(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
(null)

Kikar in snabbt via mobilen för att mest säga hej!
På instagram har jag skrivit och uppdaterat flitigt och ni som läser där vet vad jag har haft fullt upp med idag.

Utöver det så spenderades gårdagen på stranden.  Alla barn badade, Elise lekte med sand och grålera och sov sedan länge i vagnen medan jag fick slappna av och lyssna på allt babbel och känna solens varma strålar.  Svensk sommar när den är som bäst, när man kopplar bort allt elände som hänger över en.  Ibland behöver man en paus.

Idag gömde sig solen bakom molnen men jag och bönan gick ändå på en långpromenad och sedan hamnade vi i parken där hon gjorde av med lite energi.

Har tänkt mycket på de två veckorna som kommer, då Elise inte får vara hemma.  Det smärtar, det gör det verkligen.  Hon är tillräckligt förvirrad och för liten för det hon utsätts för.
Men jag kan inte göra något. Jag står maktlös.  Jag kan säga till henne en dag att jag försökte.  Jag ville hennes bästa, men det blev som det blev och jag tog det inte lätt. Jag har samma sak att berätta för alla mina barn: jag har och kommer alltid kämpa för dom.  När jag blev sjuk och skulle läggas in så ville jag inte, jag ville vara nära barnen, jag har alltid tänkt i de banorna - men då var jag ju sjuk och behövde verkligen läggas in så det är tur i oturen att det blev så.  Men jag vill inte vara ifrån mina barn, jag vill inte se dom ledsna, jag vill ge dom hela världen och lite till.  Men sommaren 2018 är som den är.  Sen hoppas jag att oskyldiga lilla Elise, som inte ens hunnit fylla 2, får sin rättvisa.
Hur som helst så kommer jag fokusera på stora barnen när hon är borta, göra sånt som dom vill som är svårt när lillasyster är med.  Jag kommer även ha möjlighet till barnvakt och därmed tänka på mig själv också.  Jag ska leva de där veckorna - så mycket det bara går, så det går snabbt.  Och med allt trauma och kaos så behöver storbarnen sitt! Och jag behöver lära mig att göra mitt igen.  Jag är mamma och jag älskar min roll mer än något annat, men jag är även Denize.  Och hon förtjänar att få tänka bort, komma bort, läka alla inre sår och det gör jag bäst tillsammans med mina närstående.
Jag vill inte vara ifrån Elise, inte så lång tid, inte när hon är så liten och vi redan har förlorat så mycket tid men jag kan inte älta.  JAG kan inte ha det dåliga samvetet... för jag försökte.

Och orden "du kommer aldrig hitta någon bättre än mig" ekar ibland.  När man kände sig som den sämsta, fulaste och mest meningslösa människan i världen.  Och jag ler.  Inte för att jag vill hitta någon, men för att jag vet att jag visst kan.
Ingen har lyckats sänka mig förut.  Inte ens när jag blev bedragen som gravid.  Men en gång i mitt liv gick mitt inre sönder.  Men idag är jag trygg i mina skor, stolt över den jag är och självkänsla må vara en färskvara men jag har lärt mig att om man behöver få andra att må dåligt över sig själva - då är man inte så självsäker.
Jag känner kraft och styrka, tittar mig i spegeln och står rakryggad.  Jag är inte perfekt - men jag duger PRECIS som jag är och det har jag fått höra från flera men viktigast är att få höra det av sig själv.  Jag är jag och jag mår bra av att vara den jag är.

(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress