gör likadant.  Sorry, men var tvungen att säga det! Barnets bästa går före ens egna egoistiska tankar.  Som jag skrev för längesen, jag hade liksom accepterat att "missa halva hennes liv" då K lämnade mig.  Den dagen han lämnade mig så sa han att "jag hoppas att vi kan vara vänner, för vi har ju lilla Elise ihop".  Jahopp? Så gick det med det.  Han är inte ens anträffbar och vad jag vet, så är han säkerligen inte ens med vår dotter.  Inte vad jag fått se eller höra i alla fall.
 
Huuuur som helst, nu skall jag lägga mig här bredvid min stora dotter i soffan och försöka se på en serie.  Komma till ro, ladda batterierna efter den sömnlösa natten och långa dagen.  Jag har mycket att reda ut i huvudet, mycket att klura på.  MEN om någon varit i en liknande situation som min, som förstår mig, maila snälla denize.eastman@hotmail.com och uppge instagram-namn eller något.  Jag har en sak att bolla och jag velar och velar och velar....
 
GODNATT fina ni!
 
 
Elise, mammas Elise.... 
Anonym

Kram fina du!
Snart är hon hemma, men också fått känslan av att farmor tagit över din roll, och det var bland det sjukaste jag har hört att ni ska ses utomhus och övervakat. Blir på riktigt mörkrädd!
Hade allt varit som vanligt hade jag yrkat på gemensam vårdnad, men i ditt fall hade jag försökt få enskild vårdnad för att undvika framtida problem. Umgänge kan han ju ha men utan möjlighet att fatta beslut runt henne för det går ju uppenbarligen inte så bra för dom?!

Svar: Nej precis, det saknas kommunikation och samarbete. Lönlöst och extremt oroväckande för mig som mamma.
Denize

Erika

Det gör så fruktansvärt ont i magen. Ont i hjärtat av att läsa det du skriver. Och då är det ju inte ens i närheten av hur det känns för dig. Såklart. Måtte denna mardröm få ett snabbt slut för dig. För er ❤️❤️❤️❤️ Som du säger. Sanningen kommer att segra 👊🏻

Anonym

Beundrar dig för hur du kan vara så lugn! Men du gör ju helt rätt. Min spontana tanke är att jag skulle storma dit och hämta mitt barn och gå all Bananas... Men det gynnar ju ingen i en sån här situation 😔 håll ut!!!! Mycket märkligt hur dom beter sig. Tror dom att du är farlig eller?

Svar: haha, ja de yrkade på att jag är olämplig pga vissa grunder - som jag lade fram bevis på idag, så de har faktiskt inget att komma med. Inget alls.
Denize

Anonym

Så sorgligt 😢 hoppas hon får komma hem så fort det bara går ❤ och jag hoppas att det blir någon konsekvens för dom som utsatt både dig och dina tre barn för detta. Hoppas dom skäms
och inser hur otroligt puckat och egoistiskt dom betett/beter sig.

Anonym

Tårarna har runnit senaste dagarna när jag varit inne och läst här... jag lider med dig. Snart är hon hemma hos dej igen.❤️ Med dina sunda och mogna tankar finns inget som kommer ta Elise ifrån dej. Kram från Småland

Malin

Alltså man blir ju mörkrädd av hur människor beter sig. Hur kan pappans familj anse sig ha ensam rätt till Elise när ni har delad vårdnad? Det är ju bara sjukt. Med tanke på det du skrivit så hoppas jag verkligen att du får ensam vårdnad för henne för det låter verkligen som att det här kan gå åt helvete annars, farmorn verkar ju inte klok så vem vet vad som kommer näst! Att Elise ska få ha både sin mamma och sin pappa är ju självklart så länge hon mår bra av att träffa pappa, men inte vad gäller beslut angående hennes hälsa eller om hon riskerar att kidnappas av pappans familj, då är det inte längre för hennes bästa! Jag som mamma till en 1 åring kan ju helt känslomässigt säga att hennes pappas familj verkar rent av vara skadlig för henne då de verkar manipulera och ljuga vilket inte är tryggt för ett barn. Så mitt mammahjärta önskar verkligen att du får ensam vårdnad, övervakade träffar mellan Elise och hennes pappa, kontaktförbud för pappans familj då de verkar vara dem som har kidnappat henne och inte tänker, kommunicerar eller sammarbeta för hennes bästa. Man rycker inte ett barn från familj på det sättet de valt att göra. Man gör bara inte så!

Anonym

Jag blir så ledsen när jag läser att din fina lilla dotter får illa på detta viset på grund av annans egoism. Hur kan man sova gott om natten när man berövat sitt egna barn dess trygghet? Jag hoppas du får hem din dotter snarast! Det värker i mitt hjärta och jag får en sådan klump i magen av att läsa det som du går igenom. En förälders mardröm. Du verkar vara en fruktansvärt stark människa och en helt enastående mamma.

eg

Beklagar verkligen! Hoppas allt ordnar upp sig med tiden.

Anonym

Sänder dig massa styrkekramar. Jag har följt dig till och från sen du var gravid med Elian och jag kan inte se något annat än en fantastisk fin mamma som gör allt för sina barn ❤️ jag kan inte föreställa mig vad du går igenom men tanken på att inte få ha mina barn hos mig ger mig en liten känsla av vad du går igenom. Fortsätt kämpa och ge dig inte, du är en fantastisk mamma och det ska ingen få ta ifrån dig och ingen ska få ta Elise ifrån sin mamma och sina syskon.

Linn

Håller med i det fler sagt, att jag hoppas också du får ensam vårdnad med tanke på hur svårt han och hans familj (som inte har något med detta att göra egentligen) har det med att kunna samarbeta.
Jag tror dom missat en väldigt viktig punkt som är att föräldrar har inte rätt till sina barn utan det är barnet som har rätt till sina föräldrar. Om dom är oroliga, varför tog han inte Elise för ett halvår sedan då du mådde dåligt, utan gör det nu istället när du mår bra och är frisk. Hade du övervakat umgänge av honom när du var ”sjuk” ? Eller var inte han på jobbet?
Och jag som också följt dig i många år vet ju att barnen alltid bott hos dig och du har klarat det galant i alla år, konstigt att du börjat må sämre när du levde med honom och Emilia tyckt det var jobbigt hemma... det kanske mer beror på hans beteende.
Det finns inget tvivel i att du inte är en bra mamma, det är bara svammel! Jag tror att han och framförallt farmorn som jag tror äger mkt ansvar i detta, är rädda att det ska bli som med Elian och Emilia som inte har kontakt med sina pappor, därför vill dom ta henne och ”skydda” henne från det och tar till alla medel. Tror därför det bästa är om du får ensam vårdnad. Eftersom du varit tydlig med varannan vecka och visat att du vill samarbeta, men att beslut ska fattas av dig. Dom verkar ju ha en tendens att hellre vilja sätta käppar i hjulen än att samarbeta.

Svar: Kan bara instämma. Jag var villig att samarbeta från första början, gav flertalet olika förslag och tjatade om att reda ut allt och komma med en långsiktig plan. Han hade den möjligheten... synd att han inte tog den.
Denize

Linn

Vill även säga att varken dom eller deras ombud kan bestämma att du bara får träffa henne övervakat i en park. Det är inget domslut utan deras påhitt, men det vet du ju redan. Tycker det är stort av dig att du biter ihop och visar att du faktiskt är den enda som sätter Elise i första rum och inte bara går och tar henne utan att komma överens med andra föräldern.
Sanningen kommer alltid fram, och rätt kommer att bli rätt. Kram!

Svar: Jag vet. Min advokat sa redan när vi sågs att jag kan gå och hämta henne NU, farföräldrar har inga rättigheter. MEN återigen, jag har den bästa advokaten och jag vet hur jag kommer komma segrande ur detta. Jag måste ha tålamod, trots att det knyter sig i magen när det verkar som om en viss person vill ta över min mammaroll! USCH!
Denize

Susanne

Det låte så konstigt för hur kan farmor behålla dottern och neka dig att träffa henne. Och att du sedan bara får träffa henne i en park med tillsyn för att farmor bestämt det låter helt skumt. Det finns väl inget domstolsbeslut på detta? Det är väl bara och åka till farmor och hämta hem dottern om inte annat med polis. Jag förstår att du vill göra allt rätt och i lugn och ro men är du helt säker på att dottern har det bra hos farmor? Hela familjen verkar ju vara helt rubbad och det hade oroat mig mer.

Svar: Nej jag är extremt orolig. Men jag vet vad jag gör, jag kan av förståeliga skäl inte skriva om det nu. Det finns INGET beslut, det är helt enkelt dom som sitter och tycker att de kan diktera över hur jag får träffa Elise. Men det håller inte i längden och tyvärr förlorar man mycket på att inte samarbeta. Jag håller huvudet högt, som sagt... jag har en GRYM advokat. Men ja, egentligen så får jag ju vandra dit i morgon och ta hem min flicka. Dock kommer det bli ett jävla hysteriskt liv och jag vill inte skrämma Elise. Återigen, jag är den ENDA som tänker på hennes förbaskade bästa. Alla myndigheter som behövs är nu inkopplade.
Denize

Tessan

Åh, jag gråter för din skull och känner mig helt tom i hjärtat! Hur kan det få gå till såhär?
Jag har läst din blogg sedan Emilia var några år gammal och ar alltid förundrats över din styrka. Du kommer klara det här också och din lilla tjej kommer snart vara där hon hör hemma ❤
Tänker på dig och skickar massor av kramar och styrka ❤


Emilia

Det är så sjukt allting! Det här är på riktigt. Det här är en riktig människas liv. DITT liv. Det är så absurt så man får liksom inte ihop det. Det är inte ens ett filmmanus.. Och ändå har jag haft mycket problem med mina barns pappa, men det här! Jag har följt det här, kommenterat.. Jag beundrar din styrka. Har alltid gjort.

Har följt dig till och från sen Emilia var liten.

Väntar och längrat såå på inlägget att allt är löst, ditt mini E utom fara, er lilla familj återförenade och att mardrömnen är över. Och att du (ni) sedan får ett kick ass grymt liv med världens ALL lycka, precis som DU förtjänar! <3

Svar: Fina du, tack! Vi väntar och längtar också... vi tre står starkt och stadigt ihop och INGEN skall få ta min mammaroll ifrån mig. Snart måste vi få vakna upp ur denna hemska mardröm. Sedan ser jag ljust på framtiden. För jag är fri, äntligen är vi fria och när minsta E är utom fara/skada (allt vad min advokat säger) - då kommer jag pusta ut. Och jag tror definitivt på karma. KRAM
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress