För en månad sedan så fotade vi under körbärsträden som blommade.  Igår fann Emilia körsbär på träden och då passade vi på att ta kort där med.  Elise tog tacksamt emot de körsbär som syrran plockade åt henne.
 
Hur som helst så började sommarlovet bra för den här bönan.  Jag tog över henne till min säng runt midnatt, sedan sov hon resten av natten, åt bra med frukost och sedan har hon faktiskt LEKT.  Hon har hämtat leksaker själv i sitt rum, hon har bäddat ned sina dockor och gått runt med dom i vagnen någon/några meter ifrån mig, hon pysslade och donade i lugn och ro - utan mammapanik och sedan sov hon närmare två timmar på dagen.  Stora framsteg!
Sedan ska hon skickas iväg och ska vi börja behöva börja om.  Suck.  Och ska det fortsätta sådär i veckor.
Jag vet att det är tjatigt men jag kommer aldrig komma över faktumet att upplägget över sommaren är det sämsta tänkbara för ett så litet barn som har varit ifrån sin primära anknytningsperson så himla länge tidigare redan.  Nu när hon äntligen börjar landa och koppla av, då ska hon ryckas igen och om EN vecka är för lång tid för en ett barn i hennes ålder, vad fasen är två hela veckor då? Jag har blivit ifrågasatt av x antal människor hur det kan gå till på det här sättet, att man låter ett så litet barn skadas - för det är exakt vad som sker.  Hon har blivit ifrågtagen allt som var trygghet för henne, den basen och grunden som hon kände till, hennes mamma togs ifrån henne och inte tvärtom.  Människor berövade flera veckors tid med den här flickans mamma.
Hur kommer hon känna om det i framtiden?
Sedan finns det inte längre något att gå på så man börjar ljuga om saker som inte ens går ihop.
Hur kommer hon känna om det i framtiden?
Hur kommer hon se på de personer som var delaktiga i den här delen av hennes liv, som uppenbarligen skadat henne psykiskt nu när hon är så liten?
Och den största frågan är hur kan alla dessa vuxna leva med sig själva? En viss person plus alla medhjälpare? HUR FAN somnar man om natten när man vet att man gör barn så himla illa?
Hur lever man med sig själv när ett barn smsar och ber om nyckeln hit så hon kan känna sig trygg i sitt eget hem, men denne ignorerar och säger sedan att han skall ha vissa olagliga saker och materiella ting först (de förstnämnd som jag inte visste fanns, som hittades när jag packade och som polisen själv hämtade då jag inte ville eller vågade ta i det själv och absolut inte ha kvar det i mitt hem). 
Jag kräks.
Pengar och det materiella det är så jäkla viktigt.  Viktigare än barns känslor.
Efter allt människor har ställt till med, då menar jag inte bara en - utan TVÅ olika familjer och släkter - HUR ser man sig i spegeln varje dag, hur lever man sin vardag och mår bra? Jag hade fallit samman om jag medvetet skadat barn.
 
Jag har ett extremt dåligt samvete för att jag blev sjuk och barnen behövde se mig så.  Det var inget jag kunde rå för, men ändå gnager det inom mig.  Så funkar väl en förälder som älskar sina barn och vill deras bästa?
 
Det finns inga ursäkter och jag blir lika mållös varje gång jag tänker på allt som skett, sker och fortsätter att ske.  MEN nu ska jag ta vara på tiden med mina fina och så lär det skrikas lite för Sverige också.  Fotboll? Okej då! Rättssystemet? Nä åt helvete med det!
 
Jag önskar er alla ärliga, ödmjuka, genuint omtänksamma och osjälviska människor en fin lördag!



Linn

Kan ni inte byta lås? Det fick vår hyresvärd göra när vi tappat bort en nyckel, om jag minns rätt tog det inte mer än några dagar.

Svar: Vi fick byta cylinder till lägenheten som var tråkiga pengar. Men det var portnyckeln som Emilia bad om och den fick vi efter flera månaders bönande, först krävde han annat och sist krävdes det som nämndes här och det var enkelt då jag hade släpat bort allt som påminde mig om honom och det stod i källaren. Enklare hade det varit om han valde att avsluta en relation lite lämpligare, på dagtid, inte när barn nattas, snarare helst en helg och packar sitt själv!
Denize

Sanna

Jag blir så arg. Så som den där människan beter sig så förtjänar han verkligen att hängas ut, så alla tjejer kan akta sig för en sådan person. Män kan få bete sig hur som helst, men ändå ska de ges chanser och tyckas synd om. Helt ärligt så tror jag att hade du gjort det han gör och gjort, hade det här redan varit avgjort. Så jäkla tragiskt att det ska behöva vara så.

Caroline

Snälla K - jag vet inte ens vad du heter, men jag hoppas och tror du läser det här. Kan inte du gå in och googla på vad det kan göra mot ett litet barn att vara ifrån sin anknytningsperson under så lång tid. Efter det är barnet oerhört rädd att personen ska försvinna på nytt och att då ta barnet från den personen i hela två veckor igen är inte rätt mot henne. Det kan leda till oerhörd ångest, rädsla och sorg hos barnet och göra henne otrygg. Oavsett vad som hänt mellan dig och Denize, oavsett vad du tycker om henne - snälla tänk på ditt barn! Läs på om vad detta kan leda till och tänk till ett extra varv. Det är så mycket bättre att du har henne några dagar här och där istället. Även om det blir krångligare för dig och du vill göra andra planer... men det är hundra gånger bättre för henne. Du har valt att skaffa barn och då får du också ta ansvar för ditt barns mående.

Emmelie - mamma till två och sjuksköterska.

Åh vad stora barnen har blivit, herregud..
Det gör ont i mig och läsa att du verkar gå igenom en tuff period, jag skickar dig styrka. Kram

torres

Men så fantastiska bilder <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress