Ja, då var denna arbetsvecka slut.  I slutet jobbade jag väldigt långa dagar, så jag var sååå trött.
 
Igår gick jag runt och kände att något inte stämde, att jag hade glömt något hela dagen, ja men det var en konstig känsla.  Ni vet när man reser bort och det känns som om man missade att packa ned något?  När jag då kom hem efter kl 19, så såg jag att jag inte hade tagit morgonens läkemedel mot mitt ryggmärgsbråck (som jag ska ta kl 7 på morgon).  Så mycket  missbrukar jag liksom! Kommer inte ens ihåg att ta medicinen, min läkare kan skälla på mig och säga att jag ska ta dem exakt samma tid varje dag.. men ja nej,läkemedel är liksom det sista jag bryr mig om så missbrukar? Sorry Mr. Maktbegär med company - din lögn kommer aldrig hålla.  Usch blir frustrerad jag tänker på alla lögner de slängt ut sig på sistone, något OLAGLIGT som han gjorde häromdagen, ja detta med brott verkar vara vara vardagsmat där borta i lilla mini lyan där min dotter hålls ifrån en NORMAL vardag, med vårnadshavare som tog allt jäkla anvar i början och nej, det var INTE för att "jag var så van, att vara ensamstående tidigare gjorde att allt bara gick i ett" pfft, mitt sätt att försvara situationen och livet, usch på dåtida Denize... ush usch usch! Det finns en konkret anledning till att jag gjorde ALLT då.
Att jag samtidigt levde under fruktansvärda omständigheter, en relation jag bad om att få komma ifrån så jäkla många gånger (finns olika slags bevis på det) - en relation som jag trodde att jag aldrig skulle få en utväg ifrån.  Och att ständigt bli nedtryckt, förlöjligad och förminskad.  Inte så jäkla konstigt att det sa pang när jag kraschade och gick rakt in i väggen.
FYFAN att han ens har mage, när han grinade över att han förstod att han tagit för lite ansvar första året, inte hjälpt med något - varken hushållssysslor eller bebis.  Det var en av gångerna jag var så jävla olycklig och hellre ville leva ensam.  Jag citerar "du skämde bort mig".  Kan man skämma bort en 30 årig karl som hade bott själv innan han flyttade in hit? Eller blev det som om att bo hos lilla mamma igen? Jag kommer aldrig förstå, men vi kan heller inte få första året ogjort.
Jag ville bara få ensamhet igen.  Det är lättare att göra allt, utan att någon är i vägen och sedan få egentid på kvällar osv - än att göra allt ensam samtidigt som någon annan spelar på mobilen, kollar ipaden, åker och tränar vid middagstid, för att han ändå ville äta ensam. (detta var när Elise var bebis, nästintill nykläckt.).  Då jag tog hand om två småbarn samtidigt (Elian krävde fortfarande en hel del i den åldern), fick middag klar (och jag är ju noga med hälsosam mat som kräver sin tid)
Att han senare tog ansvar efter första året, det gjorde han.  Men på sätt som jag inte riktigt gillade, t ex att låta en ettåring gråta för att hon inte ska få som hon vill, låsa in henne i rum, skälla och svära varenda jäkla kväll och helg.  Och om jag är klok nog att förstå, så sker detta inte under deras nuvarande tak? Då hans familjemedlemmar kan ta Elise för det mesta ändå, en viss person har ju tagit sig an min dotter som om hon vore hennes egna barn.  Eller så är det precis likadant som här, då han uppenbarligen (med information, av saker som de SAGT till mig) växte upp under samma forutsättningar.
 
Hur som helst, att han försöker vända det mot mig.  Det kommer tingsrätten se rakt igenom.  Man skall väl svära och allt vad det är? Har aldrig varit i en rättssal.  Ska han bryta mot det då?  Jag har dessutom bevis på ALLT som han anklagar mig för.  Och senare har jag vittnen, då precis som han sa "jag har stora barn här" och de har sett och hört mer än han tror.  Sedan finns det flera som har hört.  Kvarteret är inte litet om man säger så.  Egentligen ska jag inte skriva ut sånt här, att ge honom ledtrådar innan tingsrätten men ursäkta, I don't give a shit! Jag har gjort allt rätt, det han anklagar mig för - stämmer inte, Soc var ej oroliga och valde att inte göra en utredning - de såg direkt att det var två barn som älskade sin mamma - och vars mamma som var en trygghet.  K skrev en gång "har de något val?" Än att vara med mig alltså.  Och ja, fanns någon oro så skulle de ju placeras på andra ställen.  Eller flytta till min faster eller liknande OM jag nu var så förfärlig som han målade upp mig.  Det var inte så klokt - han VET vilket band vi har till varandra.
Men återigen, han vänder på det hela, ljuger och verkar faktiskt tro på sina lögner.  Finns det någon diagnos på sådant beteende?
Återigen, att han har mage att slänga ur sig allt han gjort på sistone, efter ALLT jag stått ut med.  Förbaskade lögner deluxe och så sedan det tyngsta lasset ever i början.  Han kan säga att hon är krävande nu ( som om jag inte känner min egen dotter) - men han har iiiiiiiingen aning om hur krävande hon var som bebis.  För jag hade henne 99% av tiden då.
Nu har han säkert ett finare band till Elise, hon är ändå över 1,5 år.  Men jag är fortfarande hennes mamma, jag är frisk och fri från en destruktiv relation - och om jag kan ta hand om rubbet här med barn i vardagen - varför skulle inte Elise få detsamma?
Jag förstår inte hur de vågar gå vidare och inte bara lägger ned.  Helt ärligt.  Jag förstår inte vad de tror att de kommer vinna.  Jag vill veta vad han vill.  Att hon ska växa upp utan mamma? Sedan bli stor nog att förstå att hon hade syskon som hon ääääälskade och avgudade enda från start och en mamma som tog henne 24/7 första året - och att pappa med company sedan höll henne borta från allt det där pga saker som hände FÖRR, när pappan var en stor bidragande faktor till att jag blev så pass sjuk som jag blev.  Men blev frisk sen.  
Ska jag hämta Elise och säga "nääää du får inte träffa henne utan övervakning för du hade lunginflammation och sen var borta i över en vecka, i januari".  Det håller liksom inte.  Man blir sjuk - sedan blir man frisk.
Och argumentet att jag skulle ha alkoholproblem.  Jag vet vad jag har för gener, så jag tar till med all försiktighet.  Jag drack dagen innan hans brev från ombudet, då jag var barnfri.  Vi drack även en del under semestern men det gjorde ju han OCKSÅ - och säkerligen 90% av svenska folket.
Jag drack mer alkohol förr om åren, men idag är det inget som är så viktigt för mig.  Klart att det bar mysigt att skåla i champagne med min faster, eller dricka rosé på en uteservering med vänner, men hemma dricks det inte.  Jag vill inte dricka alkohol ensam och dessutom så är jag mest sugen på mina olika tesorter om kvällarna.
Att han påstår att jag har alkoholproblem är pinsamt.  Riktigt pinsamt.  Med tanke på hur det dricks i hans familj. I alla fall av alla de gånger jag varit där och varit med.  Att de inte tänker på det? Konstigt.
 
Hur som helst, i morgon är det söndag.  Min pappa har varit i krokarna hela veckan och hjälpt med Elian när jag har jobbat och så ville han gärna följa med i morgon då det var sååå längesen han träffade Elise sist.
Men K nekade då han var rädd att min pappa skulle ta Elise (!?).  Min pappa är hjärtsjuk, klen, får absolut inte utsättas för stress och skulle aldrig klara en dragkamp om Elise, han ville bara träffa sitt tredje barnbarn då han fått träffa Emilia och Elian i veckan.
Det gör mig så ledsen.  Min lilla pappa som är sjuk, helt ofarlig och så känslosam efter det liv han har levt tidigare.  Att han nekades att närvara, för då hade Elian också kunnat följa med då Elian litar på och är trygg med morfar.  Men så fick inte Elian den chansen heller.  Så himla hjärtlöst, jag mår illa över den där översittar-stilen och att det dikteras på ett vidrigt sätt - som inte ALLS är bäst för barnet (eller barnen - mina stora barn skiter han uppenbarligen i genom vad han visar).  Jag lider SÅ med min son, som är ledsen varenda söndag då han så gärna vill träffa sin syster men inte vågar gå in där.  De som bryr sig så mycket om honom? Suck och morr.  Jag blir arg över att de skriver till honom att de bryr sig - men visar motsatsen.
Som jag alltid sagt: actions speaks louder than words.  Vet inte hur många ggr jag skrivit det ordspråket i denna bloggen genom åren.
 
Stackars barn.  Stackars ALLA mina tre barn.  Detta handlar inte om att tänka på barnets bästa - då hade han tagit med Elise i mars.  Detta handlar om hans kontroll och makt.
17 dagar kvar.  Snart får alla barn rättvisa, det är allt jag bryr mig om.  Jag struntar i mig själv och vad jag borde få, så länge mina barn bara får trygghet och lugn och ro någon gång.  En stadig vardag åt Elise, kärlek från syskon och mamma.  Inget fängelse. Bara frihet, friheten att växa upp och bli precis lika fin och väluppfostrad som sina syskon.  För om det är något jag kan, då är det att uppfostra barn.  Jag har varit mamma hela mitt liv tänkte jag säga, haha, men nästan... enda sedan jag var 14/15.

(null)

(null)


Som skrivet många gånger (man måste ju skryta), ALLA som träffar Emilia och Elian blir helt tagna över hur välppfostrad, klok och artig Emilia är - och hur väluppfostrad, utåtriktad, glad och mysig Elian är.  Båda de två barnen är uppväxta med att veta att känslor är okej, man FÅR gråta när man är ledsen, man FÅR bli arg, man har rätt till sina egna känslor men man måste lära sig att ha dom under kontroll, tänka sig för innan man säger saker som kanske kan såra någon - oavsett hur arg man är.  Och om man gråter så är det inte pinsamt, tvärtom - man ska alltid låta känslorna komma fram.  Jag förklarar för dom hur viktigt det är att PRATA om det som är jobbigt, annars blir det som för mig... att man pang bom kraschar.  Man måste bearbeta!  Båda barnen känner förtroende och kommer till mig så fort det är något.  Sedan pratar även Emilia med skolkuratorn - hon som sett det mesta och hört alldeles för mycket.  Även Elian kommer behöva mer hjälp än bara mammas tröst, så vi har bokat in en tid för honom med.  Han är ju stor att tala för sig själv, men ändå liten i sitt sätt att tänka.
Han är så förbaskat förvirrad, besviken arg och ledsen på att de männskorna som en gång sa att de ALLTID skulle fnnas och bry sig - de har gjort såhär mot honom, mot Elise, mot Emilia och mot mamma, som han ofta kommer till och frågar "är du ledsen mamma?", men nej svarar jag då.  Jag saknar bara Elise, varpå han kan klappa mig på axeln och säga "det blir bra, tänk på något som gör dig glad" (haha undrar vart han fått det ifrån?).  Bara sådär spontant.  Min dotter gör detsamma, söker ständigt efter kramar och kärlek, frågar om hon kan hjälpa med något osv.  Jag har så extremt fina barn, vilket återigen soc fick se och även där fick jag beröm.
Familjen Kaos, med mamma som tidsoptimist och spontan, och så två stora barn som är motsatsen till varandra - Emilia pedantisk och perfektionist och vill gå en timme innan hon skall vara på plats - trots att det kanske är tio minuter bort (hehe) och Elian som är lite mer chill som mamman sin.  Elise skall växa upp med resten av sina Östman's och så skall hon bli precis lika väluppfostrad.  Inget gap och skrik, inga konsekvenser mot en ettåring.  Bara kärlek, trygghet, bus och stabilitet och struktur.  NORMALA rutiner.  Ett NORMALT liv.
 
Hur som helst så har jag skrivit en novell känns det som, började med detta inlägget vid 8.30 i morse, haha, så det lär vara dags att avrunda.
I helgen ska Emilia ut på sjön med sin bestie och hennes familj och övernatta i båten.  Så avis! Jag frågade om jag fick följa med, haha... jisses som jag saknar att åka ut med båten.  Prutt på dig faster min, som lämnade Nynäshamn! Men tack för att du har ett så mysigt ställe dit vi kan semestra när vi vill - så både prutt på dig och tack tlll dig! Nä då, du vet att jag älskar dig.
 
Idag skall det hängas i solen, sen ska jag och Elian bli bjudna på middag på restaurang och så får vi sedan skjuts hem! Det ska bli roligt att prova ett nytt ställe! Och umgås med de som ska med förstås!
 
(null)


Trevlig helg, fina ni!




Sara

Vet du om det tingsrätten beslutar träder i kraft direkt efter förhandlingarna om 17 dagar?

Svar: Det är mycket möjligt att de säger ifrån direkt, även om de vanligtvis har någon vecka på sig att fatta ett tillfälligt beslut innan huvudförhandlingen. Men min advokat tror att domaren kommer fatta beslutet rätt omgående.
Denize

Anonym

Det här inlägget Denize ❤ Jag blir så LYCKLIG när jag läser att barn tillåts känna alla känslor - tror också stenhårt på att det är bland det viktigaste som finns att inte stänga in allt! Det känns så självklart att kolla Elise ska få samma varma, trygga kärleksfulla uppväxt, och det kommer hon att få! Fortsätt kämpa, fortsätt vara den fantastiska mamma du alltid varit åt dina barn. Jag hejar så på dig 💕

Anonym

Ursäkta men tillåt mig skratta lite.
Hur kan K neka Elise att träffa sin morfar och påstå att han kan ta henne?! 😂
Vem är det som kidnappat henne?!
Det är väl bara han och hans föräldrar som gjort det? Eller finns det fler historier? 😄
När jag läser allt detta så börjar jag nästan fundera på om detta bara är ett genomtänkt sätt för honom att bli av med vårdnaden, alltså att han egentligen vill avsäga sig allt som har med Elise att göra men kan inte stå för det utan ”låtsas” att det kommer att ha skett i tingsrätten, ”att han blev orättvist behandlad”
Jag har så svårt att tro att en människa kan vara så dum att han begår alla dessa misstag HELA tiden. Hans ombud borde ju talat om vad som är till hans fördel respektive nackdel?

Han nekar dig pga oro (som är nedlagt, dvs ogiltig anledning) sen nekar han morfar som aldrig förut kidnappat henne, bara för att K är för feg för att se din pappa.
Jag hoppas faktiskt det kommer komma fram i slutändan att sett faktiskt är egenmäktighet med barn och jag hoppas han får sitt straff (och farmor och farfar för medhjälp)
Skulle han få umgänge i framtiden så vore det bra om det blir övervakat, så dom inte för för sig att kidnappa henne fler gånger, dom verkar ju inte ha problem att ta lagen i egna händer om man säger så..
Jag är en person som tror på ödet, och jag tror att det var meningen att du skulle uppfostra dina 3 barn på egen hand ❤️
Snart är hon hemma.
Tror också domaren kommer ta beslut så snabbt som möjligt då allt är väldigt klart och tydligt om vad som skett här och du redan har ett utlåtande från soc.

Anonym

Jag tänker på psykopati när du beskriver hur K uppför sig.
Skamligt att detta ärende inte kan prioriteras upp när det gäller barn. Att hon bara får träffa dig en gång per vecka leder ju till oändligt långa uppehåll emellan, när hon är så liten.

Moa

Ironin i att din pappa skulle ”kidnappa Elise”... Och mitt framför näsan på dem, när de inte hämtade henne förrän du lämnat Gotland. Det känns som att de bara försökt koka ihop så många lögner som möjligt när de skriver att du skulle ha alkoholproblem. Man undrar nästan hur det samtalet egentligen såg ut när de skrev det där brevet. Tablettmissbruk, alkoholproblem, trettonåringen flyttat hemifrån osv osv osv... Det här kommer lösa sig, det är jag övertygad om ❤️ För en gångs skull kommer ju DU ha talan i rätten också, till skillnad från när de satt krav efter krav utan att bli stoppade...

Svar: Exakt ❤️ jag har aldrig längtat så mycket efter något som till den 22:a maj!
Denize

Susanne

Hoppas du får ensam vårdnad efter det här brottet K har begått. Då är det dina ord han får rätta sig efter. Få se vad han och farmor tycker om det! Då kanske dom får en förståelse hur du haft det den här tiden. Tycker att du endast du skall tilllåta besökstid under tillsyn för K och hans familj då det finns risk att allt upprepas igen... trots domstolsbeslut! Var försiktig.

Tara

Istället för att räkna dagarna, skulle jag tänka typ "om en vecka, är det bara lite mer än en vecka kvar" :) Känns inte riktigt lika långt då.

Lisa

Men jag tänker att deras advokat borde ju avråda dom från att inte samarbeta osv då det ju kan leda till nått han blir av med vårdnaden. Antingen skiter dom i det eller så har dom ljugit så pass att dom själva tror på att du har alkoholproblem och kommer bli av med vårdnaden (högst osannolikt).

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress