(null)

Fick ett intressant brev idag.  Ett brev där två brottslingar berättade om vad jag gör och hur mina barn har det.  Det var ju väldigt uppfriskande att läsa, då jag själv inte visste om det. Tänk att andra människor (som inte känner varken mig eller mina barn) vet mer om oss än vad vi själva gör.  Mycket intressant! Hur kan det komma sig? Vilket löjligt skämt! Självklart togs det inte på allvar då jag har lite bevis och fakta på min sida och faktiskt VET vem jag är, vad jag gör och hur mina barn lever.
Men att medvetet vilja förstöra för tre barn, hur? Varför? Vad vinner de på det? Och sedan som vanligt inte stå för något heller.

Kära läsare, jag är så leds enda in i benmärgen över att folk kan vara som dom är.  Människor som inte har med mig eller mina stackars barn att göra men vill sabotera... som om de inte haft det tillräckligt tufft tidigare.  Jag inser att jag aldrig kommer få en förklaring, men jag kommer alltid undra vad de kände att de vann på det.  Att tala om för en myndighet hur vi är och lever - när de inte känner oss, eller ens vill det.
Det jag stör mig på mest är att sådana här människor kan hitta på hemska saker och sedan inte kunna prata, inte förklara såsom vuxna gör: man svarar i telefon och reder ut alla konflikter som kan uppstå MEN att skriva till en 14-åring som såklart blev jätteledsen och arg över det som kom, henne kunde de skriva lögner till och mogen och klok som min dotter är så undrade hon varför de inte kunde ta det med mamman - som hon och hennes syskon älskar - istället, för de kunde skriva på ett "vuxet vis". Hur vuxet är det att prata med ett barn som undrar varför dom ljuger och vill förstöra för henne? Men så avslutar den "vuxna" med "låt oss vara".  Nog för att hon är i tidiga tonåren, men hon är ett barn.  Jag hade aldrig gjort så.  
(Ett annat barn ville t ex ivrigt följa mig på en social kanal, skrev flera gånger och bad om det, jag svarade först inte för att det inte kändes som mitt ansvar - men jag bad denne till sist att fråga sina föräldrar först.)
Hur som helst så fick min dotter tråkigt nog se detta brevet, när jag gör allt för att skydda dom - då annat har blivit uppläst för dom på möte förut och det verkligen sårade dom
Det börjar bli för mycket.  Men allt är dokumenterat från början till start, så barnen kan se i vuxen ålder att jag faktiskt gjorde det jag kunde.  Att det som jag beskylls för inte stämmer.  Visst kan jag bli arg för jag vill inte att barnen går igenom samma sak igen: att ljugas om.  Det har redan skett och sker.  Men så länge sanningen finns och myndigheten inte trodde på det så ska jag inte behöva bry mig.
 
Men mitt tålamod börjar ta slut, så låt de oskyldiga stackars barnen vara.  Låt dom få ro, låt dom få må bra, som sagt människorna känner inte oss, de har ingen aning om vem eller hur jag är och vet definitivt inte hur mina barn har det eller hur de är.  Som tur är så är de tillräckligt trygga och min dotter tillräckligt stark för att stå emot vuxna människor som ljuger om henne igen.  Vilket hon inte ska behöva, såklart.

Jag kommer bara aldrig förstå hur människor kan påstå saker, hemska saker, när de inte känner oss? 
För mig är det väldigt underligt.  Som sagt så är det intressant att få veta saker om mig och vårt liv som VI inte ens visste = inte sant.

Jag hoppas att de låter barnen vara någon gång.

Jag sjunker inte till eran nivå.  
Mina barn har det bra med mig, som är uppenbart - alla runt oss vet det, myndigheten vet det.  Men det finns föräldrar som är värre.  Häromdagen fick jag t ex säga åt ett barn ute på skarpen (delade åsikter om folk som tycker att det är okej att säga åt andras barn eller inte, men om mina var elaka så hade jag velat att någon sa ifrån och sedan tog det med mig) men hur som helst så har detta barnet (som inte har med inlägget eller personerna att göra) länge vistats på våran gård, använt ett grovt språk (hon är bara något år äldre än Elian), hon säger fruktansvärda saker, beter sig illa och när hon till sist plågade min katt och Elian berättade att lillasystern rymde från skolan utan att föräldrarna brydde sig så polisen fick många gånger ingripa.  Då förstår man att det egentligen inte är barnets fel - utan föräldrarnas.  Det är deras ansvar att sköta om sina barn, lära dom rätt och fel, sätta gränser men främst BRY sig.  Varför skaffar man ens barn om man inte bryr sig?
Jag kanske kom av mig lite.  Men det jag vill få fram är att jag är en engagerad förälder som älskar mina barn, de kan göra mig gråhårig emellanåt men jag tar hand om dom.  Jag skulle göra vad som helst för deras bästa! Jag tar mitt ansvar.  Sen finns det föräldrar som inte vill, eller som inte kan.  Det är sådana barn som behöver hjälpas.
Det är märkligt att dessa barn (som förmodligen har det jättejobbigt hemma) tvingas växa upp under sådana förutsättningar.  Medan jag som alltid varit den bästa mamman jag bara kan... även om jag - precis som andra - begår misstag, blir sjuk, får ta mig över och förbi motgångar, hantera vissa trotsåldrar, ansvara över deras materiella, överösa med kärlek och trygghet, få en stadig vardag att funka  osv osv osv...  men en sån som jag ifrågasätts? Jag ser så många barn här, Emilia berättar om många, Elian berättar om många... som verkligen har det jobbigt hemma.  Som saknar kärleksfulla föräldrar.  Men de rörs inte alltid, förutom någon som till slut hamnade på behandlingshem.  Tragiskt.  Så i min värld är detta vansinne.  Men det är återigen tur att myndigheten saknade oro i våras och fortfarande saknar oro.  Finns inga skäl.




Sara

Sjuka människor. Människor som uppenbarligen inte mår bra eftersom dem måste hävda sig och lägga energi på andra människor istället. Säger bara karma...

Emilia

Tom på ord. Att det aldrig tar sluuut?! Vill mest bara skicka kramar till er. 💚💛🧡💜 Det här måste få ett slut nu!

Svar: Nej, det är helt otroligt..... när man tror att det är som värst så blir det värre. Men någon gång vänder det och det är fasen dags snart! Kram!
Denize

Anonym

Hej, vad är det för människor som vill dig och barnen illa hela tiden. Fruktansvärt det måste handla om avundsjuka, den värsta sjukdomen. Stå på dig och kämpa på det många som stödjer dig💕

Svar: Jag kan bara instämma, det skriker och har skrikit avundsjuka enda sedan 2011-2012 och det är typiskt svenskt. Jag förstår mig inte på människor som måste försöka trycka ned andra människor, de verkar må bättre av det. Synd bara att de inte kan hålla sig till sanningen och att barnen är de som såras mest på vägen! Tack, jag tankar energi och kärlek hos er läsare/följare ständigt, ni är så underbara! Kram
Denize

Lisa

Men vad är dom ute efter? Vill dom ta x parti och förstöra för dig genom att försöka få dig att "förlora" Elise eller vad handlar det om? Så pinsamt hur dom beter sig. Så jävla pinsamt. Dom har inte ett skit att komma med.

Svar: Det undrar jag med. Ska ett oskyldigt flickebarns liv förstöras - ett barn som de inte vet något om, bara för att allt det sjukt vidriga hände när jag var gravid med Elian (som föräldrarna skämdes över när de fick reda på allt den gången vi sågs) och att jag har haft tillräckligt med skinn på näsan för att faktiskt stå på mig, inte ta skit och säga som det var/är. Då ska de förstöra för barn? Det var JUST det jag ville veta, VARFÖR gör dom såhär? Vad vinner de på det? Men som du säger, dom har inte ett skit att komma med. Så nu när jag får försvara mina barn gång på gång så skakar jag av mig detta.... sedan kommer nästa grej, för det tar aldrig slut. Jag vet inte vad dessa människor är ute efter. Och de är inte vuxna nog att tala om det för mig heller. En förklaring skulle ju sitta fint.
Denize

Nanne

Kan man inte anmäla för trakasseri, eller något?

Moa

Men herregud, att de aldrig ger sig! Att dra in dig och barnen i massa tjafs helt i onödan och hur i helvete kan man skriva så till Emilia?!? Det är ju de som borde låta ER vara eftersom de tydligen inte klarar av att bete sig som föräldrar och farföräldrar borde göra...

Svar: Instämmer helt och hållet!
Denize

Tara

"En läsare som har funnits i alla år"

Tro fan att "A" o hans "underbara" familj, håller käft om det som gäller honom, Denize o pojken - vad skulle de säga/skriva? "Ah, fan, idag skrev vi ihop en jävla smörja o skicka in till soc/domstolen, höhöhö"? Njae, nog för att han inte verkar vara den smartaste snubben i kvarteret, men nä. Om inte annat är det ju bra att han gör NÅGOT rätt! Synd bara att det inte gäller när det kommer till hans son istället bara..


Svar: Instämmer!
Denize

Tara

"Anonym"

Lite kul att du skriver under "Anonym", när det framgår i inlägget vem du är..

Du skriver bl.a. "Hur har han ens betett sig? Slutat svara bara, thats it."
Eh.. Här diskuterar vi alltså en vuxen man - förmodligen 30+ - som påstås vilja ha kontakt med sin son, som han således inte haft kontakt med under de senaste - många - åren. O han "slutar svara"!!!! Moget verkligen! Visar verkligen att han vill!! Inte alls faktiskt. Tycker du ska skaka om honom, sparka honom i arslet, gör vad fan du vill, men han behöver ju växa upp, för vuxen är han fan inte! Jisses, min 20 åriga dotter, är mognare än honom.

O din kära svärfar, är inte ens värd att kommentera. Tyvärr är inte sista idioten född än..

EMS

Har läst din blogg sen Emilia var bebis och följt dig under den tiden du har bloggat och alltid beundrats vilken kämpe du är efter det som hände med Stora E och sen mellan E.. styrkan att lämna allt och starta upp i Spanien för att sen släppa in kärleken igen som jag kommer ihåg att du inte våga efter allt som har hänt tidigare. Så slutar allt så här? Jag önskar att mellan E och Lilla E kammar till sig och gör det bästa för barnen. Så ni kan få ett lugn och få vara en familj även om den är splittrad varannan helg eller vecka. Jag önskar dig all lycka till och jag tror på dig!!

Svar: Kul att du har följt oss så himla länge och tack snälla för dina ord 💕
Denize

Anonym

Jag förstår att du blir arg när det anmäler och med all rätt! Men bara för att det inte är värre att skriva på bloggen så är det ju ändå inte ok? Du skriver ju om barn och personer med, och nä du har inte Sveriges största blogg men den är offentlig och kan läsas av alla, även barn/ungdomar. Jag hejar verkligen på dig och jag förstår din ilska. Men i den ilskan hänger du ut andra barn, och det känns för mig inte ok. Lycka till med allt och hoppas ni kan få ro snart! ❤

Svar: Tråkigt att du känner så, men jag vill inget barn illa och anser inte att jag hänger ut någon. Det hade varit om jag skrev namn och la ut bilder. De hänger ut mig med fullständigt namn och även mina barns på ett mycket värre sätt, i offentliga handlingar. Men jag vill absolut inget barn illa... snarare tvärtom. Men även mina barn och deras kompisar, föräldrar och vem fasen som helst kan läsa de handlingarna om mig och barnen som blir offentliga. Så jag försvarar i första hand mina egna barn, i andra hand mig själv och sedan så hoppas jag att jag slipper skriva sådana här inlägg igen, då jag hatar det. Men folk som inte känner oss måste verkligen sluta lägga sig i allvarliga saker - det är INTE OKEJ. Tack för det andra, jag hoppas också på lugn och ro snart.
Denize

Anonym

Ja jag ville inte alls komma med något påhopp du har det tufft så det räcker och kämpar verkligen!! Bara menade att ibland när man är arg så skriver man kanske grejer som man ångrar sig. Men bara du kan avgöra vad som känns rätt för dig på din blogg. Försvarar absolut inte det dem gör mot dig/er. Bara menar att en blogg är också offentlig. Stort lycka till!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress