Det här är mina tre barn.  Mina tre personer som gör min värld till en vackrare plats.  De tre mest dyrbara jag någonsin kommer ha.  Jag skulle ta kulor för dom, gå över eld och vatten för dom, offra vad som helst för dom.  Jag försöker beskydda dom från all ondska i världen men jag kommer aldrig lyckas helt - för det är en fruktansvärt grym och tragisk värld vi lever i.  Det blir värre och värre och jag blir ledsen över hur mina barn ska växa upp och hur världen kommer se ut när åren går.  Tragedi efter tragedi.  Fyfasen, vart är världen på väg?
 
Jag vill skriva extremt tydligt (som jag svarade en kommentar) - jag vill INGA barn illa, snarare tvärtom.  Men jag kommer alltid försvara mina egna när det regnar lögner om dom.  När hemskheter skrivs om den människan som varit den enda föräldern storbarnen haft, som de älskar, som de är trygga med, som de alltid kommer till när något är på tok eller när något extra kul händer, som de lämnar små kärlekslappar och teckningar till, som dom både kramas/pussas och bråkar med - precis som vilket barn och förälder som helst.  Personen som fått vara både mamma och pappa till Stora och Mellan E.  Jag har blivit grattad på fars dag av dessa barn - då de är stora nog att förstå att jag har gjort allt själv.  Inte för att jag på något sätt har förbjudit någon annan från att finnas till hands - jag har både sagt och skrivit ofantligt många gånger att dörren alltid står öppen om intresse finns.  Det finns bevis till det, så jag bryr mig inte om någons lögner om annat.  Jag och vittnen vet att jag alltid varit öppen till en relation mellan barn och fäder.  Tråkigt nog har det aldrig skett ordentligt med de stora (och jag har aldrig startat en konflikt för att se till så att det inte sker, jag har VELAT detta - då barn har sina rättigheter) men tur att de har riktigt fina manliga förebilder i sina liv.  Som de kan vända sig till, främst Elian som är kille och kanske inte vill prata om vissa saker med sin mamma.  Jag är glad att det finns män som mina barn kan se upp till.  Män som älskar mina barn, som känner dom och barnen litar på, är bra förebilder, lyssnar, finns och visar att det även finns vänlighet i det könet också - alla är inte som många som jag - tråkigt nog - har stött på. Trots att barn alltid har rätt till båda sina föräldrar, så kan man inte tvinga någon och återigen, skulle detta ändras så skulle jag hjälpa med det successivt.  Precis som en plan skapades för några månader sedan med ena - det var en bra känsla då jag verkligen tyckte att han var värd det och det lät som om en stor förändring skett och allt verkade vettigt och förnuftigt men så blev det tyst igen.  För att sanningen kom fram och då blev det jobbigt, då kan man inte prata, man kan inte diskutera som vuxna människor, man gömmer sig.  Så funkar somliga. Gör man inte vad som helst för sina barn? 
Förhoppningsvis sker nu en förändring.
Det påstås att jag ljuger.  Jaså? Då hade det varit trevligt att veta VAD jag ljuger om med tanke på att jag har tagit hand om mina stora barn enda sedan start helt själv, bjudit in till umgänge vilket skedde några gånger, men avslutades.  Och erbjudit det igen.  Och igen.
Jag själv vill reda ut en konflikt jäkligt fort.  Detta gäller alla mina tre E.  Jag försöker förklara, övertala och bara säga att allt blir enklare om man pratar om det, reder ut det, sätter personliga agg åt sidan, sätter sig och försöker förstå allas synvinklar, tänker ur barnens perspektiv och sedan går vidare för barnens bästa.
Men ingen annan funkar så.  Det struntas fullständigt i hur pass sårade barnen blir på vägen, genom hela processen, det finner jag tråkigt.  Barnen är ju oskyldiga.
Jag har ALDRIG talat illa om någon biologisk förälder framför mina barn även om jag skulle kunna stå och prata i fyra timmar om jag vore den typen.  Men aldrig.

Mina barn älskar mig, jag är den tryggaste punkten de kan ha då de inte haft någon annan (storbarnen pratar vi om nu, den lille nämner jag inget om här).  De skrattar med mig, de hittar på saker med mig, de myser med mig och jag har uppfostrat dom till två fantastiskt varma och ödmjuka individer som sedan fått utveckla egna personligheter och hitta sig själva nu när de blir större, men det är JAG som har dragit hela lasset.  Varenda dag och natt från födseln (bortsett från korta stunder av barnvakt av mina närstående såklart genom åren), varenda månad och varenda år så är det jag som har funnits där, format dom, lagat bra mat, klätt dom med hela och rena och fina kläder, sett till så att de fått de saker de behöver men viktigast av allt: Kärlek och trygghet.  Hur känns det då för ett sådant barn att få ett sms med påhitt om mig och en orosanmälan när de aldrig känt oss.
Egentligen behöver detta inte skrivas.  Jag och barnen (och alla som bevittnat våra liv) vet sanningen.  Men jag blir illa berörd.  När ingen kan ta det med mig? Jag är inte farlig.  Jag vill få ett slut på allt och se till att få till det bästa slutet på detta.
 
Som jag skrivit förr så tycker jag INTE om att skriva inlägg som jag gjorde igår eller som det delvist blir idag men ni måste förstå att jag måste få försvara mina barn och vårt liv, när folk yttrar sig om oss men inte vill ta det per telefon eller öga mot öga.
Det kan knappast vara värre att försvara det dyrbaraste man har i en liten blogg jämfört med att skicka in brev och handlingar till socialen + tingsrätten = offentliga handlingar = EXTREM uthängning.  Så börja inte snacka om att jag hänger ut någon här.  Jag skriver inga namn, har aldrig gjort. DOCK kommer vidriga saker stå om mig och mina barn som hela världen kan läsa om dom vill en dag med fullständiga namn osv... jag anser att det är LITE värre än att jag skriver en bokstav som namn på sociala medier ibland när ingen vill reda ut det och gå vidare.  Det är fruktansvärda ord som skrivits, saker långt ifrån sanningen som kommer såra mina barn djupt.  Emilia är stor så hon tycker mest synd om mig då hon ser mig som den bästa mamman hon kan ha och sedan få höra av andra eller läsa annat.  Men jag skiter i mig.  Jag blir illa berörd över att de går på barnen.  Om och om igen ska de gå på barnen.  VAD vinner de på att försöka förstöra för tre barn? Hur kan de skicka in saker av oro när de inte ens tar upp telefonen och pratar med mig? Ändå kan de veta så himla mycket om mig och då menar jag "veta".  Ni får förstå att det viktigaste i livet för mig är mina barn och tyvärr drogs ett krig om ett litet barn igång, hon är så liten så självklart påverkas hon av långa perioder ifrån men de som har sårats och drabbats värst är Emilia och Elian.  Det är inte rättvist, de har aldrig gjort något, de valde aldrig det här.  Dom vet bara att dom har det bra och längtar efter Elise när hon inte är här då de vet att även hon har det bra, för att jag går in helhjärtat för att mina barn ska ha så bra dagar, upplevelser och lliv som möjligt.
 
Återigen, skippa det där med uthängning.  Jag skriver inget namn, jag visar ingen bild. Jag skriver inte ut namn om folk om de inte vill det.  Men tänk återigen på att allt som dessa människor gjort.... ALLA inblandade.  Vad är värst, att skriva osanningar och skicka in till en domstol och socialtjänsten angående barn som har en extremt engagerad mamma, eller att jag försvarar mina barn på internet när människorna inte vill ha med mig att göra men ändå blandar sig i något dom inte ber Återigen, det som dom har gjort blir offentligt.  Hela världen kan läsa med fullständiga namn.... DÄR har vi uthängning.
Och då stämmer ungefär 1% av det som står.  Hur kommer barnen må då?
Jag har försökt prata med dom men de vill inte.  Återigen, de pratar om saker som inte stämmer, blandar sig i något dom inte vet något om.
Jag är villig att reda ut minsta lilla från början till slut, att sätta sig ned, försöka förstå varandra och sedan se till så barnen fortsätter att ha det bra. Så funkar jag.
 
Mina barn går före allt i världen.  Men jag vill INGET barn illa, jag har inte sagt något - jag tycker bara att de är hycklare som kan ljuga så grovt om mig/oss när de har det som de har.  Ja, jag kanske har information som jag skrev.  Folk tar reda på saker, skolbarn pratar med varandra, föräldrar pratar med varandra och gällande resterande barn, hur många de nu än är, så har jag inget med det att göra.  Som jag skrev så har jag ansett att det inte är min ensak.  Jag har hört, fått se, få ta del av saker... men som sagt, jag gillar inte negativitet.  Jag vill BARA ha positiv energi här.  Men den som inte förstår varför jag blir arg och känner att jag måste stå på mig, försvara mina barn och inte ta emot den här skiten.  Den har antingen inte barn själv, är närstående till de som ställt till med detta eller kanske förälder själv och känner sig träffad.
Men jag upprepar - vet inte hur många gånger - jag vill inte en enda unge illa.  De är oskyldiga, jag vill inte hänga ut - jag tycker bara att alla barn ska få må bra och det är bra att socialen finns och att de kanske ska lägga energi på barn som faktiskt far illa.
Som tur är så har min kommun förstått att jag har väldigt trygga och älskade barn med en mamma som höjer de till skyarna.  Så det är tur att de inte lägger ned tid på oss och istället satsar på de barn som faktiskt behöver hjälp.
 
Jag avslutar med att jag, återigen, inte gillar ilskna inlägg.  Jag gillar inte att trampa på tårna, jätteledsen om någon som inte hör hemma här kände sig träffad.
Vuxna människor som går på barn och säkert myser av tanken att jag som mamma blir ledsen.  Men jag blir ledsen för deras skull.  För att de är stora nog att förstå, att de har varit med om tillräckligt, att de blivit rejält svikna och levt tufft - så ska de få ännu mer skit och lögner om dom.  Det är inte okej. 
Visst kan jag hålla tyst när jag vet vad som stämmer och ej.  Men det här är allvarliga saker det handlar om.  Inte skitsnack i en by, utan på riktigt allvarliga saker som kan förstöra barn ännu mer.
 
Ni som förstår - ni förstår.
Ni som inte förstår - ni är inte tvungna att läsa.  Men jag HOPPAS att jag aldrig mer ska behöva skriva sådana här inlägg igen.  Inse.  Jag är den bästa mamman till mina barn, jag föll - men jag ställde mig upp jäääääkligt fort och blev starkare än någonsin.  Det finns ingen som kan sätta några käppar i hjulet för mig, jag drar ut dom fort.  Jag har alltid och kommer alltid kämpa för mina barns bästa.  Alla tre barn.
 
Gilla gärna det här inlägget om ni FÖRSTÅR varför jag försvarar mina barn, att det är för att VI kommer bli rejält uthängda med ord och meningar som är helt fruktansvärda.  Så långt ifrån sanningen.
Jag önskar inte en enda människa, inte ens mitt värsta fiende det liv vi fick leva.  Därför är det så himla känsligt.
Gilla gärna det här inlägget om ni förstår att jag tar varenda kamp när det handlar om mina barn.
Gilla gärna det här inlägget om ni förstår att JAG på ett normalt sätt har försökt ta detta med människorna personligen, men de klickar bort och håller tyst och då vill jag helt enkelt säga ifrån... jag tänker inte låta mina barn ta eran skit.  Punkt.

Och jag ber verkligen om ursäkt för om jag sårade någon som inte har med saken att göra, för jag vill ju förstås inte vara likadan själv: att såra de som jag inte vet något om. Förlåt.





Anonym

Hur har det gått med anmälan du skulle göra? Hoppas det ger dem ordentlig tankeställare och att det får påföljder.

Svar: Vilken anmälan menar du?
Denize

Louize

Förstår!!! Kärlek till dig och dina fina barn ❤️❤️❤️❤️

Svar: Tack snälla! Kram!
Denize

Tara

Jag förstår, Denize 💕
Reagerade på ngt du skrev här eller på Instagram - med andra ord, men typ ”jag kraschade rakt ner. Det finns andra misstag jag gjort.”
Älskade, vackra du! Att du kraschade, var INTE ett misstag av dig! Kroppen sa stopp. DU gjorde inget fel. KANSKE förstod jag det fel, men jag hoppas VERKLIGEN att du VET att det är såsom jag skrev 💕 DU har inte gjort ngt fel angående kraschen 💗

Svar: Tack för omtanken. Jag har lagt kraschen bakom mig, det var inte mitt fel, jag ångrar såklart en hel del, men man kan inte älta, det viktiga är att JAG är tillbaka, jag är fri, jag slipper allt... nu vill jag bara att den rättsliga processen kan nå ett slut, så man kan få pusta ut, känna trygghet igen och LEVA. Stor kram!
Denize

Anonym

Sänder all styrka jag kan till dig/er. SÅKLART man står upp för sina barn... vad är det för fel på folk? Har dom inget bättre för sig än att försöka sabotera för andra? Du är världens kämpe och väldens bästa mamma till dina barn!!! ❤❤❤

Anonym

Du ÄR den bästa mamman till dina barn!! SÅKLART man står upp för sina barn. Annars är det nått allvarligt fel på en... fattar inte att dessa människor inte har nått bättre för sig än att fortfarande försöka sabotera?! Till vilken nytta då? Helt sjukt. ALL STYRKA OCH KÄRLEK TILL DIG OCH DINA BARN ❤❤❤

Svar: Det är det jag också undrar.... till vilken nytta då? VAD vinner de på det? Sover de gott om nätterna när de förstör oskyldiga barn som levt under tuffa omständigheter och varit med om tillräckligt och nu äntligen vågar leva igen, med glädje och glitter i ögonen.... men så ska dom såras mer. Det går inte ihop i mitt huvud och det är fullkomligt oförlåtligt, men jag står upp för barnen i vått och torrt och är inte feg eller rädd för att hålla käft när någon gör så pass vidriga saker. Tack! Kramar!
Denize

Alexia

Stå på dig, vi är många på din sida som tyvärr själv blivit drabbade av liknande dårskap...snart blåser stormen förbi,,,stå stabilt tills dess bara..härda ut även on det är tungt...LÅT INTE DESSA ÄCKEL TILL MÄNNISKOR komma åt dig..det är bästa medicinen mot sådana... massa styrkekramar💕💕💕💕💕

Svar: Det är tragiskt att det finns så många som behöver gå igenom sådant här även om det är skönt att känna sig mindre ensam när alla med erfarenhet hör av sig. Men jag står jäkligt stabilt och ju argare jag blir desto mer kraft får jag, sjukt nog. En dag får jag utlopp för alla dessa känslor och den dagen kan jag pusta ut och leva ett NORMALT liv med mina fina barn och de människor som vill oss väl, bryr sig om oss, hjälper och bara finns. Jag längtar SÅ efter normalitet - så man kan få bearbeta allt vidrigt som hänt och gå vidare någon gång. KRAM!
Denize

Sara

Blockera dem i barnens telefoner och be dem ta kontakt direkt med dig. Om de skickar handskrivna brev så omhänderta dem. Jag skulle också uppmuntra framförallt äldsta E att inte svara eller ställa frågor, de är ju uppenbarligen inte mottagliga för en konstruktiv dialog.

Håll barnen utanför så gott det går!

Vidrigt det de gör, men som sagt mår nog barnen bäst av att höra och se så lite av det som möjligt 💚

Svar: Absolut, så kan man göra, men nu var Emilia där och såg, sökte upp numret och skrev själv. Jag vill såklart hålla dom långt ifrån al ondska... Men barnen är inte dumma, de förstår mer än vad man tror och är dessutom stora som förstår, levt tufft och gått igenom tillräckligt. Jag försöker verkligen låta de slippa det mesta, men en gång behövde vi ju faktiskt ha ett möte där en sekreterare läste upp vad som sagts om deras mamma och det var vidrigt, sedan dess har de såklart alltid frågor, vill veta vad som händer, full kontroll på datum och tider, ser var post kommer ifrån osv osv... har dom blivit så pass inblandade redan så är det svårt att sitta tyst om ALLT. Elian är jag såklart rejält försiktig med - även om han förstår såååå himla mycket efter livet vi levt, men Emilia både ser och hör mycket. Hon förstår även utan att man berättar, hon ser på en om det har hänt något. Men givetvis gör jag det jag tycker är rätt och gör så att de mår så bra som möjligt! Det är jättesvårt att förklara när man har levt som vi har gjort. Barnen har sett och hört alldeles för mycket, som jag inte ens önskar mitt värsta fiende... så det är en knepig situation. Båda barnen är mogna för sina åldrar och har stor förståelse, men de är även nervvrak som bara vill ha ett avslut. Precis som jag, vi behöver bearbeta detta och sedan gå vidare och jag hoppas att det sker snarast. Kram.
Denize

Anonym

Börjar bli en tjatig blogg

Svar: Inte så konstigt när livet handlar om att mina barn ständigt såras? Det enda vi väntar på och längtar efter är normalitet och trygghet igen. Och du, jag tvingar dig inte att dig att läsa bloggen dock förstår jag och vill inget annat än att skriva om annat med, men detta är en hemsk situation. Om jag får fråga, om jag går igenom en hemsk tvist, har varit med om fruktansvärda saker, barnen har varit med om hemska saker... vad skulle du då önska att jag skrev om? Bara nyfiken. Jag är ju bara ärlig. Och just nu kretsar allt kring detta med barnens bästa och jag skriver för MIG och skriver då alltså av mig.
Denize

Emilia

Vill bara skicka tonvis med kärlek, kramar & styrka till dig/er. 💜 Vi är en armé bakom dig, vi tror på dig (alltid gjort). Måtte detta få ett sluuut! Herrejävlar, att dom orkar hålla på.

Svar: Att jag har en hel armé bakom mig är en mäktig känsla. Detta har jag nämnt och är så tacksam att ni som följt oss så länge ser och vet vad jag är för slags mamma. Ni ger mig massa energi och pepp! Kramar 💕
Denize

Caroline

Jag förstår varför du försvarar dina barn. Det gör varenda förälder som bryr sig om sina barn. Barnen betyder ju mest. Tänk om människor kunde lägga energi på annat i stället. Man blir ju lite paff att dom kommer nu efter så många år och bara kastar skit på dig. Men håll huudet högt. I slutändan så är det ju ärlighet och sanning som.vinner. ❤ Jag hoppas för din och Barnens skull att allt är över snart. Att det blir lugnt och ni kan börja leva normalt med trygghet och rutiner. Och slippa negativa människor. ❤ kram till er.

Svar: Tack snälla! Det hoppas vi med, vill bara kunna ge barnen lugn och ro och att återgå till normalitet i höst ❤️ kramar
Denize

Anonym

Det är fruktansvärt detta som du/ni går igenom. Min största rädsla när jag läser här är att det kommer att drabba er negativt i slutändan. Tänker på alla förhandlingar i tingsrätten senare att detta kommer kanske inte ses med blida ögon då. Men du säger ju att du samtidigt har bevis på hur du blivit behandlad. Jag hoppas verkligen att det löser sig till det bästa för er och att ni kan fortsätta med livet igen❤️

Svar: Jag förstår hur du tänker men samtidigt har det ljugits om att jag har förbjudit en ”pappa” från att träffa sina barn när detta verkligen inte stämmer. Det jag har velat hela tiden och försökt med är att få kontakt med de inblandade så man slipper försvara sig på en blogg men det har ju inte funkat så jag måste ju få försvara mig och barnen någonstans på något sätt. För att jag har alltid sagt att dörren står öppen om intresse finns - vilket står skrivet i många år på olika sätt. Men detta intresse har inte funnits. Jag anklagas för att ställa till med en massa för att kontakt inte ska ske, men det är ren lögn. Jag var glad när en plan skapades som sagt men sedan uppstod den vanliga tystnaden pga att personen sa en sak till mig i telefon och gjorde något helt annat = planen om att introducera dom inte skedde. Och detta var absolut inte mitt fel. Så jag blir ledsen och frustrerad.... det blir för många lögner. Men tack för omtanken ❤️
Denize

Anonym

Bara jah som får en känsla av att de senaste ex:et har tagit kontakt med sonens pappas familj? Känns märkligt att allt kommer på samma gång... känns som ett maktmedel från de sjuka ex:et att sänka dig, Denise ännu en gång och att han manipulerat i sonens pappas familj något... psykopater kan manipulera vilken starkare som helst. Försvarar inte sonens pappas familj, dom verkar rent av bortom de blå.

Svar: Ja men så var det. Den personen tog kontakt med den familjen och de såg sin chans att snacka skit om mig, dock tragiskt då det var allvarliga lögner som blev till handlingar till både domstol och soc och det som är värst är att det sårar deras eget kött och blod mest av allt i slutändan. Att de inte inser det. En dag kommer de nog ångra sig djupt att de inte tog reda på fakta innan de yttrade sig.
Att första personen vill ta till med ALLA medel för att få mig att se dålig ut när han vet mycket väl att mina barn är mitt allt och han och hans släkt gång på gång berömt mig för hur fint jag fostrat de stora barnen helt på egen hand, att de var underbara barn och allt var tack vare mig. Och så struntas det helt i hur sårade de blir genom denna processen. Det är riktigt tråkigt och jag lider såklart med barnen som är helt oskyldiga och bara vet att dom har en mamma som de älskar, men så har de fått lögner upplästa om både mig och dom. Det är inte rättvist. Hoppas detta får ett slut snart... för barnen behöver inte mer skit. Dom förtjänar inte detta!
Denize

Hannas krypin

Alltså, det här är en vidrig soppa du och dina barn sitter i. Jag hoppas verkligen att de som behandlar er så illa snart vaknar upp och inser vad de gör!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress