Såhär såg det ut hos oss igår.  På vägen hem från jobbet så var jag laddad att dra en ordentlig storstädning i hemmet men överraskades över att Emilia reda hade städat fint.  Så fin tanke, min omtänksamma och kloka dotter!  Så vi satte igång och donade med fotografier, ramade in vissa, hängde upp andra, sparar vissa till senare, då det är dumt att sätta upp på väggen om vi ändå (förhoppningsvis) ska flytta!
 
Sedan belönades min dotra med sin favvomat: friterade pommes, kött och bearnaisesås.
Kvällen flöt på, jag var trött ganska tidigt, gick och lade mig trots att Emilia ville vara uppe längre, haha! 
 
Men så väcktes jag av surr, surr och återigen surr på mobilen.  En människa som ignorerar mig totalt,  alternativt skriver idiotiska osanningar - den människan tyckte att vi skulle diskutera saker mellan efter midnatt och framåt halv tre tiden i natt. SUCK! Jag bad honom ringa mig istället när han var nykter, att jag tänkte på barnens bästa och hade planer med dem idag.  Jag ville bli lämnad i fred, vi ville sova! Jag får på riktigt aldrig någon lugn och ro.
Jag bara längtar tills den 22:a maj så detta helvete kan vara över snart.  En man som ljuger och verkar tro på sig själv, det skrämmer mig något oerhört.  Om hela världen kan se hur mycket jag älskar mina barn och hur de ser på mig? Hur kan han då se något annat i sitt huvud.  Jag blir så jäkla frustrerad.  Men sådant går tydligen i arv och jag har hört både det ena och det andra om somliga i den släkten.  Och att få höra att 2 timmar per vecka med Elise inte kräver särskilt mycket energi? NÄ men både jag och advokaten har sagt att hon behöver mer tid.  Det är ju det enda jag ber om hela freakin tiden, att få ta hand om min unge! Precis som jag gjorde hela hennes första år, precis som jag gjorde trots att jag var sjuk.  Ska JAG få höra om att hon är enegikrävande? Det larvigaste jag varit med om.  Jag drog det tyngsta lasset, stod ut med mycket - och blev till sist sjuk! Jag förstod inte resonemanget eller sms:en för fem öre, men det var mitt i natten och jag fick gång på gång be honom fylllesms:a någom annan.
Jag skall inte svartmåla.  Jag bara skriver av mig min enorma jäkla ilska över natten.  Att jag är uppe i varv JÄMT, mitt hjärta blöder av saknad efter Elise och jag (alla) vet att hon saknar oss med.
 
Hur sover man gott om natten när man vet att man misshandlar små och stora barn psykiskt.  Att skicka jävliga sms till en trettonåring? Ja, att ge sig på kvinnor och barn - det är jäkligt manligt och modigt.
Och så påstås det att JAG har dragit in barnen i detta, att JAG har skapat detta. Ursäkt men WTF? Tre veckor efter avslutet togs min dotter ifrån mig på falska grunder.  Och barnen? Det är var ju SOC som läste upp vad den mannen sagt om mig, Emilia och Elian.  Han drog själv in barnen, inte bara med det men att hålla Elise ifrån dem.  Att neka Elian sin lillasyster på hans födelsedag när han satt precis framför honom.
Jag undrar så hur fasen man kan få ihop det att jag skapade detta? Jag var villig omedelbart att samarbeta för Elise bästa och dela upp tiden 50/50 - men inte ett jäkla ljud de veckorna.
 
När det gäller vår relation så var det givetvis bra i början (även om många andra säger motsatsen).  Jag hade ju inte valt att skaffa barn med honom om jag inte gillade läget.  Han var varm då, omtänksam, lyssnade och förstod, ville stötta, han fick höra ALLT jag gått igenom i mitt liv, tyckte det var hemskt.  Han sa att han hade älskat mig sedan han var 17 år gammal (han är idag 30-något +).  Jag hade planerat att aldrig bli kär igen då jag har enorm tillitsproblem efter Elians graviditet - men jag kunde inte motstå.  Jag föll för honom och allt verkade så jäkla perfekt.  Äntligen skulle vi bli den där kärnfamiljen.  Jag sögs in, men sedan eskalerade allt i raketfart.  Självklart säger jag inga detaljer, men jag trodde på riktigt att jag var den mest svaga och värdelösa människan på denna jord tack vare... ja.  Det vet ni.  Att leva i ett desktuktivt förhållande går inte att förstå, om man aldrig varit där.  Som jag har nämnt så vill jag gå tillbaka i tiden och skrika åt mig själv att "JO, du kan visst! NEJ du är inte för svag för det där! JO du klarar visst av att göra saker utan att han är med".  Men jag kommer aldrig få det ogjort.  När jag fortfarande hade styrka så bad jag honom lämna mig, vid flertalet gånger.  Jag mådde verkligen inte bra av våran relation, det var det sista lilla som gjorde att jag gick rakt in i väggen.
 
Det enda jag kan göra nu är att leva precis som jag gör, ta hand om mina stora barn och överösa dom med kärlek och trygghet och allt de behöver.  Dom kommer till mig direkt när något är på tok - i jämförelse med för hur det var för några månader sedan när de tvunget satt inne på sina rum med hörlurar.
Jag har fått tillbaka mig själv, men en starkare version.  Mina barn har fått tillbaka sin riktiga mamma.
Jag kan bara fortsätta vara stark, blunda åt lögnerna (även om det är svårt när man är som sårbarast mitt i natten när man blir väckt), fortsätta få info om Elise från släktingen som faktiskt tar hand om henne och lånar min roll medan de nekar henne normal kontakt med oss.
Jag kan bara fortsätta jobba, ha kul på mitt jobb, ha kul med de som arbetar där, prata med mina anhöriga och närstående som ständigt frågar hur allt går.  Jag kan bara leva livet som det är just nu.
 
Jag har precis pratat med den mest högst uppsatta åklagaren, trots röd dag. Alla myndigheter ser vad som sker, socialen, läkaren och hela mitt nätverk ser hur snabbt jag blev frisk och mig själv igen.
 
Jag vet inte om vissa bara väntar på att jag skall lägga mig platt på rygg, bli svag och inte klara av dagarna.
Men anledningen till att saker var så för över ett halvår sedan - det var relaterat till det liv jag tvingades leva - då jag aldrig fick en utväg.
Ensam är jag stark.  Jag har uppfostrat två ,lite utöver det vanliga, fantastiska barn.  Det finns INGEN som tvivlar på att jag kan forma Elise på samma sätt.  Jo, förutom dom då.  Som begår brott.
 
Ikväll har vi middagsgäster och ska äta plankstek.  Jag hoppas att jag sedan får en lugn natt, då jag har långa arbetsdagar framför mig.  Då går även veckan fort och så kommer man närmare slutet av detta elände.
Jag knäcks inte, jag kan bli arg och frustrerad - men jag blir aldrig svagare.  Jag irriterar mig givetvis på att jag får skulden, när jag var den enda som ville samarbeta.... och fortfarande samarbetar - TROTS allt skit jag behövt stå ut med i några år.  Jag var tydlig med att jag inte tål några lögner tidigt.  En lögn - så är det bye bye.  För så funkar jag, kan jag inte lita på någon, varför ska man då ha en relation? Jag erkänner det.  Jag HAR tillitsproblem... men efter allt jag gått igenom så är det fasen inte konstigt! Jag kom dock inte loss ändå, förrän jag bestämde mig för att avskärma mig helt några veckor - och då släppte han mig fri.  Det absolut bästa som kunde hända mig!
 
Nu saknas Elise och hon skall få sin rättvisa, det är inget snack om saken.  Hon skall bli en precis lika fin unge som sina syskon.  Hon är en Östman och vi håller ihop starkt!
(apropå det så kan jag nämna att han ofta påpekade att han kände sig utanför då det bara var vi jämt - främst i början av vår relation 'hihi').
Emma Elisabeth

Å herrejösses. Så nu dricker han också?! Var det inte han som ville ha hand om Elise? (kan man ju tro eftersom han tog henne). Eller räknar han med att farmorn ska ta hand om henne hela livet och Elise ska bara vara hemma om dagarna? Han förstör verkligen för sig själv.. Och att han beskyller dig. Han försöker manipulera dig och förstöra dig igen. En vuxenbebis som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Den människan verkar behöva hjälp. Som jag brukar säga om människor jag inte förstår mig på "undra vilken planet människan kommer ifrån, inte ifrån den här planeten iallafall".

Annika K

❤️❤️
Fy fan :/
Låter som mitt ex 👿
Han gjorde aldrig nånsin fel. Aaaaaallt var mitt fel. Fick mig att känna som om jag var skiten under skorna.. typ.

Massor med kramar till dig o barnen

Svar: Så är det verkligen! Där är det mammas lilla pojke som aaaaaldrig skulle kunna göra fel. Om de bara visste det jag vet. Och vad barnen sett och hört. Det är oerhört sorgligt :( kram! ❤️
Denize

Moa

Jaha, så han tycker alltså att Elise ska bo heltid hos honom (men uppenbarligen tas omhand av hans mamma som egentligen inte har något med det att göra what so ever...) samtidigt som han själv går ut och dricker sig så full att han börjar skicka idiotiska sms om allvarliga saker... Vad. I. Helvete.

Emma Elisabeth

Säger som Moa... Vad i helvete.. Och han tror han kommer vinna detta? HAH!

Carina

Jag blir inte alls förvånad, faktiskt. Men vad bra, jag hoppas att du sparade samtalets ankomsttid, det kallas nämligen ofredande att ringa folk mitt i nätterna. För ni är ju inte tillsammans längre, ni har ingen relation som kan motivera sådana samtal. Du ser, snart har du så mycket på honom att det här blir som att promenera i mål.

Ta hand om dig

/önskar journalisten som du kanske träffar på lite sikt :)

Lisa

Vart står farmorn i allt det här? Förstår ju att hon också håller med Om att K ska ha ensam vårdnad men håller hon också på att skrika och hota eller finns det iaf en "normal" människa som man kan hoppas tar hand om Elise?

Svar: Hon uppdaterar mig om vad Elise gör, när de kliver upp helg och vardag osv. Med tanke på att det är hon som tar hand om min bebis så sköts kontakt enklast mellan oss. Hon besvarar dock bara saker som angår Elise, inget annat. Inget om när jag nämner att syskonen saknar henne, är ledsna osv... o det är förvisso tråkigt då hon tyckte om att Elian kallade henne för farmor (vad hon sa då, att hon alltid bryr sig osv.. om hon nu gör det vet jag ej, eller om hon dikteras av sin son - oklart). Elian är så såklart superbesviken då han tyckte om båda farföräldrarna. Så det är jobbigt för honom att bli nekad så mycket, av folk som en gång i tiden ville umgås med honom etc.
Denize

Linda

För varje dag som går beter dom sig bara värre och värre...
Det finns ju ingen anledning till oro. Den utredningen är ju redan gjord av soc som har hand om dessa utredningar.
När jag läser på instagram hur dessa människor går till personangrepp mot din pappa, och att man drar in pengar i detta som inte har något med vårdnaden eller umgänge att göra, då tycker jag att man tappat greppet TOTALT!
Det kan inte bli tydligare än så här.
Om så den familjen hade försörjt dig i 10 års tid fram tills igår, så har det ingen betydelse.
Dina barn har ett hem, mat på bordet, kläder efter väder osv.
Du har ett jobb, + en hobby där du kan tjäna extra om du så vill/om det behövs.
Du har eget boende med plats för Elise (i vår kommun räknar man 2 personer/ sovrum som lämpligt) dessutom en större lägenhet på g. Du är mån om att Elise ska gå i förskolan och ha god kontakt med syskon och släkt.
Jag har aldrig träffat dig men följt dig sedan Emilia var väldigt liten och du har alltid gjort ALLT för dina barn.
När det gäller K så har jag själv träffat den typen.
Dom saknar förståelse och bryr sig inte om vad du säger eller vad som verkligen är det rätta. För han är den som vet bäst och alltid har rätt, i hans värld, och dom är oerhört bra på att intala omgivningen detta också. Han kommer fortsätta hålla fast vid allt han anklagat dig för, även när allt är över, dom gör så, dom kommer aldrig erkänna att dom gjorde fel. För honom är detta egentligen bara en maktkamp, där han gör allt för att vinna.
Att Elise är den som blir lidande ser han inte, för hans känslor och ”vinnarinstinkt” har tagit över.
Hade det varit ärligt tänkt, att dom tog henne för att det fanns oro, och om dom gjort det för Elise skull, så hade detta definitivt varit över nu när utredningen är gjord. För soc har lagt ner deras anmälan.
Dessutom så hade dom sett till att du träffade Elise mkt oftare innan utredningen i o m att hon är så liten. Om dom hade brytt sig om Elise i första hand vill säga. Att du får sms och uppdateringar om hur dagen varit ger ju inte Elise ett smack! Och inte dig heller.
Sen kan jag tycka det är lite creepy att farmor verkar tro att hon har någon rätt till Elise, och att hon kan ta henne ur dina armar när ni vill gå ut och leka?? Ursäkta men hon har egentligen inget med detta att göra!
Jag har aldrig tvivlat på dig som förälder, och har hela tiden tyckt att dom överdramatiserat allt detta från början, men nu tycker jag att allt har gått helt över styr, och detta är inte ok!
Det finns det ingen i hela världen som kan påstå att detta handlar om Elise, det kan dom enbart lura i sig själva.
Detta är enbart ett sätt att få ha Elise för sig själva, och för att han måste ha kontroll hela tiden, för han är den typen.
Det dom verkar ha tappat, som är viktigast av allt, är att detta skulle handla om Elise, om vad som är bäst för henne, vad mår HON bäst av? Att hennes pappa med familj tagit ifrån henne det hem hon vuxit upp i? Hennes syskon? Och hennes mamma?
Är det på riktigt vad dom tror? Eller är detta inte vad som är bäst för DOM? Att DOM får vara med henne varje dag för att DOM vill?
Då tycker inte jag att man är lämplig till att ha vårdnaden och fatta beslut runt Elise, än mindre att kalla sig hennes förälder, farmor eller farfar.
Jag skäms å dras vägnar och jag tycker synd om Elise som används i detta på ett felaktigt och fult sätt.
All heder till dig som beter dig som den enda vettiga i detta. Dina barn ska vara stolta över att ha en mamma som dig, och det är jag säker på att dom är också!❤️
Längtar tills detta är över och ni har ett domslut, för då slipper du iaf terrorn, för den kommer att fortsätta även efter detta, men då är domen som gäller.
Fins inget tvivel om att hon snart är hemma igen, bara så sjukt att det skulle bli så här!
Kramar

Svar: ❤️❤️❤️
Denize

Anonym

Du är otroligt stark! Glöm inte att det är okej att bryta ihop, sen torkar du tårarna och kör järnet igen. Vi är många som står bakom dig, vill peppa dig och tror på dig! Bamsekram

MALINDENISE

Du låter som en otrolig stark person! Ta hand om dig <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress