(null)

En heldag ute i värmen från morgon till kväll, en konstant glad böna som fortfarande följer mig som en svans - även in på toa.  Jag får inte röra mig en meter ifrån henne och jag förstår henne.

Just nu längtar jag efter ett normalt liv.  Men jag tar en timme i taget, en dag i taget och har tre glada, trygga och lyckliga barn.  Nu är det helg och då kan man bara pusta ut, sedan ser nästkommande veckan lite annorlunda ut.  Sanningen kommer segra och mina barn är värda trygghet. Total trygghet.  De senaste två månaderna har varit total galenskap och att människor inte förstår att detta inte handlar om ETT barn utan om tre.  Det är för mig extremt tragiskt. Att man inte kan tänka ur barnens perspektiv och vara så empatilösa, sådant folk skrämmer mig.  Om jag fattade det redan som femtonåring så borde det inte vara så svårt?
Att barn skadas psykiskt och pedagoger tittar åt andra hållet. Det får mig att tänka både det ena och det andra...
Jag blir mörkrädd.

Jag har varit samarbetsvillig sedan start.  Givit information som jag egentligen inte behöver, sådant som är helt irrelevant. Men vad gör man inte för sina barn? Jo, man gör allt! Man ser till så att de får det dom förtjänar.  Och jag har sagt ifrån nu, med myndigheter bakom mig så har jag satt ned foten.  Nu ska min familj snart få frid - och jag accepterar inget annat.  Jag har kämpat för rättvisa och inget kommer stoppa mig från att fortsätta med det.

När rättvisan är kommen.... Då har jag mycket att bearbeta, men nu kan jag inte fokusera på något annat än barnen.  Det är väl så en helt vanlig förälder funkar? Barnen först. Sedan sig själv.

Trevlig helg fina ni. Som jag nämnt förr så läser jag ALLT ni skriver, även om jag inte svarar alltid.  Hoppas ni har förståelse! Från er hämtar jag pepp och energi. En massa fina vänner på avstånd - mellan skärmar.  Det är häftigt! Puss och kram på er allihop (förutom trollen då, men jag viftar bort er, jag lägger ingen energi på er - så ni behöver inte lägga energi på mig heller! INGEN tvingas att läsa mina ord.  Att gå in här är frivilligt!) Kärlek till er alla som stöttat och stödjer min familj genom detta. Ni är underbara.
Anonym

❤️

Emma Elisabeth

Även fast jag aldrig har träffat er så är jag så fruktansvärt stolt över dig och dina barn! <3

Tara

Du har rätt - barnen först, MEN du måste ta hand om dig själv också, för att orka ❤️

Caroline

Det är fint att se att hon är hemma igen. Nu hoppas jag att ni kan få tt lugn och att allt löser sig för er så ni hela familjen bara får landa. 💕

Nanne

Bra gjort! Kämpa på ❤️

Conny

Glada bönor är toppen!

Marie

❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Anonym

❤❤❤

Veronica

Heja Elise, heja familjen Östman! Ni är värda det bästa, allihop.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress