(null)

(null)

Blev taggade i dessa bilder igår och kunde inte låta bli att bli helt nostalgiskl! 20 jäkla år sedan.  Och tränaren som står bredvid mig/oss där och tar emot silver för lagtävling - han är tränare än idag för bland annat en gymnast som jag såg på tv här omdagen när det var gymnastik EM.  Tänk att gymnastiken har förändrats så mycket sedan mina år, ändring av bästa länder etc och att en svensk faktiskt tog silver! Det är häftigt! Sverige är bra på mycket men gymnastik har inte varit något speciellt... men se, så det utvecklas! Kul tycker jag.  Är minst lika kär i sporten idag som jag var när jag var yngre - och då tränade och tävlade jag på en elitnivå, jag (och min tränare i USA) hade stora förhoppningar.  USA däremot, de har alltid varit duktiga inom gymnastik - så DÄR fanns möjligheter - och det är sjukt häftiga att se på deras tävlingar ii dagsläget med!

Jag lade upp första bilden bland mina händelser på instagram och fick SÅ många meddelanden om hur lik Elise är mig.  Min mamma och Emilia tyckte att det var sjukt likt Elian och ja, så har det ju varit.  Jag känner och hörde att Elian var en ren kopia av mig när han var lite yngre.  Folk kan än idag häpnas över hur lika vi är, men jag tycker att han har växt ifrån mitt Mini-me-utseende lite grann men ja, tittar på man på bilder så är det klart att många ser mig i honom.  Och nu var det så himla många som sagt att Elise är nya Mini-me trots att jag är flera år äldre där.
Min släkt har ständigt tjatat om hur lik Elise var mig som liten men jag har inte sett det, förutom ögonfärg (som även Elian har), öron, minspel, småsaker, personlighet i sitt lekande osv... den där fantastiska fantasin som även Elian hade när han gick på förskolan t ex och alla barn ville vara med då han ordnade med så påhittiga lekar.  Mina omtyckta barngener, haha.
Men det hade varit kul att se bilder på mig från 2 årsåldern.  De finns... någonstans... haha.

Hur som helst så var det himla kul att se bilderna.  Min dröm om OS dog i USA när min ryggskada upptäcktes och även stressfrakturer på ryggraden. Där dog mina hoppar och drömmar och karriär inom gymnastiken.  Sedan tänkte jag att Emilia skulle uppfylla dessa drömmar men hon blev hästtjej - så Eliseeeee.... hon vet vad som väntar! Haha nej då, hon får göra precis det hon vill men hon är duktig på dans och sådant så jo, det blir nog en gymnast av bönan! På ett eller annat sätt så ska jag nog sälja in den sporten där, men hon lär väl bli lika hjärntvättad av mina kusiner och hamna i stallet. MEN det har  varit bra för Emilia. Verkligen.  

På tal om bönan så ska det handlas upp grejer idag, städas undan och fixa för i morgon är det mååååndag och då är det dags för mammas tjej att komma hem igen och så börjar förskolan strax och jag har massaaa jobb! Som bröllopsbilderna, jag är SÅ nöjd och kommer bara älska att behandla dessa! Vardag och rutiner! Hallelujah.
Nog för att jag älskar sommar men denna har varit långt ifrån en fridfull och lugn sommar så jag ser snarare fram emot hösten och framtiden!  Nu vill jag vandra vidare och ser fram emot alla mina ambitioner och drivkraften jag har till att göra allt jag vill och få leva vårt liv igen, på riktigt, med lugn i sinnet hos oss alla!

Önskar er alla en finfin söndag!
Själv ska jag även facetime:a med min minsting i eftermiddag och det har jag längtat efter heeela veckan.  Hon finns ständigt i mina tankar och jag saknar henne SÅ.
Anonym

Jag har läst din blogg i så många år, sedan Emilia var liten! Jag följde din blogg som mest under din graviditet med Elian, och några år därefter. Sedan tappade jag bort din blogg och började följa dig igen när du var gravid med Elise. Jag brukade tycka att du var så stark och att du gång på gång utsattes för hemskheter som du inte förtjänade! Men efter dina senaste inlägg där du ljuger (och ja, jag har läst saker och har en inblick i det du skriver), hänger ut folk, vuxna som barn och dessutom bedriver vuxenmobbning - där sjönk du något fruktansvärt i mina ögon. Jag tycker att det säger allt om den person som du är. Du skriver att dina barn såras gång på gång, klart som tusan att de gör det när du blandar in dem konstant i ditt drama. Ditt ansvar är att beskydda dem ifrån det, se till att hålla dem utanför denna strid! Inte att involvera dem!

Ang planen som du och A lade upp för att introducera E och A för varandra, bör inte påverkas av dina personliga känslor för varken A eller hans familj. Eller för vad A nu har gjort emot dig, otroheten är en återkommande faktor till varför A inte fått Ha någon kontakt med E. Att ta ifrån sitt barn sin pappa med familj och släkt för att du inte gillar dom är helt fel. Du om någon borde förstå det och känna en viss ödmjukhet efter vad du just går igenom. Så hur kan du känna att du har rätt till att ta ifrån Elian en pappa som faktiskt vill finnas där? Och snälla, försvara dig inte med att man går genom eld och vatten för sina barn nu, att man kämpar tills man blir blå. Två normalt funtade människor bör klara av att ha en kommunikation ang umgänge utan att den ena föräldern behöver springa genom eld! Men då krävs det två funtade personer, i detta fallet verkar det bara finns en sådan person. Och det är inte du! Att du smutskastar Jenna eller godkänner vidriga kommentarer om henne, får det dig att känna dig större? Bättre? Eller varför är du okej med att det förekommer mobbning om en person bland dina kommentarer som du inte känner? En tjej som faktiskt vill acceptera din son och välkomna han till deras familj. Hur kan man behandla en person på så sätt som du och dina följare gör? Borde man inte vara tacksam gentemot henne? För långt ifrån många skulle göra så, du är ju en av dessa personer - som inte vill unna din son en pappa och familj pga dina egna känslor kring den familjen och släkten. Du borde skämmas och jag hoppas att Elian en dag får reda på den riktiga sanningen, och inte din sanning! Vet han ens om att han har tre syskon till? Två fina bröder och en fin syster! Wilma har han ju träffat, så henne borde han minnas! Vet Elian ens om att hans pappa med familj skickar honom födelsedagspresenter och julklappar vartenda år? Vem är du att ta ifrån han rätten till en lycklig familj?

Testa att vara en större person än den du varit på sistone och faktiskt erbjud ett umgänge som passar er alla. Och inte när det är omöjligt eller bara passar dig. Stå för vad du sagt och låt din son lära känna sin far. Inte för din skull, utan för hans egen skull! Elians pappa är varken kriminell, aggressiv eller beroende av droger och alkohol. Så hur kan det vara till en sådan stor skada och nackdel att även Elian får ta del av sin pappa? Han är ett barn, och ett barn förtjänar båda sina föräldrar. Personliga tankar och åsikter får man faktiskt bortse ifrån!

Svar: Oj! Svarar på en del av kommentaren då den var lång och vissa saker orkar jag inte ens försvara mig om... har bett om ursäkt för det jag skrev i stundens hetta och sagt stopp till all negativitet, stängde av fälten till slut, alla fick kommentera och säga sitt sedan raderade jag både text och kommentarer som kan såra. E har alltid fått sina presenter men vet ju inte vilka dom är. Alltid tackat ändå. Jag har aldrig stoppat något umgänge - planen om det står kvar på bordet som i alla år. Jag har aldrig sagt nej eller förbjudit på något sätt och kommer heller aldrig göra. Tror inte riktigt att du har all fakta. Det har jag för Es skull i framtiden, allt vad jag själv sagt och skrivit samt motparten. Gällande att jag ”drar in mina barn i drama”, nej... vi blev kallade till ett möte i våras där hemskheter lästes upp som mina barn sårades av. Sedan har de såklart haft tusen frågor och vill veta vad som händer. Och som jag skrev så råkade Emilia se det här brevet och jag försöker skydda de så gott det går men de är stora barn som förstår mer än vad man tror. Jag håller absolut med dig om att man får bortse från personliga tankar och åsikter - därför fick han träffa E när han ville och får fortfarande det. En riktigt orättvis kommentar men jag tar det! Ord om J tar jag dock inte, då jag inte känner henne och hon inte mig. Jag ville hjälpa henne för x antal år sedan men blev istället den elaka och därefter slutade jag med kontakt. Har inget emot henne idag men hon känner varken mig eller E, precis som jag och E inte känner henne eller hennes barn. Men det är inte mitt fel. Jag har alltid kunnat kommunicera och vill reda ut saker. Då blir det lättare om de nu vill vara inblandade. En positiv stämning för barnets skull är väl det bästa? Jag är ledsen att du finner mig så hemsk men det har varit jäkligt tufft för oss - så jag och dom är sårbara och vill därför inte skriva mer om sådant här. Det var jag tydlig med. Vill kontakt finnas då får man ta upp telefonen och ringa. Jag hade rätt att bli arg men ångrar vissa saker som skrevs då oskyldiga inte ska drabbas. Jag är inte elak och det är tråkigt att folk uppfattar mig så. Men nu vet du, all möjlighet till umgänge har alltid funnits och kommer alltid finnas och tycker du så illa saker om mig så borde du nog sluta läsa min blogg. Så kan de nämnda personerna kanske prata med mig privat istället så slipper vi allt detta. För jag tänker inte skriva om det mer.
Denize

Marie

Åh, älskar när man får se gamla gymnastik bilder. Höll själv på med gymnastik när jag var mindre, ag. Vilket lag tränade du för? Dom står till höger visst är det solflickorna, minns deras dräkter. Var du med till Ängelholm och tränade på läger? Tävlade du mot Veronica Wagner? Tusen frågor 😝 själv är jag från dalarna, vi tävlade mest i Dalarna. Men sen när jag gick över till trupp så var vi mer över hela Sverige.

Svar: Jag var med i STG (Stockholm top gymnastics) och ja, där hade vi Veronica :) Vi åkte runt i Sverige och även Norge, massor med resor - och javisst, hann med läger i Ångelholm också :D Många läger! Kul med en till som höll på med gymnastik! Det borde vara solflickorna, ja, men är inte heeelt säker. Jisses tänk att det var TJUGO år sedan! Många jag känner som höll på med ag bytte sedan till trupp vid äldre år, själv skadade jag mig helt men har jobbat som tränare för Hammarbygymnasterna (om de ens finns kvar idag) och skulle lätt vilja göra det igen. Öppna upp en ordentlig grupp här i hamnstaden där jag bor och leta framtida elitgymnaster! ;)
Denize

Anonym

Åh, då måste vi nästan ha varit i Ängelholm samtidigt. Tyvärr minns jag inte vilket år, vet bara att man fick ha telefonkort för att kunna ringa hem till mamma och pappa, snacka om stenåldern. Staffan tränade mig själv, vi övade på ”jättar” inne i skumgropshallen. Gymnastiken är verkligen något man saknar, det var sån enormt rolig tid. Var du med på miniorlandslaguttagningen i Falun typ -97?
Skulle också vilka bli tränare, men man ska hinna också, med tre barn och jobb.
Dom jag minns från stg är Jannike, Emma, Hanna och nåt syskonpar, Lisa och hennes syster, minns inte, men dom var lite rödlätta i håret. Ängelholm var underbart, kom ihåg alla maneter i havet, och vi hade ”spöktåget” som åkte utanför vår stuga, haha.
Jag får flytta till storstaden så får vi styra upp ett elitgymnast lag. Det vore nåt!

Svar: Haha ja verkligen stenåldern! Vad kul att du minns dom från STG (minns att många tyckte att vi var lite stroppiga och kaxiga 😂) men väldigt snälla tjejer! 97 tränade jag inte i Sverige, så nej. Men ja att flytta till storstan och dra ihop ett elitlag tycker jag att det ska satsas på! Haha! 😃
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress