(null)

(null)

(null)

(null)

Nu är hon hääääär igen, mammas lilla böna! ♡

Det var dock kaos att få till hämtningen idag då pendeltågen inte gick som de skulle.  
Tåget gick för tidigt, jag kutade ned till stationen, kaffet som jag hade med mig spilldes över vagnen, jag blev dyngsur av svett och med tanke på att jag inte ska springa så hade jag ju ont i ryggen, men jag fick panik när jag hörde tåget vid fel tillfälle.  Att bussar kan komma tidigare har jag varit med om - men inte tåg.  Suck.
Jag fick först åka halvvägs, för att sedan byta till en proppfull buss och åka 2 stationer, sedan byta till tåg igen och jag blev såklart superförsenad.
Jag bad om ursäkt hundra ggr både per sms och när vi möttes, men jag kan inte direkt rå för att SL har värsta kaos-dagen.  Överlämningen gick toppen, Elise sträckte sig efter mig direkt och var helt redo på att gå, var så glad och pratade om Emilia och Elian - och tittade med spänning på alla snabbtåg som åkte förbi när vi satt på perrongen.

Färden tillbaka var ännu värre.  Först fick vi vänta länge på första tåget, sen in i en sådan där smockfull ersättningsbuss - och jag fick ju lite smått panik då Elise har varit sjuk och äter penicillin = nedsatt immunförsvar - dessutom fanns det ingen luft på bussarna så svetten bara rann.  Både jag och Elise var sjöblöta.  Hon lyckades dock somna på bussen ändå, vilket hon behövde då vi hade väntat så länge, sedan vandrat runt och letat efter rätt buss.
Efter den extremt obekväma bussresan så var tåget till byhålan försenad. Vi väntade och väntade, sen kom det och så var det något fel på tåget såklart.
Men så kom vi iväg till slut.  Och två stationer innan hemmaplan så sa de plötsligt att det var sista station och att samtliga skulle gå av.
Då var det bara att gå av och ställa sig och vänta en kvart, perrongen var helt fylld av resenärer så tågen från Nynäshamn funkade väl inte alls som de skulle.  Underbara SL! Så fort den här processen är över SKA jag ta körkort.  Det behöver hela familjen, eller det skulle underlätta allt jäkla mycket i alla fall.  Så det är något jag verkligen vill och behöver göra! Hur lång tid det kan ta att förbereda sig och öva återstår att se, men ett körkort ska fixas!
Till slut kom tåget i alla fall och bönan vaknade precis vid vår station och var lycklig över att vi var "hemmaaaa" och att hon skulle få träffa sina fina syskon.  SOM hon hade längtat och prata om dom under våra timnar ihop innan hon somnade.

Nu känner jag mig hel igen, med alla tre barn under mitt tak.  Så himla mycket kärlek, barnen har hjälpts åt att öppna och bygga ihop ett paket som Elise har fått.  Jag tog kort med vanliga kameran så de kommer när det finns tid.

Vi mötte även lilla vilde på vägen och då blev hon också superglad.

(null)

(null)

Och massa gos, hon bara hoppar på oss och är på myshumör deluxe.   Hon bara upprepar "mamma, mijja ejja".  Jag antar att alla förstår vad hon menar! 

Sedan åt vi lunch, Elise bara proppade i sig riset och den kokta lyckligen som serverades med tanke på att magen är lite upp och ned efter penicillin.  Det var mycket gott enligt henne, hon kräver ingen större gourmetservering.  Okryddad kokt kyckling och ris utan sås har faktiskt varit en riktig höjdare tidigare också.
Hemma på Gotland så fick hon dela mat med hunden.  Min faster kokar alltid kyckling på kvällen till sina djur och då fick Elise alltid en skål också, haha! Men sedan så gillar hon också rejäl mat med smak! Hon älskar mat, den här lilla bönan! Så hon hör hemma i den här familjen.

Nu fick vi precis besök av några som har längtat efter Elise massor.  Så nu ska vi prata lite med dom.

Ha en fortsatt fin måndag!
Lotta

Tog själv körkort väldigt sent, vid 38-års ålder. Hade fått för mig att det skulle vara svårt. Gick upp till körskolan när jag tröttnade på mig själv att jag aldrig tog tag i det. Sa till dom att lägga upp ett schema så att jag får kortet på 3 månader. Två dubbellektioner i veckan körde jag, och pluggade all teori själv. Tre månader senare, så stod jag där med mitt körkort. Nu förstår jag inte hur jag tidigare tyckte att jag kunde klara mig utan, att jag kände att det var ok att bara min man hade körkort. Det är den bästa investeringen ( ca 23 tusen kr), som jag någonsin gjort för mig själv! :)

Grethe Hagen

Så godt å se dere sammen igjen 👍😊😊😊😊💜💜💜

Grethe Hagen

Så godt å se at dere er sammen igjen 👍😊😊😊😊😊💜💞💕

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress