(null)

Godkväll fina!

Det var en smärtsam natt och morgon.  Jag låg och höll Elise i handen och bara tittade på henne i flera timmar.  Sista gången jag kollade på klockan så var den strax efter kl 6.
Hon hade vaknat på natten så jag gav henne min hand och så somnade hon om.  Sedan kunde jag inte göra annat än att lyssna på hennes ljuvliga andetag, känna värmen från hennes hand som låg i min och jag bara njöt.  Njöt av att ha henne så nära, var gråtfärdig för att jag inte var redo att släppa henne än.  Men så somnade jag.  Och det blev morgon.
Hon var lika busig, sprallig och fylld av energi som vanligt.

(null)

Men det var bara att förbereda henne, gosa ordentligt och sedan klä på henne och lämna över. Jag var positiv, glad för henne, pussade och kramade i mängder på vägen ned från trapporna.
Sedan skedde överlämningen.
Jag gick upp, ställde mig för mig själv och bröt ihop.  Det värkte i hela hjärtat och själen.

Men jag tog mig samman snabbt för de andra barnens skull, packade strandväskan, de tog med sig vänner och så gick vi och badade.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Det positiva är vädret! Hade det varit som vanligt, regnigt och ruggigt, så hade det varit värre.
Men sommaren i år! Den som klagar, den får inte heller klaga i november när kylan är bitande och regnet piskar en i ansiktet vågrätt! Det är ju så typiskt svenskar att gnälla på hösten och vintern men så fort det blir varmt, då är det också jobbigt.
JAG njuter i alla fall och har gjort alla dessa veckor. Jag badade flera gånger för att svalka mig och temperaturen stod igen på 25.
Barnen var med sina vänner och när de väl ville iväg och göra annat så låg jag kvar.  Somnade.  Kände solens strålar och tog vara på den tystnaden som var.  Jag hade inte bett om egentid, vill inte ha det, var inte redo, ville så mycket mer.  Men jag kopplade bara av.

Efter flera timmar så valde jag att gå hem, byta om och bege mig på en lång PW.
Jag har lite problem med träningen just nu.  Jag har alltid älskat att träna och gjort det för min egen skull, men vissa inre ärr skapades till sist.  Och jag kommer visa och berätta om det i ett annat inlägg.
Idag kände jag dock den frihet i att bege sig på en rejäl runda, kom hem svettig och knappt kunna andas.  Den känslan har jag saknat.  Känslan efter extrem fysisk aktivitet! Men det har varit jobbigt innan och det har förknippats med  panikkänslor - och varför ska jag berätta.  Det har jag förberett ett inlägg för.  Bilderna jag har är helt sjuka... och jag förstod inte hur jag tänkte då.  Men det blir för långt att skriva mer om nu.  Så det kommer!
Jag är bara glad att jag kom iväg och gjorde det idag, att oavsett hur jag ser ut, så är jag mig själv och ingen kan påverka känslan av att inte duga som man är.  Den inre styrkan blir allt kraftigare.
Isabella Lilja

Intresserad av ett Länkbyte? Hör av er <3

Anonym

Har du fått prata med henne sen von åkte?

Svar: Har avtalad FaceTime på lördag samt dagsuppdateringar.
Denize

Emmelie - mamma till två och sjuksköterska.

Kram på dig, vad skönt att du tog dig ut och njöt av vädret.

Anonym

Kram på dig! Vilken kämpe du är och fantastisk mamma. 💖

Moa

Härliga sommarbilder, hoppas att den här tiden går snabbt tills Elise kommer hem <3 Håller med någon som skrev (tror det var på Instagram) att Emilia blivit mer lik dig när hon blivit äldre <3 Det är dragen i ansiktet på något sätt, ibland känns det som att likheten kan bli mer "diffus" när man har väldigt olika färger :) Elian är lite som jag - håret blev mörkare och lite "cendréfärgat" när jag blev äldre (fast i elvaårsåldern för min del), det är ju rätt vanligt hos blondiner :p Nu har jag blekt slingor i tolv år så jag hinner knappt se min riktiga hårfärg XD

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress