(null)

Dom klassiska lyktorna från förskolan såhär i jultider.  Nu har alla tre av mammas finaste gjort sina som alltid pryder hemmet till jul, var ju bara bönans som saknades.  Så kul att den som är störst är gjord av Elise, hon må tro att hon är familjens boss men det kan hon glömma (hon gillar inte när jag har långa konversationer med de andra syskonen och skulle jag pussa och krama dom - oh my lord vad hon ska emellan! Och överösta oss och styra och ställa.)  En tvärhand hög men så mycket pondus.  Envis tjej, undrar var hon fick det ifrån *visslar oskyldigt*.  
Men haha hur som helst, kul att lyktorna håller så länge, tänk att Emilia gjorde sin för så himla många år sedan.  Nästa år står hon förhoppningsvis som årets lucia här i byns stora kyrka, för då går hon i nian och då är det dags.  Så himla galen tanke.  Nu är hon lika gammal som jag, när jag fick reda på att hon fanns i min mage.
Vi är som natt och dag men alltid kommer hon vara min stora hjälte i livet.

Hur som haver så hade barnen en mysig återförening med sina morföräldrar häromdagen.  När jag hämtade Elise från förskolan och berättade att morfar väntade i bilen så blev hon lyrisk.
Hon brukar ligga platt på golvet och skrika ut sin ilska över att behöva ta på sig skor och ytterkläder när jag hämtar i vanliga fall.  Hon "kan själv" sen men är för trött för att kunna själv så ja, det tar oss en stund att komma ifrån förskolan i vanliga fall.
Men hon sken upp och upprepade "min mooooffa, min mommo Elise ääääälskar dom, Elise pussa dom, min moffaaaa och mommo, älskaaaar dom!" och jublade så det hördes inne på hela förskolan.  Hon har aldrig haft mer bråttom.
Och Elian väntade och väntade flera timmar innan de kom och sprang till mig upprepande gånger och sa "det knackar, det knackar!".  Men svaret blev ett ständigt nej och nej, för det var lång tid kvar.  Förväntningen och längtan var enorm kan man lugnt säga.

Sedan var det dags för middag som de bjöd på och morfar skojade om sin stora mage.  Elise sa "oj bollen! Ta bort den bollen".  Hennes bekymran steg kraftigt när han visade att det inte fanns en undangömd boll, bara en utspänd mage.  "Men bollen?", ja vart tog bollen vägen? Sedan var det spex och tjohej enda tills tröttheten tog över och hennes kudde ropade på henne.
Kiddosarna hade det så kul, Elise var verkligen eld och lågor trots de långa stunderna som blir utan att träffas.  Men det var som om inga månader hade passerat alls.  Förutom att mina föräldrar lade märke till hennes långa hår som växer i en skön hockeyfrilla, haha.  Men hon gosade och pladdrade på i sina långa och härliga meningar medan de andra barnen också skulle få sin uppmärksamhet.

Det blev skoj en stund, sen var det dags för hennes helg hemifrån och vi alla saknar henne redan.  Hon var uppe på morgonen och åt frukost med god aptit, var sitt livliga jag, visade sina finesser gällande räkning och andra talanger... herregud vad mitt lilla yrväder snappar upp saker fort.  Färger på engelska är också en hit att prata om och visa upp.  Det var med andra ord full rulle här hemma i morse och hon var inte helt redo att lämna hemmet.  Men det blev dags till slut.
Tyvärr blev hon sjuk på förskolan.  IGEN.  Helt otroligt... bara efter ett par dagar.  Men jag håller varenda tumme jag kan om att det är något kortvarigt som susar förbi.  Det kan inte vara sant, vabba är det enda man gör.
Jag saknar henne så jag spricker men vill få hem en utvilad, pigg och glad skrutt.  Hoppas hon får den möjligheten, att bara ta det lugnt.  Stackars barn att behöva ha det såhär hela tiden.  Kan inte sluta tänka på henne.  Men om ett par dagar kramas vi igen och så får hon fortsätta med sin eufori kring att busa med våra högtidsgäster och därmed ett fullt hus.  Jag hoppas bara att det inte är en jättesjukis nu, så hon ska vara däckad igen.  Det får inte ske! Vi har så mycket att hitta på.

Men men...
Emilia sover hos en kompis ikväll och Elian lär njuta av full uppmärksamhet och är lovad en rejäl myskväll med film och gottis.  Jag själv ägnar mig åt tvättstugan (japp livlig fredagskväll för min del).

(null)

(null)

(null)

Solen visade sig även en stund idag och det var ju ett tag sedan om man säger så - och så snubblade jag över en vattenpöl med is som nästan format sig som små stjärnor.  Alltid hittar man något när man väl är igång och inte fängslad i en sjukstuga.

Nu ska jag fortsätta med mitt.
Ha en trevlig helg fina ni.  Hoppas alla håller sig friska till jul.  Nu är det inte långt kvar och nedräkningen kan börja ordentligt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress