(null)

Morgonens puss- och kramkalas för att säga hej då, ses snart! 
Mammahjärtat går i tusen bitar som vanligt även fast jag vet att det kommer vara såhär.  Jag önskar att livet hade sett annorlunda ut, jag kommer aldrig tycka att det är varken skönt eller enkelt att vara ifrån Elise.  Precis som jag skrev på instagram så finns det sepaperade par som tycker att det är skönt med egentiden när barnet är borta.
Jag är inte en av dom föräldrarna.  Att ha två barn hemma och den tredje på annat håll innebär bara så fruktansvärda känslor som är svåra att hantera.  Jag vet att det alltid kommer vara så framöver, någon dag accepterar man kanske det men jag ser inte att jag någonsin kommer vänja mig.

Just nu är läget spänt och jobbigt dessutom, Elise är den som blir överlycklig av att leka och mysa med mamma, hon är ju så liten, så hon är den som får mig på andra tankar och jag hämtar så mycket styrka från henne.  
Hennes syskon är ju så pass stora att de har andra liv, de vill inte sitta och leka med mamma, spexa så att jag gråter av skratt.  Dom har sina intressen och sina vanor.  Dock hämtar jag kärlek från dom varenda kväll, när man kan kramas och man får höra de tre mest betydelsefulla orden.  Jag är glad att dom finns här, då har man ändå något att ständigt få gjort, ansvara över och två som berättar om sina dagar, framåt kvällskvisten.
Men sen när det blir natt och jag är van vid att lyfta in Elise till mitt rum. Då blir det extra påtagligt.  Tomheten och saknaden.  Sängen är för stor och jag har ingen böna att titta på innan jag somnar.  Jag brukar alltid somna tryggt med ett leende på läpparna då sovande barn är det mest fridfulla och vackraste som finns... jag kanske kryper in bredvid Elian i natt.  Vi får se vad han tycker om det.

Nej nu ska jag få onsdagen gjord.  Jag har massor att göra dessa dagar och då hoppas jag att det går fort.  Sen får kvällarna vara jobbiga.  Det kommer dom nog alltid vara...
Igårkväll när jag nattade Elise och hon snabbt släppte taget om min hand och hamnade i drömmarnas värld så rann tårarna.  Man skaffar ju barn för att man alltid vill ha dom nära, men nu blev livet som det blev och jag vet att Elise har rätt till annat med, jag försöker tänka på det när det blir som jobbigast.

En snabb dusch nu, sen måste jag springa mot tåget.  Ha en fin dag, så ska jag försöka tänka så positivt som möjligt även om det känns som om en bit av hjärtat fattas.  Dom stora barnen förtjänar en glad och positiv mamma ÄNDÅ även fast dom inte leker med mig eller ligger i min famn, sitter i knäet och kollar på film.  Men oavsett hur stora dom är så behöver dom sin vanliga mamma och förhoppningsvis kan jag erbjuda något kul i helgen så VI får kvalitetstid.  Om dom vill... för jag kommer alltid finnas här och vara tryggheten till dom med.
Linda

Jag vet hur det känns. Även om vi varit i från varandra i 6 år så är det fortfarande jobbigt med varannan vecka

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress