Jag har gråtit sedan strax efter kl 15, mer eller mindre hela tiden.  Jag känner mig oerhört kränkt och orättvist behandlad.  VARFÖR är jag kapabel till att ta hand om två barn men inte tre? VARFÖR tar ingen hänsyn till mina andra barn,hur de lider av detta, hur orättvist allt är.  Det enda positiva orden jag kan säga är att Elise så småningom ska få lika stor tillgång till båda sina föräldrar. Vad som sägs i alla fall - men hur lång tid det dröjer... det vet jag inte.  Men att jag gång på gång ska kränkas för att få ha mitt barn, det svider.  Mitt barn som jag egentligen har lika stor rätt till.
Jag skriver inte längre om pappan, det kommer inte ske.  Han ville inte det och jag får respektera det.  Men jag måste få skriva om mina känslor, mitt liv och den här mardrömmen som jag upplever det som.
 
Om jag skulle vara missbrukare så hade väl mina kollegor märkt det? Min chef har en son med samma medfödda ryggskada som jag har, så hon förstår.
Men jag fattar inte att det ska gå till såhär.  När jag äntligen blir fri, mår bra, är lycklig, känner igen mig själv igen och får tillbaka min inre kraft.  Då bestraffas jag.
Och det märkliga är att dessa mediciner är så otroligt viktiga. Jag vet inte hur många mail jag fått från föräldrar som berättar om att de äter narkotika klassade mediciner - för att de faktiskt behövs.  De skrivs ut av en anledning.  Dessa föräldrar har skrivit om sina sjukdomar och skador och förklarar att UTAN dom så skulle de snarare bli sämre föräldrar.  Jag FATTAR inte vad problemet är.  Så länge man inte påverkas av dom (som jag tyvärr blev av många som beprövades mot min enorma ånget) - ja så länge man inte påverkas så vad spelar det för roll? Man får dom när en läkare anser att man behöver dom.  Skillnaden mellan bruk och missbruk är enorm.  Och att vissa kan få biverkningar, som i mitt fall.  Det är hemskt, jag levde i veckor med onödig värk som en medicin skapade och en oförutsägbar trötthet av en annan - jag var som i dvala konstant av den, oerhört obehagligt.  Men just dessa mediciner är ju borta. Hur skulle jag annars klara av vardagen - om jag hade de biverkningar jag hade? Det hade varit omöjligt.  Som sagt, jag har haft otur med läkemedel, men någon vidare oro fanns inte då-  Men nu, när jag uppenbarligen är helt fungerande, då straffas jag återigen.  Pga oro, saknad av tillit.  Jag blir så ledsen, tårarna rinner när jag tänker på det.
SOM jag kämpade för att bli av med starka läkemdel - min ambition var hela tiden att var tablettfri och bara klara mig.  Men vissa mediciner kommer jag som sagt aldrig ifrån, jag KAN inte rå för den medfödda skadan jag har, att inflammationer uppstår.  Det är inte mitt fel, jag bad inte om det, men jag funkar som tur är ändå.  Många äter mediciner - men för mig är det tydligen förbjudet.  Jag kan bara inte begripa resonemanget när jag gör ALLT för ar bevisa att jag är bra nu.  Men det blir bara värre, det krävs bara mer av mig.... sådants som är sekretessbelagt och väldigt privat.
 
Ooooooch så har vi de lögner som uppstått, som jag tidigare skrivit om, som har fått mig att se extremt dum ut - motsatsen till vad jag är.  Jag har inte läst förrän idag, då min advokat avrådde mig.  Men när jag fick höra att en viss pappa påstått att han inte alls varit otrogen när jag var gravid, då brann det inom mig.  Då fick jag ta och läsa.  Jag har talat med honom, ett ganska långt samtal, om både bra och dåligt.  Men otrohet, den erkändes och även saker som hände därefter.  Det var nästan nio år sedan, alla hade och har gått vidare.
Gällande Elian så var vi eniga om vad som är bäst just nu och det finns en plan.  Jag kommer vänta ett tag med att yttra mig om pappan, då han verkade vilja göra rätt för sig och förklarade att han inte ville ha med saken att göra (tvisten alltså).  Men då tycker jag att han hade kunnat klicka bort samtalet och inte besvarat mailet från motparten samt ombudet.  Så njaaa, jag köper inte riktigt det, men han verkade förstå det.  Mer om honom väntar jag med att skriva om.  Sanningen kommer alltid fram och det var bra att vi hade ett långt samtal.
 
De biologiska farföräldrarnas ord däremot - det skulle kunna polisanmälas för förtal.  Varför blanda sig in i något man inte har att göra med, när man inte ens visar intresse för sitt eget barnbarn!? Ja, ett av dom i alla fall - då det har skapats väldigt många barn.  Jag har försökt kontakta dom utan svar.  Jag vill ha en förklaring till deras HEMSKA lögner.  
 
Som sagt så har jag kränkts på många nivåer idag.  Jag är rädd för män, pga vissa skäl.  När de höjer rösterna så går jag i försvarsposition - stänger in mig i mig själv och stänger ut allt annat.  Jag fixar inte män som skriker. Så jag missade nog mycket idag, då jag som tjej kände mig överkörd... fick inte en chans att framföra det jag tyckte var viktigt.
Enda sedan medlingen så har jag bara velat lägga mig platt och inte röra mig.  Att jag ska blotta hela mitt privatliv för att bevisa att jag är en lämplig förälder.  När det enda jag gör är att tänka på barnen, just nu känner jag mig frutktansvärt ledsen, besviken och självklart blir barnen hemma drabbade då.  De hoppas ju hela tiden att saker bara ska lösa sig, men så kommer jag alltid hem och de ser att det aldrig är positiva nyheter.
Jag är matt.
Jag orkar inte ta mer skit,
Jag orkar inte försöka motbevisa alla lögner.
Jag orkar ifrågasättas mer.
Jag tycker att det är tragiskt att kriga, när man så enkelt skulle kunna komma överens om en plan - och sedan bara leva på varsitt håll (om man hatar varandra så mycket) och hålla sig till den,
Jag orkar inte bli anklagad för saker som jag inte gjort.
Jag orkar inte ses som den onda och fruktansvärda människan - när allt jag vill är att barnen ska få må bra, ha det dom vill ha mest: Elise.  Jag försöker ge dom allt de behöver, men att torka deras tårar när de lider så himla mycket av saker som skett innan och saker som sker nu - jag orkar inte ha det så.  Jag VILL så gärna ge dom rättvisa.  
Låt barnen må bra.
 
Jag orkar inte skriva mer, som sagt - jag känner mig fullkomligt kränkt - pga många personer just idag.
Jag fattar inte, jag förstår verkligen inte hur man kan leva med sig själv efter saker som folk gjort - som barn blir lidande av.  Jag kommer aldrig förstå... Allt är bara så himla orättvist, för att jag blev sjuk och för att jag åt mediciner.  Mediciner som inte ens finns, vilket jag visat, men aldrig kommer det räcka.  Jag håller ihop för barnens skull, men gråter när de är på sina rum, för jag är uppriktigt förkrossad idag.  Men i morgon hämtar jag såklart styrkan igen, för i morgon får vi alla fall träffa det oskyldiga lilla barnet.  Hon VILL ju ha sin mamma, HON vill ha sina syskon.  Jag ber till högra makter att detta löser sig snarast.  Inte kan vi har det såhär, mycket länge till. Det är inte rätt.  Livet är orättvist - och har varit länge nu.  Jag ber om medvind.
 
Lyssnar mycket på Veronica Maggio - 20 questions
Caroline

Kämpa! Du är fantastisk och har tre underbara barn! Ge inte upp!!! ❤️❤️❤️
Du har en enorm inre styrka, visst alla faller ibland men när du reser dig DÅ reser du dig!

Grethe Hagen

❤❤❤

Anonym

Jag lider så fruktandsvärt mkt mer dej/er! Vet inte ens vad jag ska skriva längre, hela situationen är så absurd! Hoppas verkligen du har någon mer hos dej nu, att du inte sitter ensam❤️😢 Vi är många som tänker på dej! Styrkekramar!!!!

Mimmi

Har du ingen vän/familjemedlem som kan sova hos dig dessa tuffa dagar?
Din faster?
Jag vet att du skriver att du har ett starkt nätverk. Blotta tanken på att du själv gråter dig till sömns ikväll gör mig förtvivlad.

Stor kram från en trogen läsare

Lisa

Men inte skriker ju läkaren ut tabletter för att du ska missbruka. Är det vad K har som argument och "oro", att du missbrukar? Går medlaren på det? Vad fan är det som händer? Varför får K bestämma allt detta? Så sjukt så det finns inte ens ord. Elise må vara liten men hon uttrycker och visar ju klart och tydligt att hon bil vara med er. Varför lyssnar ingen på henne. Och på dig! Vi vet att du aldrig aldrig kommer ge upp, men jag säger det ändå; ge aldrig upp! Fortsätt kämpa! Det kommer bli bra, det måste bli bra! ❤❤❤

Moa

Fan alltså, att de alltid ska dra fram medicinerna (känns som att de drar fram det för att bara ha något att skylla på - Emilia-har-flyttat-hemifrån-lögnen var ju rätt lätt att kolla upp). Som du skriver är det oerhört många föräldrar som äter starka mediciner - just för att de behövs för att man ska fungera! Om du INTE hade någon form av värktabletter för din ryggskada - hur hade du funkat då!?! Det är väl oändligt mycket bättre att du tar mediciner som gör att du kan sköta en vardag och ta hand om dina barn... Jag lider så mycket med er, att det aldrig ska ta slut utan bara komma slag på slag. Det löser sig säkert i slutändan men det är fortfarande enormt mycket tid för ett så litet barn 😞

Louize

Han blir kränkt över att du skriver om honom , men att han kränker dig gång på gång är tydligen okej!? Hela den här situationen är så sjukt orättvist mot dig och barnen, jag förstår inte att det får gå till så här i Sverige år 2018? Men sanningen kommer att vinna till sist, önskar bara att vägen dit inte var så svårt och smärtsam för er 😢 Tänker på Dig och skickar många Kramar till en fantastisk kvinna/mamma ❤️

Emilia

Men hoja! 😢 Jag förstår inte.. Vad är problemet.. Kan de inte bara låta Elise få komma hem nuuuuu!!?? Jag kan bara instämma med en kommentar här ovanför - Jag vet inte vad jag ska skriva längre.. Jag hoppas såå att di har människor runt omkring dig nu, som torkar dina tårar, som stöttar och lyfter dig nu när allt är så tungt. Det har varit tungt länge, och det blir bara tyngre. När det egentligen borde gå åt rätt håll! Hmmh.. 😭💔 Vi är många som tänker på dig, en klen tröst men en fin tanke att vi är många som vill hjälpa att lyfta dig när benen ger vika, när livet är tungt ❤ Många kramar till Er!

Susanne

Hej Denize! Jag uppfattade det som att ni har lilla Elise halva tiden var nu fram till beslutet, så du menar att domaren gick med på att hon bor kvar hos FARMOR??? alltså jag kokar. Det är kanske dags att gå ut i media nu, bara för att upplysa alla föräldrar hur jävla illa det kan gå om man blir sjuk i dagens Sverige. Och att man kan bli av med barnen om du råkar få biverkningar av en medicin. Det borde ju också stå då på medicinburken under biverkningar. Det finns barn i Sverige som verkligen far illa i sina hem hos sina föräldrar. Men dessa föräldrar hjälper man och stöttar man till varje pris så att barnen kan stanna kvar i familjen. Tack gode gud att ingen hörde mig när jag fick mina raseriutbrott när barnen var små...🙈🙉 Jag hade behövt ett piller då... vad som helst 😉 Du är fantastisk Denize som du kämpar. Kram

Paulina

Vilken styrka du har som går runt och bär på detta tunga lass. Vilka hemska människor det finns på denna jord! Usch! Vet knappt vad jag ska skriva, Är i chock ! Såå många styrkekramar till dig 💗💗💗

Anonym

Kämpa! Du är amazing! Denna situationen borde inte få finnas. Varannan vecka borde vara självklart tills detta är en dom. Hoppas innerligt att ni får ro snart. ❤

Nanne

Vilken mardröm! Skönt att du har domaren på din sida iallafall! Det kommer ordna sig ❤️

Emelie - Mamma till Lilja, 7 år.

Fantastiska du. Fortsätt kämpa. ❤️ Jag skulle aldrig klara det du går igenom, jag hade inte varit så stark. Du verkar vara så genomgo som mamma!!!!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress