Dagarna har gått i ett, vilket jag älskar just nu.  Jobbdagar och konstant sysselsättning, att vädret är fantastiskt är även en enormt behaglig känsla just nu, då som ni vet så är jag så oerthört väderkänslig.  Här har jag börjat mina tidigare morgnar med att promenera en mil, ha låg musik i lurarna och samtidigt lyssna till ljudet av havet och fågelkvitter.  Så tankar jag energi, så samlar jag ihop mina tankar, det är mitt sätt att boosta för att ha energi till jobb, barnen som är här nu, hemmet och ja men allt som hör till.  Ibland måste jag bara gå-gå-gå för att ladda om, känna solens värmade strålar på huden trots att orosklumpen i magen ALDRIG försvinner. 
 
 
Våren är så vacker nu, allt blommar och så går det så oerhört fort.  Jag fångade denna lilla bild med min nya telefon  - och trots att ingen har känt någon större motivation till att köra den traditionella porträttfotograferingen bland vitsipporna då Elise ej får närvara, så har vi bestämt oss för att ändå göra det.  Mina två andra barn ska ej bli lidande pga någon annans egoism.  Och Elise kommer förstå en dag ändå.  Sedan har vi resten av våren och sommaren på oss att fånga ALLA syskon på bilder.  Det löser sig, jag tänker på vad som blir bäst för barnen - och det känns inte rätt att skippa det helt.  Det är något jag gjort sedan.... ja forever, bortsett från i Spanien - men då togs likvärdiga bilder.
 
 
Häromdagen besteg jag och killen i mitt liv berg.  Som jag skrev på instagram så både ordspråksmässigt och bokstavligen.  Styrkan vi har i familjen nu - banden till varandra - "we're moving mountains".  Jag och Elian tävlade om vem som kom upp först, sedan hoppade vi omkring, fotade och larvade oss.
Senare gick vi ned till mina föräldrar, Emilia cyklade dit och så grillade vi i kvällssolen.  De har en jättemysig trädgård och barnen byggde hinder som de hoppade över.  Det är så jäkla fantastiskt att se mina barn ihop, Emilia hejade på Elian och pushade honom när han "rev".  Han var så trött så han till slut grinade men skulle envist klara det, så vi alla hejade på och så klarade han det.  Och storasyster berömde så fint.  Alltså jag typ bubblar över när jag tänker på alla dessa småsaker, alla minimala detaljer som gör mina barn till de fantastiska barn de är, syskonkärleken mellan dom och det där bandet, det går inte att förstöra.  Elise finns där också, hon ser upp till båda sina storasyskon och avgudar marken de går på.  Sådana band kan inte kapas hur man än försöker.
 
 
Och så kom min grabb med en liten bunt blommor till mig och sa "här, jag älskar dig".  Igårkväll var han hängig och mådde inte bra, han sov först i sitt rum efter skolan - men flyttade senare ut till mig i soffan och lade sig.  Han ville "mysa med mamma".  Och någon mer isolering kommer aldrig ske.  Never freakin' ever!
 
Nu har vi långhelg och under den tiden så tänker jag göra om lite i hemmet.  Som jag skrev på Instgram så blev det till sist att göra minimalt med renovering i vår nuvarande bostad istället för en totalrenovering i den större lägenheten.  Jag ville mest ha den för en extra toalett, men det var inte värt det.  Vi klarar oss ett tag till här framöver, vi har gott om plats.  Det är bara det där med badrummet då en viss tonåring kan låsa in sig i över en timme och så blir 8-åringen toanödig och inte kan hålla sig, eller så skall han göra sig klar för natten samtidigt som det är låst på toa osvosv, haha, men vi får lösa det.
 
 
Ja, kaoset har börjat!  Köket är klart, i morgon ska lite nya fina tavlor upp.
Och nästa projekt är att göra i ordning ett rum till Elise.  Om jag är snickare? HAHA, jag kan inte ens sätta upp tavlorna själv.  Men när jag väl bestämmer mig för något så är jag envis nog att få det att funka.  Jag vet på ett ungefär hur jag ska fixa det.  Sedan så får vi se hur länge det dröjer innan jag blir klar.... men klar skall jag bli innan helgens slut.  Och JA jag gillar rosa.  Elise skall få sin lilla prinsessyta precis som sin storasyster hade som liten.  Mammas prinsessor!
Nu ska jag röja vidare.  Ha en trevlig långhelg för er som har det och inte jobbar klämdag!
Kajza

Du är en supermom <3

Fortsätt så :)

Paula

Vi är varannan vecka 8st hemma med endast en toalett 😅😂🙈🔫

Emma!

Promenader är underskattade

Malin

Det måste lösa sig för er nästa vecka <3
Tänker på er varje dag och går in och tittar både här och på instagram för att få höra att allt blir bra. Har själv en 1åring och kan verkligen förstå att du går igenom en mardröm. Jag blir så otroligt rädd att själv råka ut för något sånt där när jag hör din historia, även fast jag vet att vi såklart inte lever samma liv och att jag inte är utsatt för det som du blev utsatt för. Styrkekramar!

Lisa

Jag funderar på en sak. I en blogg där man alltid höra den ena personens syn på saker. Men som man brukar säga: det finns ju alltid två sätt att se på saker & ting. Jag kan bli rätt mörkrädd när jag läser kommenrarer här. Varför sväljer folk allt du skriver och påstår är sant? Hur vet folk att du gjort rätt och den andra personen fel? Det är riktigt skrämmande. Bara för att du skriver och bedyrar det så är det ingen sanning -det är din sida av sakerna som hänr din yngta dotter. Folk kanske skulle vara lite mer kritiska till alltkng. Läser man mellan raderna förstår vilken vuxen, vettig & tänkande människa som helst att något är fruktansvärt fel och att det finns en anledning till att det faktiskt blivit som det blivit. Just saying.

Svar: Eh ja. Som jag förklarat så blev jag sjuk i höstas. Det är det som används emot mig. Detta var för över ett halvår sedan. Jag levde ett liv jag bad om att få komma ifrån, ett destruktivt förhållande med total kontroll, jag såg ingen utväg och var fruktansvärt olycklig, blev hjärntvättad och tappade bort mig själv och den jag är. Läs ordentligt istället ”Lisa”. Idag är jag mig själv igen, ensam är jag stark!
Denize

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress