(null)
(null)

Jag fick äran att fotografera det här gravida paret.  När jag började visa upp min portfolio så visade det sig att jag även hade fotat bröder och kusiner och det var bara väldigt kul att det inte hade märkts! Så jag blev kallad för släktfotogfafen.

De var i alla fall ett väldigt vackert par.  Mannen höll ständigt om sin kvinna, klappade henne på kinden, höll henne i handen, klappade henne på rygg och mage när vi satt innan och diskuterade fotograferingen.  Det var så vackert att se, då jag aldrig riktigt haft det så under en graviditet.
Men han var så ödmjuk, hjälpande, stöttande och kärleken mellan dom bara glittrade.  Vi hann fota dessa bilder oerhört fort, det blev en snabbis bara men man ser samma otroliga värme mellan dom, som jag upplevde personligen, även på bild.

Och om bara några veckor så får jag även äran att fota deras bröllop.  Det ser jag verkligen fram emot med tanke på hur otroligt passionerat förälskade de verkade vara.


Jag pratar ofta om kompisar om detta.  Att jag ofta fotar par, familjer och bröllop och allt är så oerhört fint.  Medan jag lever på som ensamstående och vägrar göra något annat... samtidigt som samtliga av mina vänner påpekar att det finns bra och snälla män OCKSÅ.  Att den rätta finns någonstans.
Just nu är mitt behov endast mina barn, kärleken från dom.  Om jag skulle skaffa mig en man någon dag igen - då skulle han VERKLIGEN vara något helt utöver det vanliga.  Och så skulle det dröja, om det ens sker någonsin igen.
Jag hade problem med tillit innan mitt senaste och det känns väldigt omöjligt i dagsläget att ha ett seriöst förhållande när jag aldrig kommer lita på någon igen. MEN jag tycker att det är otroligt vackert att fånga kärlek på bild, jag älskar andra par, jag älskar mina vänner som är par.  Jag älskar alla familjer jag kan se.  All kärlek som lyser rakt igenom hos folk.  Det är bara inte för mig.

Är DU intresserad av en fotografering? Jag håller igång! Kontakta mig på denize@eemedia.se

Felicia

Åh vilka underbara bilder

Anonym

Kärlek måste ju inte alltid innebära tvåsamhet. Inte heller på det sättet att man bor ihop, skaffar barn osv. Man kan ju vara särbos och samtidigt få ha sitt andra ”liv” kvar. Man kan dejta, gå ut och äta samt hitta på saker ihop. Men att man inte lever vardagen på samma intensiva sätt tillsammans. Kramar 😄❤️

Svar: Absolut! Men man måste ändå kunna lita på den andra personen 😉❤️
Denize

Sara

Vad KUL att se att du är igång med fotandet igen! Blir glad för din skull! Hur funkar det, kan du ta dig ”till location” för fotosession om det inte för långt bort?

Svar: Ja det är kul att vara tillbaka och göra det man älskar! Absolut :) är det lite ”för” långt bort så tar jag reseersättning. Det är lite beroende på ort.
Denize

Ann

Min man är allt annat än det du beskriver killen som ovan. Men han är fantastiskt bra på annat. Det finns mycket att önska och jag har varit SÅ besviken på honom många gånger. Jag var i princip ensam i graviditeten. MEN.. Jag kan lita på honom fullt ut, han har inte ljugit, har aldrig slagit mig, varit nedlåtande o accepterar mig fullt ut för den jag är. Det värdesätter jag högre.

Hoppas du hittar ngn en dag som du kan lita på.

Svar: Så ska det vara, att han accepterar dig för den du är! Alla är olika och alla har olika ”behov” i ett förhållande. Bekräftelse, tillit, ärlighet och att bli uppvaktad är viktigt för mig... tillit har jag haft problem med sedan långt tillbaka. Det krävs mycket för att jag ska nå den punkten. Men det andra har jag fått i tidigare relationer... jag vill att min partner ska vara som min bästa vän. Någon som man kan prata om allt med, få stöd och bli hörd - någon som ödmjukt stöttar och alltid finns där. Hur små bekymmer det än må vara. Det ska inte vara läskigt att öppna upp sig för att veta att man inte kommer bli hörd, inget engagemang finns och förlöjligande av ens känslor sker. Man vill ha någon som VILL förstå och ja, bekräftar. Man vill inte känna sig som den sämsta tänkbara personen i världen - jag har alltid varit van vid att bli ”uppvaktad”, fått självkänslan att höjas och känna trygghet i att prata och uttrycka mig när något är jobbigt. Jag är dålig på att själv vara fysisk.. hålla i handen, ge kramar etc - Sådant har tidigare kommit från andra hållet. Mycket tidigare då som tillhör det förflutna. Jag vill känna mig som den bästa, enda och vackraste en man vet i ett förhållande. Att bli sedd, ordentligt. Ja jag antar att jag är i stort behov av bekräftelse, romantik, någon som hjälper att hålla gnistan vid liv om man är i ett förhållande. Men är jag ensam så ger jag mig själv min självkänsla. JAG vet att jag duger precis som jag är. Och kan inte en partner ge det, ljuga och få mig att känna mig liten. Då brister det. Jag vill bli höjd inte sänkt. Kanske finner jag någon en dag som jag kan lita på, men det skulle mycket till, efter allt jag har gått igenom. Men jag tror också klyschigt nog på ödet. I dagsläget kan jag bara tänka på mig och barnen, få processen med Elise klar, sedan vet man aldrig om man snubblar in i kärleken igen eller om jag lever ensam livet ut. Just nu känns det inte viktigt eller möjligt. Jag vill bara få må bra med barnen. Vad som sker i framtiden får man väl se. Men ensam är jag stark.
Denize

Sandra Natalie Svanholt

Vilka fantastiska bilder!

Vart i Sverige finns du? Vi bor i Spanien men kommer till Sverige den 25e september då jag vill genomföra förlossningen hemma. Om du inte är allt för långt borta så hade jag nog gärna bokat in en fotografering. Vi har generellt lite bilder på oss ihop och det hade varit roligt att samtidigt kunna se tillbaka på den stora magen 😍

Svar: Åh vad roligt. Var i Spanien bor ni? 😃 jag bor i södra Stockholm, men reser mot reseersättning ☺️ vad roligt att du tänkte på mig som fotograf, får väl hoppas att ni inte är alltför långt bort. Lycka till med magen! Kram
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress