Det känns som jag inte gör mer än att ta hand om sjuka barn.  Eller en hel sjukstuga med mig inkluderad.  Jobb blir lidande, allt blir lidande.

Men jag plöjer på och ber till högre makter att den här vidriga årstiden ska gå över, att föräldrar inte skickar sjuka barn till förskola/skola samt en stor längtan efter ljusare och varmare tider så dessa sjukdomar inte bara går runt-runt lika mycket.

Checkade in snabbt för att förklara och checkar snabbt ut igen för att passa på att vila när bönan vilar.  Det blir ingen längre stund, tyvärr.

På återseende, snart hoppas jag!