(null)

För tillfället är vi mitt ute på landet, Elise har lekt och lekt och tillslut somnat i vagnen och sussar så gott 💕

Jag förstår att ni är många som har och kommer reagera starkt på gårkvällens inlägg.  Jag ÄR inte den som skriver sådana inlägg längre.  Jag förklarade flera gånger att jag egentligen ville ta det med dom i person.  Men ringer jag flera ggr och sms:ar många gånger så blir det till slut att jag trakasserar dom.
Ni måste förstå hur hemskt det känns för mig att de såg sin chans att "snacka skit om mig" men att de enda som sårades och hamnade i kläm var barn. Att det dessutom var så grova lögner fick mig att se svart.  Jag ville ha en förklaring till VARFÖR de talade öppet till en vilt främmande människa istället för att kontakta mig - jag som ändå är den som tar hand om Elian.  Om jag nu är så fruktansvärt hemsk som de påstår, hur kan de ha överlåtit allt ansvar i mina händer i åtta år?

Jag har aldrig förbjudit min sons pappa från att kontakta eller träffa hobom.  Den dörren har alltid stått öppen, så när det skrevs om att jag "flydde", pratade om tomma löften och kalla ord etc så blev det känsligt.  OAVSETT vad baby daddy2 gjorde under min graviditet - en verkligen djupt terroriserande graviditet - så förbjöd jag inget.  Det visste och vet han.  Och med tanke på att jag nu för många veckor sedan tog kontakt med honom och vänligt förklarade hur det var och hur vi skulle göra för att få till en relation, så blev jag besviken.  Detta år sådant som jag har sagt till honom.  Han visste att jag skulle göra såhär, då jag sa att han faktiskt hade chansen att göra rätt för sig: säga som det EGENTLIGEN var när jag var gravid etc.  Men inget hände och jag fick inget svar.  Så därför gjorde jag såhär - då enligt min advokat, så gör man inte såhär i Sveriges domstol. Man tar inte in brev från folk som inte har med barnet att göra, men nu skrev de så hemskt om mig som person och mamma och jag förstod inte förrän i fredags HUR pass tungt de lögnerna vägde.   Så min advokat kommer givetvis inte sjunka lika lågt, för man GÖR inte så i detta landet. Men dom fick.  Alla medel tas till och det gör mig illamående då det är så orättvist, såsom Elian har blivit behandlad och nu att han skadas och såras mer pga lögner som gör så att allt drar ut på tiden.

Jag ser inte mig som ett offer, det ska ni veta, du anonym som kommenterade.
Jag skriver öppet om mina brister och misstag, det är inget jag hymlat med.  Jag anser absolut inte att jag är perfekt på något plan alls.
Att jag reste till Spanien var för att kontakten hade dött ut och efter två påhälsningar och mycket kontakt så rann kontakten ut igen.  JAG kan inte vara den som ständigt jagar alla för att få till kontakt.  Vill dom? Då är det upp till dom.  Jag uppmuntrade, jag välkomnade - men inget hände och livet gick vidare.
Så innan ni dömer mig, tänk er för.  Dessa människor har inte funnits i Elians liv.  Medan de alltid haft chansen.  Pappan har funnits till vid några tillfällen och ska nu inom kort komma in i bilden igen.  Men som jag har sagt och som vi kom överens om så måste det ske när Elian är mottaglig för det och inte skulle må ännu sämre. Vi enades, för oavsett hur besviken jag är på honom, så har Elian ändå alltid rätt att ha kontakt med hobom om det går.  Och när eländet når ett slut, när kaoset i hans huvud lugnar sig - då kommer jag stödja honom i denna introduktion.  För ELIANS bästa.

Och elaka kommentarer ang Elise. Lägg av.  Mår ni bra av att sparka på någon som är så pass skör? Vet ni hur energikrävande det är att försöka leva en helt vanlig vardag med två utav mina barn, jobba och göra allt som vanligt medan Elise fattas?
Jag har aldrig ljugit om något. Jag har aldrig skippat någon information.  Jag har varit tydlig med att jag inte mådde bra, detta sågs, det gick inte att INTE se det, för jag var så fruktansvärt deprimerad.  Jag ville som sagt inte, jag var totalt under ytan pga många olika skäl.  Men när jag väl blev fri,  när barnen inte behövde isoleras.  Då fick de sin riktiga mamma tillbaka och jag fick aldrig möjligheten att bevisa detta.  Om saker nu hade varit som för ett halvår sedan eller som i vintras.  Då hade jag inte ens kunnat sätta mig på tåget och knappast sköta ett jobb.  Så människor måste förstå att en ändring skett radikalt.  Hela mitt nätverk kan bekräfta det, min chef, mina barn, de som finns och stöttar mig på kvällstid.  Jag är inte samma svaga person som trodde att jag behövde dö av olika skäl.  Jag vill bara kunna ha en helt vanlig vardag med Elise OCKSÅ.
Men pga ångestdämpande som jag tog för längesen så ifrågasätts jag.  Och då måste jag litas på igen.  Det är så medlaren fick till det.
Men min oro, min magkänsla, min desperation att visa att jag är fullt kapabel till att ge Elise det hennes syskon får - det hörs inte.  Om jag nu vore så förfärlig och hemsk, varför har inte mina barn gått under för längesen? Hur kan de ha överlevt och blivit två ödmjuka och trygga barn? Två fantastiska individer, med stor empati och som bägge bär på en enorm välmening gentemot alla runt dom.  Två barn som alltid har och fortfarande står upp för andra barn som kan hamna utanför och vara lite extra "utsatta"? De är fina medmänniskor som inte tål mobbing eller elakheter.  Hur har de lyckats ha det så bra med mig dessa månader och alla år innan? Det är där min frustration ligger.

Mina barn ÄR mitt allt och det uttrycket är inget konstigt eller negativt enligt mig.
Linda

Älskar den här bilden! <3 Så söt och man ser hur lycklig hon är!

Anonym

Alltså på din instagram skriver du BARA om dina jävla mediciner. Du försöker rentvå sig själv från ett missbruk. Du tjatar om att det är läkarens fel, förhållandets fel, alla andras fel. Erkänn att du missbrukat en stor mängd starka mediciner bara och att oron kommer därifrån. Finns inte på kartan att de skulle hålla ett barn från sin mamma om de inte var oroliga!!!!

Svar: "Alltså på min jävla instagram" så kan du väl stå för vem du är och skriva DÄR!? Jag har aldrig missbrukat, jag träffade dock en rejält dålig läkare först som gav mig sjuka mängder och helt fel ordinationer och kombinationer. Sedan fick jag hjälp då jag fick för starka doser för min kropp, den tolererade inte dessa mängder. Efter det blev denna läkare avstängd, jag träffade därefter överläkaren och har fortsatt att gå hos honom, jag provade mängder med olika läkemedel - alla reagerar olika och jag fick hemska biverkningar ÅTERIGEN! Jag mår dåligt av att tänka på hur min kropp reagerade på vissa av dessa mediciner och jag är glad att de är borta sedan länge. MEN jag har och kommer alltid ha kronisk värk, jag har en medfödd skada... hur många gånger ska jag skriva det? Nu får jag som tur är ordentlig behandling hos kiropraktor och sjukgymnast, tejpar med kinesiologitejp och har flera ryggstöd/bälten. Jag reder mig och klarar mig utefter min läkares alla rekommendationer. Äntligen mår jag bra och slipper ångestdämpande - som jag slutade med i mars av en konkret anledning. Om du inte är nöjd nu, efter att ha blivit ifrågasatt för typ 100:e gången, vad kräver du? Vill du att jag visar upp min lilla medicinlåda, som är helt oåtkomlig för ALLA barn, till och med så att jag själv klättrar för att ta ned den. Då barn faktiskt kan dö av vanliga alvedon som finns i min lilla låda. Jag har det tillräckligt jobbigt med situationen som den är nu, enligt medlaren idag så finns INGEN oro, soc såg INGEN oro, domstolen såg INGEN oro, det enda domslutet var medling. Var inte så jäkla feg nästa gång, stå för vem du är och kommentera direkt på min instagram istället för att sitta kaxig bakom en skärm? Förstår inte, avfölj mig om du verkar ha svårt att tro mig?
Denize

Anonym

Tycker ändå du ska tagga ner lite nu. Känns som du skriver samma om och om igen, blir nästan som att du försöker övertyga alla om att du kan ta hand om Elsie liksom..

Svar: Ja det känns extremt tjatigt att jag ska behöva besvara samma fråga hundra gånger - att jag behöver försvara mig och förklara när jag ständigt ifrågasätts. Så vadå tagga ned? Föreställ dig hur jag känner och vad min familj går igenom så förstår du då kanske att det är känslomässigt här. Eller har du ens barn själv? Har du varit med om det vi går igenom? Hur jag skriver i min blogg är dock för min egen del att få utlopp för känslor. Det passar många och passar det inte dig så tvingar jag dig inte att läsa :)
Denize

Louize

Anonym! Att påstå att Denize BARA skriver om sina "jävla mediciner" på hennes instagram, det är ju INTE alls sant! Att kommentera anonymt är så fegt.....stå för vem du är istället!

Denize, du har ingen som helst anledning att försvara dej, eller förklara dig inför fega anonyma människor. Förstår att du är skör nu och att du vill försvara dig, men det bästa vore nog om du inte godkände kommentarer från de som inte våga stå för vilka de är. Det tar bara energi från dig, energi som du behöver för att se till att din lilla flicka kommer hem och får vara trygg igen. Kram ❤️

Emma Elisabeth

Denize hade ju inte behövt skriva samma om och om igen om inte folk ställde samma fråga om och om igen. Lägg ner med dina trakasserier och kränkningar, anonym. Finns inget som tyder på att Denize är en olämplig mamma. Varken läkare, soc eller domare. Varför skulle dina ord väga mer och tro att DU är den som avgör det? Tillåt mig skratta. Nu var det dessutom K och hans föräldrar som höll Elise från Denize, på falska grunder, bara för att jävlas. Utan anledning. Hon måste ju tjata om sina jävla mediciner eftersom folk slänger det på henne hela tiden. Och sen är det skillnad på missbruk och bruk, vilket du verkar ha svårt att greppa. Och ja läkare gör fel och han fick ju straff för det. Använder samma typ av ord som dig "Finns inte på kartan att de skulle straffa en läkare utan anledning". Och med tanke på K's beteende så skulle vem som helst må dåligt utav det. Men hon mådde aldrig så pass dåligt att hon började missbruka. Du verkar inte veta hur kraftigt missbruk är, hur det påverkar och hur svårt det är att ta sig ur det. Det är Denizes ord, storbarnens ord, läkarens ord, soc's ord och domarens ord - mot vad? jo, emot dina värdelösa ord, Anonym som inte ens kan visa vem du är. Och dessutom deras bevis emot dina svaga ord UTAN bevis, och emot K och hans familj utan bevis och deras svaga ord. Denize, soc, barnen, läkaren och soc har bevis OCH ord, men det enda du, Anonym och K och hans familj har är ord. Tillåt mig skratta.

Moa

Alltså vafan. Anledningen till att du skriver om ”dina jävla mediciner” är ju att det är det K hela tiden tjatar om som motivering till att du inte ska få ta hand om Elise!!! Det är inte konstigt att fokus hamnar där.

Svar: Ja men precis. Men nu är det slut på det ämnet skönt nog :)
Denize

Andrea

Vad är det för jäkla troll som kommenterar här? Stå för vem ni är istället, ni verkar ju följa Denize liv via sociala medier helt slaviskt så vad är problemet?!

Svar: Instämmer helt!
Denize

Ditte

Denize! Skickar många tankar till dig. Har läst i kapp och tårar faller nerför mina kinder. Jag har ju följt din blogg och dig av och till i många år och önskade dig så att få bli lycklig mamma även till lilla Elise. Att du är lycklig med henne och dina andra barn vet jag men jag lider med dig att Elise inte bor hos dig hela tiden. Men sanningen och det som är rätt kommer att vinna. Dock så tärande med denna bedrövliga smutskastning du utsätts för.
Stor kram och många tankar.
Tack för helt ljuvliga foton!
Jag har så fint bevarat de foton du tog på mina barnbarn för snart fem år sedan.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress