(null)

Lång dag för bönan (och oss) idag! Hon vaknade nämligen för sent för att gå till förskolan, så hon har nu sommarlov därifrån. 
Var ändå lös i magen igen och kände att det var bättre att ge henne lite familjetid och kärlek plus närhet.  SÅ många har hört av sig till mig, berättat om småbarn som upplevt stressmage t ex under tiden föräldrar separerat eller när de haft det tufft, om de varit mycket oroliga osv.  Med tanke på att Elise är ett levande nervvrak och så beroende av mig som jag har förklarat, så vore det alltså inte konstigt om så vore fallet.  Lilla hjärtat! Tänk om jag bara kunde ställa allt till rätta åt dig, att du hade sluppit den orättvisan som skapades, då hade det inte behövt vara såhär, då hade du vetat - precis som dina syskon - att du har en mamma som älskar dig villkorslöst och ALDRIG försvinner.  Jag lider så med dig.  Det beteendet som har skett och sker, det är fruktansvärt! Och inte kommer det bli bättre av sommarens upplägg, snarare tvärtom.  Hatar att stå maktlös när jag vill det bästa för ett barn.  En otroligt hemsk känsla.
  
Hela dagen har varit lite upp och ned, ständigt högt tempo, hon missade sin sovstund på dagen och har då aldrig somnat så snabbt som ikväll!
Men alla tider och rutiner blev en enda röra.
Det var skönt i alla fall, att hon tog igen lite sömn på natten och morgonen efter alla mardrömmar och alla vakna nätter då hon skrikit så hemska saker som båda stora barnen också hört, usch så hjärtskärande!
Jag hoppas att hon får sova fridfullt i natt igen, inga hemskheter, bara harmonisk sömn.

Nu ska jag sätta mig och bara vara.  Varva ned, ta fram godisskålen och vila.

Önskar er alla en trevlig fredagskväll!
Anonym

Jag blev separerad 10 månader ifrån min mamma när jag var dryga året. Jag har haft fruktandsvärda anknytningsproblem, och svårt att lita på folk osv hela mitt liv efter det! Jag FÖRSTÅR INTE hur folk kan bestämma över huvudet på er, att ingen fattar vilken skada detta kan ge henne för resten av hennes liv...! Jag blir så jävla ledsen! ❤️❤️

Anonym

Kräv ensam vårdnad. De pappan gör mot sitt oskyldiga barn är ren misshandel. Fy Fan. Hon får ju illa när hon är med sin pappa. usch.

Sara

Lilla hjärtat då. Jag kan inte begripa att ingen av de inblandade myndigheterna tycker att dettta är rätt och riktigt mot ett så litet barn. Min unge har precis fyllt 2 så kah kan ju verkligen relatera till åldern och jag mår fysiskt dåligt av att tänka på hur lilla Elise har haft och ska behöva ha det, att ryckas ifrån och nu igen vara ifrån sin primära anknytningsperson på det viset. Obs att jag förstår att DU är helt maktlös i detta, men fruktansvärt är det.

Maja S

Kan man på nått sätt få en barnpsykolog att prata med Elise. Eller se hur hon mår. Komma hem till er o se hur hon är. ❤️

Stackars lilla gumman :(

Anonym

Hej!

Jag är adopterad, adopterades vid 1års ålder och kom till Sverige. Men redan vid 5års ålder började det skära sig i min familj, föräldrarna bråkade och det blev seperation och fram till jag va 13 har de hållt på och bråkat, haft på och av relation. Knappast stabilt. Vad jag kan säga är att jag har jätteproblem med anknytningen då jag bortlämnades av min bio mamma på sjukhuset nyfödd och sen här i Sverige så påverkade det ännu mer så jag har fått mer skit. Min adoptivmamma brydde sig aldrig om mig så hon strunta i mig när jag blev äldre eftersom hon är en kontrollerande psykopat så fort jag upptäckte nåt va fel så gav hon upp. Det gick bra så länge jag var liten för då kunde hon utnyttja den makten att styra och bestämma. Även om det var dysfunktionellt hemma så mådde jag sjukt dåligt, hade suttit i kläm mellan mina föräldrars smutskastande. Idag har jag heller ingen bra relation till min familj pga deras svek. Det har förstört mig, sorgligt.. så även om sådana idioter till föräldrar som K och min mamma så fattar de fan inte att de påverkar barnet trots den är litet. Blir arg!!!

Min pappa är jag inte uppväxt med så mycket så och han har valt att prio sin nya familj före mig. Idag är jag 21, lever med min pojkvän. Han är den enda jag har + vänner. Så tragiskt. Med all skit i bagaget har lett till oro, ångest och psykiska problem så det är nåt jag får leva med. På grund av dessa vuxnas beteende. Känner mig maktlös men när jag själv bildar familj ska jag ta mycket av vad du har gjort. Du är verkligen en mamma förebild för mig. TACK Denize ❤️ Har följt dig sen jag va 14

Svar: Vad ledsen jag blir för din skull! Det är fruktansvärt när föräldrar inte förstår att det dom gör kan skada barn för livet. Jag har två barn som garanterat är ärrade för livet och ett tredje som förhoppningsvis kan glömma det hela men som en dag ändå kommer få reda på vad som skedde, vad som sades och vilka som stöttade den personen till att göra det som är gjort. Just nu i livet är hon knappt två men extremt psykiskt påverkad av ren egoism och makt. Att trycka på mina ömma punkter genom att använda barnen - bara för att försöka sänka mig är oförlåtligt. Jag kan inte förlåta en eller flera människor som har sett till så att mina barn mår som dom mår. Det är två familjer och släkter som varit med och skapat detta och jag tvivlar på att någon av barnen kommer se positivt på sina biologiska familjer när de blir stora nog att förstå. Jag tror inte att de har tänkt så långt, att barn växer upp och de får men för livet pga själviska handlingar av föräldrar. TACK för det sista du skrev, det värmer. Jag hoppas att du får leva lyckligt med din pojkvän och vänner och en dag får den familj du vill ha och gör allt rätt för dom! Kram ❤️
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress