(null)

Mammas lilla gos.  Jag saknar dig och din gosiga mage.  Jag är inte mig själv utan dig, saknaden är så brutal att den äter upp mig inifrån.
Nära och kära får ta mycket skit, då jag är så extremt sårbar just nu.  De flesta är extremt förstående och jag älskar er för det.  När jag exploderar så får jag lugn tillbaka. Stöd. Pepp om att halva tiden snart har gått av 2-veckors perioden.
Jag saknar känslan av att ha dig nära, känslan av att du kryper upp i min famn och bara är, känslan av att du tar tag i mitt ansikte och borrar in det mot ditt, de pussar och kramar du spontant delar ut, orden älskar dig, orden mammas godis.  Jag är inte komplett utan dig.  Kommer aldrig vara mig själv utan dig såhär länge.  Jag bara längtar, tänker, saknar, älskar på avstånd och hoppas att de tankarna som rör sig i ditt huvud inte innehåller tron om att mamma har tagits ifrån dig igen.  Mamma är här, jag vill ge dig allt och lite till.

Men dagarna får rulla på och som tur är så gör de det fort.  Umgås med vänner, idag shoppade jag med Emilia, imorgon är det födelsedagsmiddag, sen ska jag ta tag i mina riktiga inlägg från datorn (skriver via mobilen nu), fokusera på jobb och alla som finns här.  Jag kommer promenera, träna, sola och bada, åka till grönan med barnen och sällis, mer utflyter, fokus på mellan och stora E.  Det kommer bli bra, tacka gudarna för förstående människor som gör allt de kan för att trösta, peppa, hitta på saker, hjälpa till med att få dagarna att gå, alla fina sms och samtal, så mycket kärlek och nu kan jag bara hålla mig till det: positiv energi och skaka av mig sådant som sprider negativitet.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress